Hannas blogg

2009-09-28T11:10:00.004+02:00

Den här bloggen har upphört.
Vänligen använd dig av nedanstående länk.
http://uncapitulonuevo.blogspot.com/

/Hanna

090714 - en sorgens dag -

2009-07-14T21:24:00.000+02:00

Min farfar dog idag.

.

suspekt brev, bröllopssmink, kylskåp, bus och kajal...

2009-07-13T21:36:00.004+02:00

Härlig dag, idag med! Alltså peppar peppar, men vilken tur jag har. Nästan varje kväll konstaterar jag att det varit en bra dag. Kanske är det så att jag nöjer mig med det lilla, det behöver inte ha hänt värsta grejen eller att jag upplevt ngt stort för att dagen ska vara kanon.
Idag har varit en sån dag, det har egentligen inte hänt något särskilt alls. Det har ju iofs varit fint väder för första gången på länge, sånt piggar ju upp.

Vi gick upp, åkte till jobbet en sväng, testade bröllopssminket (Emma ska sminka mig) och blev kanonnöjd på direkten, fick en ny frys och kylskåp.
Under helgen har vi bytt ca tio säkringar, kylskåpet som är sen stenåldern har låtit synnerligen märkligt. Idag, efter att jag bytt dagens andra säkring fick jag nog. Jag ringde, klagade lite a'la mafiosopappawelinstyle, vips, två timmar senare stod det två gubbar i mitt kök och monterade in en ny kyl och frys :-D HA! Tjejer kan!
Och inte en propp har jag behövt byta sen dess.

Efter kylskåpsbytet fick vi besök nere på gården av Cat och Lowe (som har börjat gå!). Vi lekte i sandlådan gungade, åkte rutschekana och pratade skit.
Sen kom L hem från jobbet och det var dags för lite kvällsmat (ris och sallad för min del, käkade majs till lunch). E badade, läste saga och sen var det läggdags... Troligt!
Klockan nio gav vi upp, hela familjen tog en promenad och iust nom en pizza (femton minuter, en kvart) sov sessan som en stock.
Just det! Fick ett mycket suspekt brev idag med posten. Mer om detta på bröllopsbloggen.

Fastighetsskötare Roland och hans kollega packar in det gamla kylskåpet

Jag passade på att smita upp för att plocka in kyl-och frysvaror

Lowe är ute och går med sin nya sittvagn

Då E håller på att få fler tänder är det ett massivt pådrag av dreggel, därav haklappen

Mor och son

E älskar att gunga

Snyggisar

CoolingLowe bemästrar sandlådekanten utan problem

Lagom innan läggdags hittade E mammas kajal... konstverket hamnade på konstnärens mage...

Söndag. Kalas och bröllopsmiddagsprovsmakning

2009-07-12T22:46:00.005+02:00

Vilken härligt social dag. Jag mår verkligen bra av att ha många människor runt omkring mig, även som idag då jag varit lite småseg.

Dagen började med familjemys i sängen.

Sedan åkte vi iväg och firade min svägerska (L's syster) . Hon hade lagat sin klassiska tacopaj, själv åt jag mitt ris och min majs. I förrgår gick jag iväg till farbror doktorn. Jag har under den sensaste månaden känt av gallan igen. Första gången som jag kände av den var när jag var höggravid, då låg jag inne ett tag. Då trodde de att det kunde bero på min drastiska viktminskning (13 kg de första tre månaderna, kunde bara äta yoghurt, frukt och juice, resten kom upp direkt) nu så vet jag inte vad anledningen kan vara. Min kära mor hävdar att det beror på min onyttiga kost som började när jag flyttade hemifrån (jag har blivit mkt bättre nu med maten då jag upptäckte att jag gick upp en massa av all skräpmat), huruvida min mor har rätt om det låter jag vara osagt. Den här gången kände jag av gallan när jag åt de klassisks gallstensno-no-en som äpplen, ägg, gurka och majonäs. Under den senaste veckan har jag reagerat på all mat. Och jag har haft olidligt ont. natten till fredagen låg jag sömnlös för att jag hade så ont, då bestämde jag mig för att ringa doktorn morgonen därpå. Sagt och gjort. Jag fick en tid redan samma dag. Doktorn klämde och kände och jag fick göra ett ultraljud. Det visade sig att jag var full med ett flertal nya stenar. Han beordrade en strikt kost; ris, majs och sallad i en vecka, ingenting annat! Sen ska jag testa mig fram, en sak i taget för att se vad jag reagerar på. Det blir även operation i oktober.

Dagen avslutades hemma hos MamPaps tillsammans med L's föräldrar. Vi provsmakade bröllopsmaten. Allt utom snittar, förrätt och bröllopstårta. Trots doktorns uppmaningar åt jag av allt. Jag skulle ljuga nu om jag sa att jag Inte har ont i skrivande stund. Men det får det vara värt, har tagit min medicin så gallstensanfallet ger sig nog snart. Mer om bröllopsbestyren på bröllopsbloggen .

E tittar på Baolibompa medan nyvaken mor löser korsord.

Pappa lånar E´s haklapp. Just in case. Det var ju en dyr skjorta :-)

trångt och mysigt

här med.

E lånar kusses bil, igen.

Jag och världens bästa brorssysterson Emil löser korsord ihop. Han var grym den rackarungen :-)

Världens starkaste pappa och morbror

Bussvåger

I kusses vagn sover E sött. Skönt att det var uppehåll (tom lite sol) så sessan kunde sova ute.

E äter som vanligt med heeeela ansiktet

Jag lånar E's fina hårband

Bröllopsmaten smakar över förväntan. Det här blir klock!

E gosar med mormor som ligger på en spikmatta som hon fått lånat utav min häslokostguru/svärmor.

Höga höjder en regnig lördag.

2009-07-11T22:14:00.002+02:00

Idag har jag och E städat hela dagen medan L jobbat. Jag har av någon anledning haft kameran i fickan hela tiden. Något som varit väldigt roligt då jag haft möjlighet att ta kort på ögonblickliga saker. Medan mamma städat har E utforskat världen på högre höjder. Klättrat på allt har fröken gjort. Tillslut la jag ner stolarna i köket på golvet, tror ni inte att ungen är stark nog så att hon reser stolarna upp och klättrar vidare?!

Jag och L har haft lite qualitytime nu på kvällen. E fick vara hemma hos mormor och morfar medan vi var och såg Transformers II på bio. Nästan lika grym som ettan!

E har varit lite småseg idag, och efter en rejäl tupplur på förmiddagen kröp hon upp i soffan, gosade ner sig under täcket och hittade ostbågeskålen...

Det var på tok för tyst ett tag, gick in till E´s rum och hittade en liten blöjsessa på fönsterbläcket...

"HALLOOO?!"

E läser saga för nallarna

Ella, en riktig teaterapa, här med Zorromundering.

E har hittat flingburken på köksbordet...

Revolutionary Road

2009-07-09T23:38:00.004+02:00

Har just sett en kolossalt mäktig film. Revolutionary Road.
Den handlar om: "I Connecticut under mitten av 50-talet lever April och Frank Wheeler som är ett ungt, framgångsrikt par som bor med sina barn i en trevlig förort. Men under den polerade och självsäkra ytan bubblar frustrationen hos dem båda. Övertygade om att de vill ha ut mer av livet än sina medelmåttiga grannar, bestämmer paret sig för att flytta till Frankrike, där de hoppas utlopp för sina mer konstnärliga sidor."

Det är iofs en ganska dålig beskrivning av filmen, men med risk att avslöja för mycket ska jag inte försöka själv.

Som jag nämnt förut är film en stor del av mitt liv. Den kan lyckas få fram känslor jag inte visste att jag hade.
Revolutionary Road är en sådan film. Jag vill rekomendera den, men med en varning, den är stark; otroligt stark.
Jag sitter här nu, full av tankar och känslor. Jag vill skrika, kräkas, gråta, springa från allting, fly från mig själv, sitta stilla hela natten och fundera vad jag egentligen vill med mitt liv, krama om min blivande man och pussa på min dotter...

Revolutionary Road fick mig att tänka på hur viktigt det är att ta vara på ögonblicken.
För mig som är en rutin- och vanemänniska men ändå full med drömmar och förväntningar träffade den här filmen hårt.
Det tycks verka som att Revolutionary Road vill förmedla ett budskap om hur farligt det kan vara att hamna i ett sorts vanemönster där man tillslut glömmer sina egentliga drömmar.
Vad vill Jag få ut av livet?...Mitt liv?...
Lever jag mitt drömliv, eller lever jag för att någongång nå det? ...Eller har jag helt enkelt gett upp? Det-blir-inte-bättre-än-så-här tänket. Är jag nöjd?

Hur kan en film få fram så mycket känslor hos en människa?
En del kan få liknande upplevelser genom att se på teater, dans, en tavla... Film ser jag som konst. Jag beundrar de regisörer och skådespelare som lyckas förmedla känslor på det sättet.

En sak är säker; det kommer bli svårt att somna inatt.

Btw, ingen annan än (enligt min mening) världens Bästa filmmusiker -Thomas Newman (American Beauty, K-pax mfl) har skrivit musiken till filmen. Den blir inte mindre känslosam av det.

Onsdag: Norabesök och syriansk svensexa

2009-07-09T15:05:00.007+02:00

Tjoflöjt sicken onsdag.
Dagen spenderades hemma hos svägerskan i Nora tillsammans med L´s bror och sambo.
Vi fikade, pratade skit, åt lunch, pratade mer skit och hade det allmänt mysigt.
Då jag satt uppe på tok förlänge för att ta del av MJ´s minnesceremoni och konserter och dokumentärer var jag obarmhärtigt trött under hela dagen.
På väg hem somnade jag som en stock direkt.
L tyckte att det verkade bökigt att bära in både mig och E från bilen, så jag hasade mig från parkeringen upp för trapporna och kastade mig på sängen och somnade om direkt.
Hann tack och lov ställa klockan.
Vaknar, går upp, duschar och gör mig iordning för kvällens bravader.
Jag och min älskade Hanna hade bokat en date med middag och god dricka på någon av stadens mysiga uteserveringar.
Vi hamnade på Njuta. Vi hann knappt äta upp innan vi träffar en kollega till H, och även en kollega till mig med typ (förklarar mer nedan). Det visar sig snart att han är där tillsammans med 20talet andra syrianer för att fira en svensexa.
Innan vi vet ordet av har vi hamnat mitt i denna syrianska svensexa.
Syrianer är ett av de härligaste släktslagen, oftast artiga, goda affärsmän, gentlemän och sjuka partylirare. Jag och H konstaterade när vi cyklade hemåt att det här var den roligaste kvällen på länge. Lite smått seg idag dock...

Joel & Veronica

Ella

Linus

Prinsessorna. Belle är finast har jag konstaterat.

Trött jag.

"TITTA PIPPI! PIPPIIII!"

L gläds åt E´s fascination av bilar.

Tjohej! Familjemys på hög!

En långhårig busunge

Snyggaste Hanna. Historien om mig och Hanna börjar med ett x till mig. Det var så vi träffades. För fem år sen. Sen har hon blivit en av mina närmaste, min bundsförvant och förtrogna. Det visade sig också att våra fädrar känner varandra väl. Mycket roligt har vi varit med om, särskilt när vi för några år sen var och såg BackStreetBoys i globen. Vi bilade till huvudstaden utan några kontanter och lyckades tajma in det med Swedbanks största datakrasch någonsin. Inga Swedbank kunder kunde ta ut pengar eller använda sina kort. Vi var helt övertygna om att detta var ett verk från våra kära mafiosopappor för att förstöra våran shopingdag.

Vi hann precis parkera bilen på globen, och skulle ta ut pengar för att kunna betala tunnelbanebiljetterna in till stan. Det hela resulterade i att jag plankade för första gången i mitt liv. Sen gick vi omkring i huvudstaden, hungriga och utan ett öre i fickan. Tillslut lyckades vi ta ut pengar innan datasystemet kraschade igen. Det blev inte mycket shopande då det snart var dags att ta sig tillbaks till globen. Tur var väl iofs det. Vi hade köpt bra biljetter på läktaren, med inställningen att vi är för gamla för att stå nere vid scenen bland alla svimfärdiga flickor. Det räckte med att våra älskade idoler kom ut på scenen för att tårarna började rinna och vi skrek sönder rösterna värre än de svimfärdiga flickorna på golvet och sjung med ett gungande globen. Det är ett konsertminne jag aldrig kommer att glömma.

När H gifte sig för några år sen fick jag den stora äran att vara hennes sällskapsdam, jag peppade henne, skjutsade runt henne, såg till att hon åt, såg till att hon andades sista minutrarna innan vigseln. Så vem, om inte Hanna kommer göra detsamma för mig om mindre än två månader.

H med en av kusinerna.

The one and only Jakob Celik. Jobbar som fritidspedagog tillsammans med H. Jag har även varit chef för mannen ifråga (ngt han skröt om för sina kusiner) under ett flertal evenamang på kulturhuset. Högstadiediscon, skolavslutningar, tunneldiscon mm.

Kvällens skor. Fyra år gamla faktiskt. Supersköna, klassiska och stilrena. Här syns även min Hittills enda tatuering. Ett diskret kors som jag är mycket mycket nöjd över. Men snart blir jag förhoppningsvis med en ny gaddning.

En helt vanlig tisdag

2009-07-07T23:18:00.002+02:00

Märkligt. När man tänker på vad man gjort under dagen, tänker man att det inte hänt något särskilt allt. Men sen, när man verkligen tänker tillbaks, så har det ju faktiskt hänt en hel del!
Det är i det lilla som storheten finns.
Extra tydligt blir det om man haft kameran framme under dagen.

Idag gick vi upp ovanligt tidigt, klockan var inte sju än. L skulle iväg med sin morfar till sjukhuset. Vi går upp, äter frukost, leker lite. Traskar omkring väldans länge i pyjamas och bara myser.
E hjälper mig ( på sitt sätt) att vika kläder.
Jag bär in en trött E till våran säng vid elva efter fruktstunden, lägger mig bredvid henne och vi båda somnar på två röda.
Går upp, förbereder lunch. L kommer hem. Äter lunch.
Lämnar L hemma som ska jobba, cyklar iväg till Wadköping för att se en barnföreställning med en massa Astrid Lindgren sånger.
Efter ca en halvtimme öppnades himlen fullständigt.
Vi bryter upp och cyklar hem.
Byter om, åker och tränar.
Kommer hem till en glad fästman och dotter som lagat mat till den hungriga modern.
Äter mat framför Michael Jacksons minnes ceremoni, och här sitter jag fortfarande.

Här bjuds på lite underbara Ellabilder från en precis helt vanlig tisdag (ovanlig om man tänker att vi har semester)

Det är viktigt att ha hjälm och foppisar på fel fot när man rensar mammas plånbok

Ella lånar dockan Amandas napp

Amanda är hungrig

Ella med.

Ella tar prinsessrollen på allvar.

Ella med sina badskor (?) undersöker sin nya handväska som hon fått av grannen Hanna

Mammas sessa!

Här i sitt något stökiga rum sitter E i pappas gamla soffa som pappas morfar gjort åt honom. L blev alledeles sentimental och nästan rörd när jag visade honom den här bilden :-)

Fick mig ett gott skratt när jag efter en minuts tystnad gick och kollade var min dotter höll hus, det här är första gången hon öppnat soffan och satt sig där i. Upptäckte igår att hon kommit på att man kan öppna soffan efter att hon klämt fingrarna, men det verkar inte ha skrämt henne särskilt :-D

En toppenhelg

2009-07-06T20:34:00.007+02:00

Vilken härlig helg!
I lördags hjälpte L en god vän att flytta. Jag och E hängde med grannen och hans dotter. Vi var på lek&buslandet, tog ett snabbt dopp i Säbylund, köpte godis på Örebros största godisaffär och avslutade dagen med en mysig film.

I söndags lämnade vi E hemma hos mormor och morfar och begav oss ut på en leta-säng-roadtrip. Vi önskar oss en ny säng av släkt och familj i bröllopspresent. Det börjar bli trångt med våran 2.40 säng :-D. Stannade kvar hemma hos mor och far för att äta middag. Väl hemma kom E´s farmor som lägligt nog var inne i stan. Jag, L och elvatusenettundrafemtiosex andra var på Behrn Arena för att se ÖSK-AIK. En spännande match, som utan tvekan var ÖSK´s under första halvlek, sen vette sjutton vad som hände. Matchen slutade hursomhelst 1-1. Kvällen avslutades med pizza och film tillsammans med L´s mor.
Som sagt. En underbar helg.

E och Hanna sitter och myser i soffan.

TITTUT! E busar runt i småbarnslabyrinten på Lek&BusLandet

Jag och E hoppar studsmatta

Daniel

Man blir trött av allt busande

Hanna - en mästare på trampbil

Bäst att hålla om juvelerna när man spelar basket

Far och dotter spelar jätteschack

Bäst att börja tidigt. E lyfter skrot i babygymmet.

E härmar stolt sin nya idol H.

I bollhavet. Det var dock roligast att kasta ut alla bollar.

På småbarnsavdelningen fanns det en massa roliga djur man kunde rida på.

Någon som ser Hanna?

En härlig dag med en testosteronboost som avslutning

2009-07-02T23:35:00.003+02:00

En härlig dag! Gick upp lite sent. Stressade iväg sambo till jobbet. Segade med svettig dotter. Frukost och morgonbarntv.
Vid lunch kom en av mina närmsta väninnor med samma fina namn som undertecknad.
Efter en härlig lunch som hon köpt med sig åkte vi iväg och badade.
Fyra timmar var vi där. På hemvägen passade vi på att titta på deras tomt de köpt. Jättemysigt idylliskt område, på landet, fast ändå inte. Blev inte alls avundsjuk, inte alls faktiskt...
Väl hemma var E riktigt trött, vi åt kvällsmat och borstade tänderna. Den lika trötta modern gjorde en välling med förhoppning att dottern skulle somna på stört.
Nej, det ville inte dottern. Upp och leka igen.
Testar lite senare att söva den övertrötta bebben. Resultatet blev en ännu mer hysterisk bebbe.
Klär på oss, går ner med planen att lura bebben att somna i vagnen. Reslutat: Tokhysterisk unge.
Den nu svettiga trötta irriterade modern tar till det sista vapnet. Bilen.
In med skrikande bebbe i bilen. Hon tystnar såfort jag startar motorn.
Bilen behöver tvättas.
Åker till en sån där manuell tvättstation där man tvättar bilen själv, köper fyra poletter och kör igång. E har redan somnat för länge sen.
Passar på att dammsuga bilen när jag ändå är där. Upptäcker då att det är taskigt med luft i ena framdäcket. Åker till närmsta mack. Pumpar i luft. Konstaterar att bensinmätaren ser lite ledsen ut. Drar i några dyra litrar. Sätter mig i bilen och ser varningslampan för lite spolarvätska. Ur bilen, handla spolarvätska, upp med motorhuven, i med vätskan, klar.
Påväg hem ringer L och frågar vart vi håller hus, han har precis kommit tillbaks från repan.
En stolt pappa och fästman möter upp oss utanför porten för att bära in den sovande skönheten.
Jag känner mig nöjd och testosteronhalten har fått sig en boost som heter duga.
Parkerar bilen och känner mig verkligen som pappas flicka.

hur tänkte du'va?!

2009-07-01T23:11:00.002+02:00

En varm härlig sommardag. Inget särskilt. Ganska soft.
Sitter och bloggar spanien. Konstaterar att det inte finns ngt att blogga om idag egentligen. V(i har haft ett mysigt möte med värdparen, mer om detta på bröllopsbloggen).
Helt plötsligt hörs ett rejält pang. Han tänka att det var storm pågång och att balkongdörren smällt igen med en sån kraft att vi hade tur att inte glaset gick sönder.
Då ropar Linus.
Åh nej! den gick sönder, tänker jag när jag skyndar mig iväg från sängen till vardagrummet där L sitter och tittar på TV.
"Vad ser det där ut som?" Frågar han uppseplt och pekar på vårat vardagsrumsfönster.
Efter ett tag ser jag det tydligt.

...ser ni vad det är?

...en sketen skitig virrig pippi flög rakt in i våran ruta. Hela rutan dallrade till och L höll på att skita ner sig. Kvar lämnade pippin ett mycket tydligt och roligt märke. A´la Jönssonligan style utbrister L "VILKEN J*DRA SMÄLL". Själv tänker jag osökt på en scen från Shrek, när pippin flyger rätt in i slottväggen.
Det gick nog, trots den hårda smällen, bra för pippin, han flög tydligen direkt vidare.

...så blev det alltså ngt att blogga om idag :-D

Fredag 26 Juni -Poolparty och en död The King of Pop-

2009-06-26T22:34:00.001+02:00

DENNA VECKA: Fredag den 26 Juni. -Michael Jackson R.i.P-

Märkligt.
jag känner inte ens människan. inte alls faktiskt. och tvivlar på att ngn gjort det över huvudtaget. jag kan flertalet av hans sånger utantill, många av dem med olika minnen. oavsett vad som skrivits om honom har jag alltid tyckt lite synd om människan. att alla indianer inte är i kanoten (för att citera en fd kollega till pappa) är ganska självklart, men inte konstigt, människan har konstant jobbat sen fem års ålder!
Så, hjärtat stannar till en nanosekund, jag får en klump i halsen och känner mig genast lite darrig, utbryter ett förvånat och lite för högt "VA?!". Min dotter tittar förvånat på den lite chockade modern som står med vidöppna ögon framför löpsedlarna. "Popkungen död!" "Michael Jackson avled mystiskt i natt!" "Extra extra extra".
Jag går in i affären och köper varenda sketen kvällstidning som finns.
Går hem.
Läser.
Börjar gråta, ett oavbrutet gråtande.
Jag vet inte hur mycket det egentligen kommer sig av att en idol just dött, eller om det är att jhärag återigen blir påmind om det ofrånkomliga, döden... eller om den påminner mig om en historia jag har noll vetskap om, det faktum att jag som Colombian (tur nog såklart) hamnade här i Sverige...
Jag tycker inte om döden. Har aldrig gjort. Den skrämmer mig inte. Inte alls. Jag är nyfiken på vad som händer med mig sedan. Och jag har ett och annat att fråga farbror Gud när vi möts. Men döden när den hälsar på mig här, nu, i det levande livet, i min verklighet och vardag, då äcklar den mig.
Har tyvärr enligt min mening redan varit på för många begravningar. Jag mår alltid illa och inte för att jag vet att det ligger en kall död kropp i en kista inte så långt ifrån mig, utan för att... jag vet inte.
Innan en begravning måste jag mentalt förbereda mig i god väg innan. Det tog några begravningar innan jag grät första gången. Nu kan jag skjuta de jobbiga illamående känslorna åt sidan och känna det som alla andra gör, saknaden, tragedin, sorgen. När jag dör skulle jag vilja ha en rolig begravning. En Tack och bock för mej leverpastej begravning.

Hursomhelst. Jag grät. Värre än vad jag gjorde när jag på radion fick höra att Marlon Brando avlidit för fem år sen. Hela dagen var förstörd. En himla bergochdalbanedag. Emellanåt var jag jätteglad, men så hörde jag ngn granne som spelade Michael Jackson och jag kände mig hur nere som helst. En mycket märklig dag. Och precis som när jag fick reda på att M.Brando dött, tror jag att jag aldrig kommer att glömma den här dagen.

Förutom detta tragiska så fick vi lite roligt gjort.

Finns det någon som kan få mig att skratta, oavsett, så är det min dyrbaraste skatt, min dotter, min Ella!

Vår granne Bernt som bor på bottenplan hjälpte till att fylla i poolen som införskaffades tidigare i veckan. Våran gata är full av en massa små kottar, snart var det värsta beachbabyträffen i och våran pool.

..."otroligt sorgligt"... ja, tydligen. En märklig man (eller vad han nu var) och popens största stjärna har dött.

Torsdag den 25 Juli -Det här ÄR livet!-

2009-06-25T21:59:00.000+02:00

DEN HÄR VECKAN: Torsdag 25 Juni -Båten-
För att citera min blivande man efter båtturen "Det är ju en fruktansvärd tur att jag valde världens bästa svärföräldrar" Och visst är det så. Mina päron är fantastiska, många gånger i stridens hetta har jag kännt annorlunda men det är ett faktum; dem är just great. Och inte bara för att de har en båt med en 90kamelsutombordare.
Här kommer lite bilder från det som jag och min syster kom överrens om när vi satt och njöt i fören; Det här ÄR livet!

Världens vackraste syster.

Ella kör morfars båt. Observera den koncentrerade blicken och det fasta taget om gasen. Tror ni inte ungen både styrde och gasade?! Det är morfars tjej det :-D

"Va?! Ska vi ditåt? Ok, gasen i botten!"

I morfars knä har man det gott

Dricka är viktigt när det är så varmt. Och är man riktigt cool dricker man med en hand!

"...utan snus på en öde ö"

Glad kotte på promenix med mormor

öar mitt i vättern som har dass är en välsignelse!

HighTechStorasystern har med sig dator med mobilt bredband så inte lillsyrran ska bli rastlös.

Onsdag 24 Juni -MusicQuiz-

2009-06-24T22:22:00.000+02:00

DEN HÄR VECKAN: Onsdag 24 juni.
På onsdagar är vi ett gött tjejgäng som träffas på Harrys. Varje onsdag 20.00 är det musikquiz. Jag brukar skynda mig från jobbet för att joina och bidra med min del av kunskapen.
På sommaren är det inget musikquiz på Harrys, men vi lovade varandra att ta vara på onsdagarna och träffas hemma hos varandra; grilla, dricka gott, och värdinnan står för ett eget musicquiz. Lagom hemkommen från Spanien var det min tur.
Jag tyckte att jag hade lagt ribban på quizet lagom högt, men tjejerna tyckte att det var svårt och jag väntar mig en big time payback snart... Cat vann med lite drygt hälften rätt.

Hannah & Hanna

Den nyinförskaffade grillen.

Maria och Cat'

Det är ju ändå sommar. Gjorde min första bål. (Sugen syrran? :-D -otroligt welininternt-)

Softish Hannah. Cool as always.

Sent på kvällen fick vi sällskap av min kära granne Daniel som precis kommit hem från bad och konsert

Viva la Spania!

2009-06-23T23:10:00.000+02:00

Vi har varit i spanien! 12-22 Juni
Tio dagar med 47 stycken andra från världens bästa gospelkör; Joybells.
Vi har varit i Valladolid, Ibiza, Albacete och Madrid. haft fler konserter än vad jag minns med sammanlagt tusentals lyssnare.
Jag var planerare och organisatör för resan, väl på plats var jag även reseledare, så den tre dagar semestern på Ibiza var mer än välbehövlig paus och andhämtning än semester för min del.
Det var dock en otroligt rolig tripp, och jag saknar det glada sällskapet från alla Joybellarna.
Vi åkte ju hela familjen, jag skulle aldrig klarat tio dagar borta från man och barn. När vi kom hem så har många undrat hur det gick med Ella och värmen och flyget.
Det gick hur strålande som helst, enda gången hon visade lite seghetstendenser var när vi var i Albacete och tajmade in det med säsongens varmaste dag (45 grader!). Annars har hon njutit som en fisk i vattnet av all uppmärksamhet. Hon började även att gå riktigt ordentligt. Flyget fungerade också utmärkt, nässpray och alvedon innan lyft, lite mutor på planet. Inte ens de oändliga timmarna på bussen mellan städerna verkade störa henne, hon sov mest.
Det är helt enkelt ett faktum, vi har Världens enklaste kotte och nu är vi superskraja för att skaffa en till, för inte kan vi ha sån tur med nästa unge?

Här kommer en bildkavalkad från våran Spanientripp (tyvärr i hullerombullerordning)

Ibiza är ju ändå; trots allt, Ibiza...

Ibizakören ville bjuda oss på middag, det här är en klassisk tapasförrätt (!) och jag är som synes vråååålhungrig :-)

Ingången till Ibizas vackra gamla stad som är omgärdad av en stor mur

Så här såg staden ut nerifrån, tyvärr orkade vi inte ta oss hela vägen upp för att besöka kyrkan

Reseledare som börjar bli galen på allt bussresande

En Ella på språng i pappas hatt

Solig dotter och mor

I vattenbrynet kan man svalka sig och samtidigt leka med nyinförskaffade hinken och spaden

pastor niklas gjorde oss sällskap. han har hela bibeln i sin mobil. high tech pastor

Dotter och far på färjan till europas tredje finaste ö Formantera

Ella fick lite sällskap i lekrummet på färjan till Ibiza

Det här är Miguel, en av spaniens första baptister, 87 år och fortfarande med i madrids gospelkör. Det är svårt att vara baptist i spanien, mycket motverkas av katoliker, om ngn vet detta så är det miguel som tom har suttit fängslad för att han var baptist.

Det tog mig ett tag inna jag förstod varför jag tyckte om Miguel så mycket, förutom att han var en väldigt rar gubbe så var det ngt mer, när jag insåg det så bröt jag ihop och grät, av en saknad jag inte kännt på länge. Miguel påminner om min morfar.

Som så många gånger när jag blir påmind om folk som är döda kommer så mycket mer, långt lagrade känslor. Tankar om min biologiska mor, mina släktingar, mammas syskon...

"Medan alla andra övar rensar väl jag kort då..."

På gården utanför arenan där vi skulle ha konserten var det ngn form av spanskfriskisochsvettis a´la americanstyle

Joybellsoskar och Freider försökte hänga på i fontänen. Vi skrattade så vi var hesa redan innan konserten :-D

Världens duktigaste dotter sitter och leker med lånade leksaker under uppvärmningen. "Alltid kåpan på" :-D

Uppvärmning för full rulle.

Sleeping beauty i bussen påväg till ngn spansk stad

Världens välkomnande när vi landade på madrids flygplats!

På flyget. E stormtrivs med all uppmärksamhet, här får hon vindruvor av Mika.

...och här leker hon med Linnea

...och här läses det sagor hos Emilia

puss i solnedgången på Ibiza

Snart gifter vi oss!

Världens snyggaste tjej i mammas solglasögon

Fadern hade köpt en present till sin snälla dotter, en ratt med tio knappar som hade olika ljudfunktioner. Den glömdes dock (tyvärr?) kvar i en kyrka i Madrid

Glass är gott!

Jag och Sandra. Observera de blonda/guldiga slingorna. 300 pix på Ibiza! Cheap cheap, very cheaaaap1

Soon to be Familjen Welin-Grabö 4 real

koncentrerad reseledare (OBS! Det är ingen bulle i ugnen, det är endast lite vind under tunikan!)

Me and my white negro sist'a

Puss och Kram kalas på färjan till Formantera!

mannen myten legenden

5otlaschic visar stolt upp sitt nya hår

coolingella med pappas hatt och hyfsat stabila ben

Busdags!

L passade på att hylla sin dotter med en hennatatuering, samtliga joybellare och hans blivande fru tycker att han ska göra den på riktigt

hi hi...hmmm....

Koncentrerade damer. Det här med glass och 40graders värme är en konst :-P

Petrus och Gustaf! om ni läser min blogg... remember those days?!

En colombian och en fransyska

L kan jobbet som parasollhållare

"Säg hej till kameran!"

Majrobot

2009-06-07T20:07:00.003+02:00

Nu har det gått nästan en månad sen jag bloggade sist. Skamligt.
Maj månad har varit nästintill kaosartad. För första gången har jag kännt av det där som andra kallar stressmage. Värk och illamående, noll aptit, om jag inte visste bättre hade jag kunnat tro att det var en Ella2 på G, men så är INTE fallet (!!!).
Det har varit fördjupningsarbeten, felinlämnade blanketter (inte mitt fel dock), felregisterade kurser (jag sökte pedagogik c, men ska läsa pedagogik med didaktisk inrikting c, det är hsh åtgärdat nu), full rulle på halvtidsjobbet, examinationsuppgifter, C-uppsatsfunderingar inför hösten, sedvanliga sjukdomar inom familjen...har jag glömt ngt?
Många har sett mig, men inte de jag har velat ska sett mig mest. Familjen, släkten, vännerna.
Det känns som att jag under Majmånad isolerade mig från omgivningen. Jag blev en robot. Gjorde allt och lite till utan att varken stanna upp eller känna någonting.
Jag har räknat ut att jag i snitt, 6 dagar i veckan lämnade hemmet vid halv åtta och kom hem vid halv nio, under nästan hela Maj månad!

Men nu är det över. Salut!
På fredag åker vi till Spanien tio dagar med världens bästa gospelkör; Joybells. Vi ska åka till fem olika städer och ha konsert, en tredagars semester på Ibiza är även inplanerad.
När jag kommer hem räknar jag med att det är fint väder, då ska jag bara leka med min lilla Ella som sett på tok för lite av sin mor (känner modern själv iaf) och planera bröllop. Jag har ju min första betalda semester, och den räcker -med start på torsdag, ända fram tills början på Augusti! :-D
Så nog hinner jag vila upp mig inför hösten minsann.
Träna ska jag göra också. Det är det enda riktiga målet med sommaren. Träna bort lite mage och bygga på armarna. Man vill ju se lite fit ut inför bröllopet ;-)

Jag hör av mig från Spanien.

Berättelsen om den trötta modern, den flertandade dottern och den ömsinta fadern

2009-05-12T18:17:00.004+02:00

Det var torsdagsnatt och dottern väckte sin mor och far med ett öronbedövande skrik.
Föräldrarna kände sig mycket förvirrade över dotterns ilskna vrål men den trötta modern upptäckte efter att hon blivit biten i fingret att dottern var på väg att få en ny tand. Den ömsinta fadern tröstade sin flertandade dotter och de la sig att sova igen.

Helgen rullade på. Familjen tittade på hockey-vm, spelade minigolf med grannen med mustaschen och hans dotter, den trötta modern pluggade även med grannen med mustaschen och hade konsert med en välkänd gospelkör. Helgen hade ett lathetstäcke över sig. Den ömsinta fadern tyckte synd om den trötta modern och gav henne en för tidig mors-dag present i form av den senaste Greys Anatomy boxen.
Under söndagen var den flertandade dottern på ett ovanligt dåligt humör, den trötta modern upptäckte efter att återigen blivit biten i fingret att den flertandade dottern höll på att få fyra (!) nya tänder. Den ömsinta fadern och den trötta modern tyckte att det kanske var lite väl mycket på en och samma gång, men kunde således också förstå den flertandade dotterns dystra anlete.

Igår, måndag, lät den ömsinta fadern sin flertandade dotter sova eftermiddag… Det hela resulterade i att den trötta modern fick, efter att hon kom hem sent efter en osedvanligt lång studiedag, gå ut och gå för att söva den otroligt klarvakna flertandade dottern. Efter någon kilometer och en dryg halvtimmes nynnande på Vyssan Lull samt ett ständigt påpekande om att man ska ligga ner i vagnen om man ska sova, gav tillslut den trötta modern upp. Den trötta modern och den klarvakna flertandade dottern vandrade hemåt och möttes av en tillsynes mycket förvånad ömsint fader. Resterande timmar av kvällen spenderade familjen med ett ofattbart antal barnböcker i hopp om att den flertandade dottern skulle tröttna och tillslut somna.
Dagen slutade med att den trötta modern somnade pladask, den ömsinta fadern tittade på en science fiction serie på datorn medan han medvetet ignorerade den flertandade dottern som satt och lekte i sin säng. Efter någon timme sov samtliga familjemedlemmar sött.

påsk och valborg

2009-05-02T23:38:00.005+02:00

Bättre sent än aldrig. Här kommer lite bilder från årets påskfirande.

Världens sötaste påskakärring är ute på promenix och delar ut fina bilder som vi målat några dagar innan med fingerfärg.

Annandag påsk firades hemma hos L´s mamma, här sitter E och kusse Eline och leker. En och annat catfight skedde under denna lekstund.

The Graböladies

E busar loss hos den blonderade pappan (håret åkte av redan samma kväll).

Söta Eline i farmors gamla klänning

Valborg

Vi firade valborg i goda vänners lag. Med grillning på Holmen, brasa och sång uppe på en veranda med toppenutsikt över slottet och spektaklet.

LillePutteTåget

Busig Ella på förbjuden kryppromenad. Så medveten om detta, därför denna surmulna blick när mor sa ifrån på skarpen.

Such a view. Vi njöt av den fina utsikten och att se vimlet av folkmassan nedanför

Ekeberg-Widlunds pratar med en klarvaken Lowe

Även en klarvaken Ella med hörselkåpor på inför fyrverkeriet. Fyrverkeriet beskådades i min famn "ÄÄÄ DÄÄ MAMMA?! ÄÄ DÄÄ! TITTA... Ä DÄ?!" Underhållningen var stor för E som pekade och viftade som aldrig förr när himlen blixtrade till i alla dess färger. Chansen att det hade varit lika kul om hon hade hört smällarna bra, är inte lika stor.

JAG SKA GIFTA MIG!

2009-04-27T09:14:00.002+02:00

Jag skrev det igår kväll på min facebook. "So now it´s official; We're getting married!"

Femte september it is. Det är mycket att göra och planera. Mycket tankar och känslor.
Jag längtar så in i vassen! Äntligen ska jag bli fru Welin-Grabö på riktigt.
Den här bloggen kommer att vara fri från bröllopstankar (så gott det går iaf). Allt om bröllopet skrivs på våran bröllopsblogg.

Några nya ord till mitt lilla lexikon

2009-04-21T22:27:00.003+02:00

Idag har jag lärt mig några nya ord.

10 stycken av exakt samma "stavningsfel" har jag rättat idag. Det roliga är att det är totalt logiskt korrekt. Om man ljudar dvs, och det är precis det mina ettor gör.

Rätt (enligt svenska ordlistan): Mycket fint!
Fel (enligt svenska ordlistan men Rätt om man ljudar med brytning): Micket fent!

Som blivande svensklärare kan jag bli upp över öronen fascinerad över hur barn stavar.
Det blir fel, men det är så otroligt logiskt.

-Hur stavas barn?
Som det låter såklart! Bbbb....aaaaa.....nnnn. Ban.
För vart hörs R i Barn?

Eller

-Hur stavas text?'
Som det låter såklart, "först som TÄCKE, hör du väl... Täck..s..t alltså!" fick jag som svar idag.
-Täckst
För hur låter X? Som CK. Och har man precis lärt sig CK (som i icke t.ex) så är det ju självklart att det ska vara CK. X används ju aldrig. ...nästan.

En C uppsats om barns logiska tänkande gällande stavning känns som en het idé.
Måste bara spåna på en bra fråga/syfte... någon som har ngt tips?

nu är väl ändå råttet mågat!

2009-04-21T22:11:00.002+02:00

Vill inte säga att det kan bero på någon femtioårskris.
Men personen i fråga har inom loppet av ett år:

Skaffat facebook
Chattat
Registrerat sig på Youtube (och dessutom lagt ut en liten film!)
Skaffat blogg

En minst sagt kaosartad dag!

2009-04-19T19:17:00.004+02:00

Ja, ... fredagen var inte min dag.

Iallafall inte efter halv tre.

Fick sluta tidigare från min praktikplats, bestämmer mig för att åka och storhandla på ica maxi innan jag hämtar E.
Parkerar. Går först till systemet och köper vin till middagen och en fredagsöl till L, sedan går jag vidare och handlar mat.

Kaos 1.

När jag är klar och kör in vagnen i "vagnstationen/huset" blir jag helt plötsligt tillknuffad.
Jag vänder mig om för att se vem som knuffar mig.
De första jag ser är två muy grande romer med de där klassiska stora kjolarna. Fördomsfull som jag är så känner jag efter i jackfickan. Plånboken är borta.
Impulsmässigt (jag tänkte verkligen inte) joggar jag efter de stora tanterna.
-Jag vill ha min plånbok tillbaks! säger jag.
De tittar förvånat på mig, sen börjar de prata finska med varandra (finska är nog det fulaste språk som finns!).
-Kan jag få min plånbok! avbryter jag.
Efter en stund får jag min plånbok tillbaka, de går raskt iväg och jag går förvirrad, förbannad och chockad tillbaks till vagnstationen där jag lämnat mina kassar.

Kaos 2.

Då jag agerade impulsmässigt tänkte jag inte på att ställa ner kassarna försiktigt.
När jag kommer tillbaks till vagnstationen upptäcker jag att det är en pöl av vin och glas.
Jag, som är emot kollektiv bestraffning och tycker att all rasism är av ondo, förbannar varenda zigienare på denna jord för detta.
Suckandes går jag tillbaks till ica och berättar för en expedit att det är glas och vin där ute, så att ingen hund eller barn trampar i röran.
Går sedan in till systemet igen för att handla nya varor.

Kaos 3.

När jag går tillbaka till bilen hinner jag knappt tänka klart den nerkinska tanken "vad händer här näst då?", innan jag känner hur det smäller till ovanför högra knät.
Jag tappar balansen och vinglar några steg bakåt (kassarna lyckas jag hålla kvar).
En volvo med en mycket disträ chaufför har gjort en på tok för snäv sväng och lyckas pricka in mitt knä med kofångaren.
Det blixtrar totalt för mig.
Jag smäller högra näven på bakluckan. Bilen tvärstannar och en lång Mr.Svensson går ut och frågar vad jag håller på med. (inte heller mina fördomar om bonnläppar har inte minskat efter dagens händelse)
Tårarna är inte långt ifrån, men ilskan är närmre.
Jag förklarar situationen för Mr.Svensson med ord som ej bör nämnas här.
Efter viss förvirring så ber han om ursäkt. Jag suckar och går surt och chockad därifrån.

Kaos 4.

Väl vid bilen ska jag ställa in matkassarna i kofferten.
Självklart skär jag mig. Ett litet litet papercut på pekfingret, men det rann blod som om jag hade lämnat bordet mitt under någon läskig operation.
Hur kan ett sånt litet sår blöda så mycket?!
Det rinner blod längs med armen, ner bland varorna, ner på mina nya leggings. Och itne hittade jag något papper heller... ställa ner kassarna igen, in i bilen med den blödande armen i ett läge så att det inte fläckas ner något...längst in, under passagerarstolen ligger en toarulle.

När jag fått hejd på blodet och alla kassar är på plats och jag har satt mig i bilen kommer känslorna.
Adrenalinet pumpar i överflöd genom hela kroppen. Huvudet värker, ögonen är fyllda med tårar, benen darrar, och en känsla av total förvirring pågår.
Jag känner att jag måste prata med någon innan jag kör hem, med min otur så kändes det tveksamt att ens starta bilen! Den kanske exploderar...
Jag ringer L. Han svarar inte.
Hos syster tutar det upptaget
Mamma har häcken full med vårkonsert
Pappa svarar. Som vanligt hör han innan jag ens hinner säga Hej att något är på tok.
Han ringer upp och jag bubblar på. När jag har berättat klart är jag alldeles andfådd.
Min älskade pappa lyckas på en minut att lugna ner mig.
Vi pratar vidare. Snart känner jag att jag kan köra hem och hämta E.

Till råga på allt så hade jag en obarmhärtig PMS denna dag.

...japp... denna dag; ett liv.

PowerWalk med Ms.Cat´

2009-04-17T21:12:00.003+02:00

Då är vi igång!

Powerwalk med mål att klara vårruset nästa år. Året efter det vill vi ta vätternrundan, 2012 tänkte vi ta tjejwasan men Cat´vägrar, hon meddelade tydligt att skidor är en omöjlig sport, jag ska inte säga något heller, har väl inte stått på skidor sen jag var fyra och de försöken var väl ganska misslyckade. Jag är ju inte heller någon vintermänniska. Till sommaren ska vi ta våra gubbar och ungar och cykla väringen runt. Det blir första målet :-)

Jag och min kära väninna har nyss kommit tillbaks efter en skön powerwalk (inte så mycket power kanske) från venaspåret.
Så otroligt härligt.
Minst en runda i veckan.

Vi brukar ju vara ute och promenera, men då blir det med barnvagnarna och därför inte samma tempo som idag.
Vi båda har länge pratat om olika sätt att ta bort babyfläsket (kan man kalla det så efter drygt ett år sen förlossning?), men som vanligt har det varit svårt att få tummen ur.
Men nu har vi lyckats.
Första rundan av, förhoppningsvis, många avklarade.

Jag är välsignad med många underbara vänner.
Cathryn är en av mina närmaste. Jag kan inte säga att hon är min "bästa vän" för i mitt ordlexikon krävs det års vänskap för den titeln, jag och C har bara känt varandra i drygt ett år.
Sen kidsen kom.
Det känns ovant att skriva Cathryn, för här hemma heter hon kort och gott Cat´.
Cat´ är några år äldre än mig. Det betyder att hon, tillskillnad från andra av mina jämnåriga väninnor har varit med om så mycket mer.
Den tjejen har gjort allt, och varenda gång vi träffas fascineras jag av hennes livshistoria. Hon är allt från möbelsnickare till PoPbiträde, och sjutton om hon inte är viking också :-)
Jag och Cat´ är otäckt lika. Vi har typ samma drömmar. -Ett liv med man och barn, ingen superfancykarriär men ett jobb där vi trivs med en lön som vi klarar oss på. Gärna hus någongång. Helst som grannar.
Idag slog det mig ännu mer hur lika vi är, vi avslutade varandras meningar stup i ett när vi gick där i spåret.

Innan vi började våran runda tog vi vårat midjemått, vi hade på centimetern samma. Om en månad ska vi se om det har minskat något.

Jag tror att det är viktigt att ha en nära vän. Någon som man kan prata om allt med. Från oviktiga saker till tunga livsdilemman, om sex och tv-serier. Lite skvaller och skitsnack som hettar upp en grå vardag.

Cat´ är en sån. Jag kan prata om precis allt med henne utan att det känns konstlat. Det bara faller sig naturligt, och vi pratar alltid non-stop. Våra sambos blir som tokiga på oss när de är i samma rum.
Jag känner mig välsignad att ha en sån vän.

Att powerwalka känns som min grej av konditionsövning. Nästa gång ska jag inte glömma att sätta på mig strumpor. Har såna blåsor!

Förresten, jag blev rånad och påkörd idag.

Praktik

2009-04-17T16:06:00.000+02:00

Nu är första delen av min praktik avklarad. Avklarad är fel ord då det varit en otroligt rolig tid. Jag har varit två veckor (+ en vecka påsklov) i en tvåa. Jag har haft en fantastiskt bra handledare.
Resterande två veckor ska jag vara i en etta. Jag har under mina förra praktikplatser aldrig varit i en etta så det ska bli mycket spännande.
Att göra praktik ger mer än 4.5 års lärarstudier på universitetet. Det är tragiskt men sant. Att se verkligheten istället för att läsa om den i kurslitteratur skrivet av författare som inte varit ute på fältet sen hedenhös, om de ens varit i skolvärlden någonsin.

Det är dock såna här veckor som min vardagssituation kommer till sin spets. Jag lämnar E på dagis halv åtta och hämtar henne senast fyra då jag är med och planerar lektioner och sitter på möten med lärarna. Det är verkligen heltid under 5 veckor. Samtidigt som jag ju jobbar 40% och också, framförallt, vara en bra mamma.
Men det är en period. Det är tufft och långa dagar nu, snart blir det som "vanligt" igen.

Kolla på E´s blogg

2009-04-08T10:57:00.002+02:00

Härliga bilder finns nu upplagda på Ellas blogg

Buffalosoldier

2009-04-07T23:25:00.002+02:00

Jag tror jag nämnt det förut, i såna fall ber jag om ursäkt för att jag tjatar. Men jag och L har just sett en så gräsligt bra film!

Mitt stora intresse för film har funnits länge. Det blev väl mer seriöst under gymnasiet då jag hade äran att bli undervisad i filmkunskap av helt otroligt bra lärare.
En film kan väcka känslor man inte visste att man hade. Den kan beröra en så starkt.
Att se en film är något man gör själv (man kan göra det bredvid någon annan, men det är en annan sak). Varje bildruta upptas av Mina ögon. Jag får ett Eget intryck. Det är Mina känslor.
Ingen annan kan känna exakt likadant.
Därför är det ganska meningslöst att tipsa om filmer. Men jag gör det ibland ändå, det kan ju vara så att det finns någon som får snarliknande känslor som jag.
L och min pappa är bra personer att tipsa film till.

Jag skulle nog kunna säga att film är mitt absolut största intresse.
Jag hyr gärna nya filmer (19:- på ica, it´s so worth it!) men jag kan även se om filmer jag köpt eller fått flera flera flera gånger. En film kan vara den bästa presenten till mig.
Jag tänker inte avslöja hur mycket jag tittar på film, men när E har somnat, tvätten är tvättad, disken diskad och studierna avklarade. Då passar jag oftast på.
Torsdagskvällar är min absoluta filmkväll. Då repar L till nio, E somnar oftast sju. Jag hinner alltså i lugnan ro se en tvåtimmar rulle.
- En del behöver sin lilllördag på onsdagar. Jag behöver min lillsöndag på torsdagar.

Jag har ett lite knasigt mål.
Förra året fick jag "1001 filmer du måste se innan du dör"boken av min pappa (han ser också väldigt gärna på film, på senare tid har det dock blivit mest serier).
Innan jag är 40 ska jag ha sett samtliga filmer i den boken.
Jag har kommit en bit. Det är problematiskt med de riktigt gamla (vart får man tag på dom?).
Klassiker som casablanca mfl har jag såklart redan sett, men i boken finns filmer med ex franska titlar som jag aldrig hört talas om.

Filmen som jag ska rekommendera idag heter Miraklet vid St.Anna.

En till synes omotiverad dödskjutning i 1980-talets New York får sin förklaring i andra världskrigets italien, år 1944. En grupp amerikanska soldater blir omringade vid en Italiensk småstad, radiokontakten är bruten och det är bara en tidsfråga innande kommer att attackeras av nazisterna. Medan flyktplanerna tar form skapar männen en nära relation till byborna och under ett par kritiska dagar uppstår en gemenskap de aldrig upplevt i det segregerade USA. Tillsammans med ett fåtal partisaner börjar soldaterna förbereda sig för en avgörande sammandrabbning med fienden...

Åh nej! Inte en krigsfilm. ... Inte ännu en nazi/andravärldskrigetsfilm. ...Inte mer BlackPowerfilmer...
...kanske du tänker.
Och efter den här sammanfattningen så förstår jag dig. Jag tänkte likdant när jag läste om filmen.

Jag är verkligen inte ett fan av krigsfilmer och hade det inte varit för min beundran av regissören Spike Lee (nu min favoritregissör. Han har bla gjort inside man. Den med Denzel Washington och ett bankrån) så skulle jag aldrig sett den faktiskt. Jag kunde inte förstå varför Lee hade gjort en krigsfilm, det kändes inte som hans bord.
Men som vanligt när det gäller Spike Lee är den här filmen tusen gånger mer än en krigsfilm.
Den kan krävas att ses minst två gånger.
Jag ska se den en tredje gång idag.
Hade jag inte varit så förkyld så skulle jag nog gråtit.
Jag kan inte säga mer.
Se den... Skriv gärna tillbaks så jag vet vad du tyckte.
Ett tips! Ha ögonen öppna (en kudde kan dock vara bra då det finns några råa krigsscener), varje bildruta är viktig.

Filmen fick mig osökt att resten av kvällen/natten att nynna på Bob Marleys underbara BuffaloSoldier. (Som iofs inte handlar om filmens Buffalo soldiers utan om afrikaner som blev fångade och använda som soldater under indiankriget mellan USA och den nordamerikanska ursprungsbefolkningen)

Filmen har även ett starkt trobudskap som jag tog till mig.

- The only thing you got to do, is to believe in it -

Gunga åt öster och gunga åt väster, gunga åt söder och norr.

2009-04-06T19:49:00.000+02:00

Ella har fått en ny favoritsysselsättning.

Den är inte jobbig, kostar inget, tar inte särskilt lång tid. Är faktiskt bara rolig.

Gunga!

Mormor upptäckte E´s stora förtjusning i att gunga förra måndagen då hon var barnvakt.

Efter det har det blivit många gungfärder. Det finns en liten park med klätterställning, gunga och babygunga bakom våran lägenhet. Alldeles perfekt.

Som vilket barn som helst så skrattar hon mer ju högre och snabbare man gungar henne.

Nu när det underbara, efterlängtade vårvädret har kommit är vi ute och gungar varje dag.

Bilderna får tala för sig själva:

vårt lilla växthus

2009-04-04T08:24:00.007+02:00

Förra helgen hade vi en riktig hemmamyshelg. Blandannat så planterade vi.
Det blev paprika, tomater, gurka, oregano, timjan, och majs.

Idag, en vecka senare ser det ut såhär. Dags att plantera om några stycken.

i
ka

Stabil lägesrapport med högtryck

2009-04-04T07:32:00.004+02:00

Om vintern med snö och allt kommer tillbaks nu då tror jag verkligen att jag får någon form av serious nervous breakdown!
Jag har tillochmed packat ihop vinterskorna och ska ta mig ner till förrådet med vinterjackorna. Kommer det snö så får jag väl frysa.

Lägesrapporten här hemma är stadig. Alla mår (peppar peppar...) bra och det är ovanligt lite gråt och tjafs. Alla är vårigt pigga och glada. Dagarna rullar på.

Jag har börjat min sista praktik. Jag befinner mig på en ganska invandrartät (nej, mångkulturell menar jag ju) skola. Chvem ä do?! Chvad gor do her?! Chvart chkomer do ifron?! Varje dag, samma frågor. Det är bara att förklara... Hanna heter jag, går i skolan på universitetet. Ska bli lärare, därför är jag här för att se hur man gör. Jag är adopterad från Colombia (nu kommer fem minuter undervisning om vad adoption är), nej precis; mina föräldrar är alltså inte blattar...
Så många nyfikna härliga kids har ställt exakt samma frågor så det känns som ett inpräntat manus när jag svarar.
Jag trivs som en fisk i vattnet på min praktikplats. Det är ju verkligen lärare jag ska vara. Man får ta så många fajter att man ibland undrar om man är helt sinnesrubbad, men i slutet av dan så känns det alltid värt det; man får så mycket tillbaks.
Halv åtta lämnas E på dagis, sen cyklar jag de knappa kilometrarna till skolan. Mellan ett och fyra är vi hemma igen.

torsdag 27 mars

2009-03-26T19:43:00.004+01:00

Oj oj vilken dag!

Skjutsar iväg L till jobbet
Lämnar E på dagis
Åker till jobbet och skriver ut papers som ska opoeras under eftermiddagen, skriver även ut sommarjobbsansökan
Åker upp på stan, delar ut sommarjobbsansökningar. Bättre sent än aldrig. Om jag inte skulle få något sommarjobb i år så skulle det inte göra så väldans mycket. Jag har mammadagar kvar och så har jag ju min 40% tjänst, men vi har sommarstängt hela sommaren så det vore skönt att göra något mer än att bara vara hemma. Och ett extra klirr i kassan har väll aldrig skadat. Med den inställningen väljer jag bara butiker som jag skulle kunna tänka mig att jobba på (dvs inget mer hemjtänst för min del). PhoneHouse, H&M, P&C skor mm är några av ställena som inte skulle vara otrevligt på att spendera lite vakna timmar på. Till lunch blev det en grillad korv hos stortorgets korvgubbe.
Ringer lite viktiga telefonsamtal.
Hämtar pluggkompisar
Åker till skolan och förbereder inför oponeringen. Har oponering och blir oponerad. Det gick bra, och vi känner oss nöjda med vårat paper.
Lämnar pluggkompisar
Hämtar E på dagis
Åker till Marieberg. Lämnar fler sommarjobbsansökningar. Inhandlar "lite" saker på panduro. Införskaffar ett par nya jeans (på tiden!), fyndar på H&M's rea till L, köper de där conversen med kilklack som jag spanat på så länge (sorry syster). Nu måste det bli vår!
Kommer hem, packar upp allt. Leker med E. Nattar E
Städar
...och nu sitter jag här. Fötterna värker då jag gått i klackar hela långa dan. L är och repar men kommer nog hem inom en timme, då ska han få manekänga lite för mig. Hoppas att han blir nöjd med kläderna.

Tack och bock!

drömmar

2009-03-24T19:26:00.003+01:00

Så länge jag minns har jag drömt mycket. Mycket konstiga drömmar. Allt för ofta så minns jag dom intill minsta detalj morgonen därpå. Vid frukostbordet har familjedeltagare fått tagit del av den ena absurda drömmen efter den andra. Under de senaste åren har det varit min älskade sambo L som fått gråa hår över mina drömmar.
De här två nätterna har det nog slagit rekord. Jag har vaknat och tackat Gud för att det är morgon och drömmarna är borta. Jag kan ha vaknat flera gånger under natten med andan i halsen, en känsla av rädsla för mitt liv, panikångest eller total lycka.

Natten till måndag drömde jag att jag skulle medverka på en stor konsert (kan bero på att min mor och jag har pratat om Risbergskas vårkonsert nyligen). Flera flera tusen biljetter var sålda, jag var redan nervös för mina framträdanden men kände mig lugn för jag hade övat mycket.
Helt plötsligt kommer min mor som på något sätt ansvarade för spektaklet. Hon är hyperstressad för en solist har blivit akut sjuk och det finns ingen ersättare till hennes sånger.
Min smarta syster, som också medverkade på konserten, tackade direkt nej till att ersätta den sjuka solistens plats. Hon kunde inte låtarna.
Jag står bakom scenen och alla sångare, orkestern och min mor tittar på mig.
Helt plötsligt lever jag i en musikal. Min mor börjar sjunga och böna och be att jag ska ta den sjuka solistens solon. Min syster tar andra stämman. Helt plötsligt börjar kören också. De närmar mig sakta och helt plötsligt är jag omringad av människor som sjunger en konstig ballad i moll som handlar om att jag inte får svika dem, a´la the show must go on. Paniken är ett faktum och jag ger efter för grupptrycket. JA JA! Skriker jag.
Den första konserten börjar om en kvart. Jag kan knappt sångerna. Jag kan framförallt dem inte utantill. Ringer pappa och ber honom googla på lyricsen och ber honom snabbt som attan att skriva ut texterna och komma till konserten med dom.
Han hinner precis i tid, och tejpar fast papprena på scengolvet.
Precis när ridån går upp inser jag att han inte ändrat storleken på texten. Hur ska halvblinda jag se Calibri strl 12 på papper som ligger på golvet?! Och inte kan jag ta upp papprena och hålla dom i handen. Det är ju hur oproffsigt som helst! Ännu mer panik.
Ridån har gått upp och jag entrar scenen. Orkestern har precis spelat klart introt. Vad var första orden i sången?! Jag ska precis börja sjunga... då vaknar jag av en redig spark vid tinningen. Ellas fossingar hälsar godmorgon. Och aldrig förr har jag varit så tacksam för att vakna.
Det tog mig några timmar att sluta fundera på hur det gick med solot egentligen.

Inatt hade jag vunnit ett märkligt pris. Jag, E och L var på semester. var exakt vet jag inte, det var varmt och hav iallafall.
Priset jag hade vunnit var att få dyka med ett gäng expertdykare och marinbiologer för att för första gången se den mycket fridlysta stingrockans livsmiljö. Det var även ett helt filmteam på plats, då detta skulle bli en stor dokumentär.
Stingrockan kunde reagera fientligt på färger så vi var tvungna att dyka nakna.
Precis när vi ska gå på båten ser jag mina föräldrar i hotelllobbyn.
Först då inser jag allvaret. Jag ska dyka naken med en massa okända människor, och dessutom bli filmad! Mina föräldrar och vänner kommer högst troligen att se detta någon gång.
Jag diskuterar mig fram med den ansvarige. Tillslut ger han med sig, jag får ha på mig svarta badbyxor och ett svart linne, men jag får inte på några vis närma mig stingrockorna för då fanns risken att de skulle se den svarta färgen på mina kläder och börja anfalla mig. Jag lovade att hålla mig på avstånd.
Strax innan vi ska dyka ner får vi ett par tabletter. De ska göra att våra trumhinnor inte sprängs av trycket som det blir när vi simmar ner 50 meter under vattenytan. De gör även att man för tillfället blir döv och tappar känseln i öronen.
Det enda vi tar med oss ner är luftmasker, eftersom vi inte vill väcka uppmärksamhet med onödiga färger.
Hopp i, simma ner. Helt plötsligt är vi omgivna av ett helt stim av stingrockor. Genast glömmer jag bort mitt löfte och sträcker fram handen för att peta lite på ena stingrockan. På en millisekund vände sig hela stimmet mot mig. Rädslan för mitt liv är ett faktum.
...Räddad av klockan. Min mobil väcker mig ur denna absurda dröm. Jag är genomsvett och mycket förvirrad. Det är tisdag morgon och dags att gå upp. Tack Gud för morgonen!

Hoppas verkligen att jag får sova drömfritt inatt.

Vardagsdramatik

2009-03-23T22:57:00.001+01:00

Tog bussen till skolan idag. Den var som vanligt knökfull. Busschauffören öppnar dörrarna längst bak. Vi hoppar på.
Tjejen bakom mig kommer precis in när dörrarna stängs, hon tar ett steg bakåt och hamnar istället utanför dörren. Men en bit av hennes jackärm har fastnat i dörren. Jag menar verkligen fastnat! Bussen börjar sakta åka iväg. Hon bankar på dörren, joggar efter med ena ärmen i dörren och skriker att vi ska stanna.
Inom en nanosekund ser fantasifulla jag hur bussen gasar iväg och hur tjejen släpas efter och blir sönderskrapad mot asfalten för att sedan bli människomos under busshjulet.
Jag gallskriker. Jag tror jag svor tilloch med.
H*VETE! STANNA BUSSEN NU!
Först då tror jag att mina medpassagerare fattar allvaret. En kille som stod bredvid mig försöker bända upp dörren. Vi andra skriker. Allt går nog egentligen jättefort, men det kändes som en evighet.
Det tar ett tag innan ekot sprider sig från oss längst bak i den överöverfyllda bussen till busschauffören längst fram. Tillsist tvärstannar han.
Han öppnar dörren och den numera mycket chockade tjejen kliver på. Jag håller i henne och känner hur hon darrar. Det är helt tyst nu. Busschauffören ställer sig upp och frågar om det gick bra.
ÅK! Skriker jag.
En annan tjej som står bredvid oss frågar den chockade tjejen hur det var med henne.
Det är ok mumlar hon. Det är det inte. tänkte jag
Du kunde blivit människomos säger jag utan att tänka mig för.
Den chockade tjejen tittar först på mig, sen börjar hon att skratta och säger. Ja! Det kunde jag verkligen ha blivit!.
Sen sa vi inget mer under de resterande tio minuterna av resan till universitetet.
När vi går av säger jag Hejdå, ha en trevlig dag till den chockade tjejen. Hon vinkar och säger detsamma. Vi går åt olika håll. Helt plötsligt hör jag hur hon ropar: Tack förresten! Jag vänder mig om och ler, vad skulle jag säga?

På väg till mina klasskompisar känner jag själv efter. Vilken dramatik!
Jag som redan innan avskyr bussar och allt kollektivt överhuvudtaget (beror nog på min brist att jag har svårt att lita på människor jag inte känner och en liten tendens till bacillskräck), inte sjutton blev det bättre av det här.
Imorgon får L skjutsa mig till skolan tänker jag.

Pampa aka Lampa - Oool Aka Sol

2009-03-17T23:00:00.004+01:00

E är sjuk igen, hög feber, förkyld och hänging. Det började i lördags med en otäck hosta.
Idag har febern varit låg, men ändå över 38. Det fina vårvädret tvingade ut oss, frisk luft kan inte skada tänkte jag.
Och vad rätt jag hade. E blandade hostan med att skratta och peka på allt.
Allt heter pappa just nu. Alla män, bilar och lampor. Det tog mig ett bra tag innan jag förstod att "Pampa" betydde lampa. "Nej, det är inte pappa, det är en L A M P A"
- "mmm...P A M P A" säger E och pekar på lampan.
Tillslut, för några dagar sen, hörde jag det lilla M:et som skiljer Pappa från Pampa.

Idag har hon varit fascinerad av alla gatlyktor som hänger i luften mellan byggnaderna. "Pampa! Pampa!" Tio meter senare "Pampa pampa!" Hon var så söt när hon sträckte upp sina små armar och pekade på lamporna. Och det där skrattet. Hon var så stolt. Och inte ens den iskallaste varelse kan motstå hennes skratt.

Vi traskar vidare. Solen värmer mig i ryggen. E kisar och pekar upp mot solen "Pampaaaa! Pampa!"
Ja, minsann en riktigt stor lampa . Jag pekar också på solen och säger att det är en sol, S O L.
E tittar på mig, kisar mot solen, tittar på mig, jag ser hur hon riktigt tänker. Till sist kommer det. "Oool...? OOOOL!"
Jag blir så stolt och förvånad att jag stannar till och ger min duktiga E en puss.
Min lilla härmapa.
Resten av promenaden var det "Ooolar" och "Pampor" högt och lågt.

E har kommit in i en pappafas. Hon dissar inte mig, men pappa står nog lite högre i kurs just nu. Och som jag sa nyss, allt är pappa. Särskilt stora bilar.
Under våran promenad körde ett flertal kombisar och jeepar förbi oss.
"Pappa?" frågar E och pekar på bilen och tittar sedan frågandes på mig. "Pappa?!"
-"Nej sötis" säger jag, "det är inte pappas bil. Pappa är ju på jobbet."
-"mmm..." nickar E och tittar vidare efter något annat kul.

En annan kul språkgrej med E är att hon gärna vill svara när man frågar henne något.
Huruvida hon verkligen vet att man ska svara ja (eller mmm som hon gör) eller nää är lite tveksamt. Ibland lyckas hon perfekt. Ibland undrar jag om hon är indier, när hon säger näää och nickar samtidigt tillexempel.
Eller när man frågar: "Vill du ha mer mat Ella?" och E både nickar och svarar "mmm" men vrider bort huvudet och puttar undan tallriken när skeden är påväg.
Kanske är det så att hon "bara" har lärt sig våra tonfall när vi frågar henne något och att hon vet att man ska svara något då. Vad man svarar är kanske inte lika viktigt.

Språkutvecklingen går verkligen framåt. Det motoriska kanske inte lika fort. E går inte ännu, hon har under de senaste veckorna börjat ställa sig upp med jämna mellanrum. Hon står och balanserar och ser stoltast i världen ut. Efter några sekunder bumsar hon ner på rumpan.
Varken jag eller L känner inte någon stress för att E inte börjat gå än. Jag själv var sen och det är flera på hennes avdelning på dagis som också kryper.
De stora barnen brukar leka tigerleken och krypa omkring på golvet med minstingarna och morra och knocka huvuden. En lek som E uppskattar även här hemma och med mormor.

En hyllning till Batman

2009-03-11T08:53:00.000+01:00

Någon som minns det här?

Det är de små tingen som gör det!

2009-03-10T09:31:00.006+01:00

Det är de små tingen som gör det.
Hade suttit i en halvtimme och stört mig på att jag hade så otroligt torra händer. En jämförelse med Gobiöknen räcker inte till.
Dessutom kunde jag imorse inte hitta min älskade handkärm som annars är ett måste i handväskan. Jag kände direkt en aning till stress innfinna sig, hur ska den här dagen bli utan handkräm?
Tillsist får jag nog. Händerna svider nästan och de ser förfärliga ut. Och inte kan jag koncentrera mig på mina studier. Jag går runt och tittar efter en städerska, de brukar av förklarliga skäl också vara goda handkrämsanvändare. Men ingen städerska till synes.
Nu känner jag mig desperat.
Jag traskar vidare till bibliotekscafeterian. Jag köper kaffe och frågar vänligt om de möjligtvis har lite handkräm. Jag förklarar min situtation, och vilket bemötande!
Damen i kassan håller med mig och påpekar att i det här kalla råa vädret behöver man ju ha handskar inomhus för att huden inte ska falla av.
Jag får en klick handkräm, tackar för kaffet och vänder tillbaks till min studieplats.
Nu mår jag så bra, och mina händer lider inte längre.

Min kära pluggkompis Dan (aka Mr.Summers) gladde upp mig ännu mer med ett härligt you-tube klipp.
Enjoy! That´s a ten.

Ett kort i timmen

2009-03-08T22:05:00.011+01:00

FREDAG 6 MARS 2009

Jag har tagit mig tid att göra en Ett kort i timmen.

07.15 Välling i sängen, L stannade hemma och var sjuk

08.00 Glad kotte påväg till dagis

09.00 Universitetet

10.00 Såhär ser det typ alltid ut när jag pluggar. Hörlurar, överstrykningspenna, dator. Då mina kära pluggvänner jobbade, var bortresta, sjuka mm så fick jag sitta ensam och läsa. ...kanske därför jag fick så otroligt mycket gjort?...

11.20 Firar att jag läst ut ena boken med kaffe och äpple

12.05 Kirre. En tung men givande bok! Ett måste att läsa!!!

13.15 Hämtar E

14.45 På stan. Dagens shoping resulterade i present till E´s kompis som ska barnvälsignas på söndag och en kortläsare till mig.

16.30 Hemma! Lite mellis. (Det är ingen som ser vad E äter va?)

17.30 Musiktajm. Då pappan har belägrat E´s rum med diverse fotoprylar, har E sina leksaker i vardagsrummet. Det kan vara svårt att välja om man vill spela trummor eller flygel, kanske kan man göra både och samtidigt?

19.10 Läggdags för små tjejer. Imorgon ska vi vara hos mormor och morfar hela dagen, då måste man vara pigg.

20-23.00 Let´s Dance. Försöker att varva ner i soffan med vinterkräksjuke fästmannen som var måttligt glad över att få se på dansprogrammet.

23.00-01.00 Mer plugg...

01.10 Zzzz

Jag hinner inte!Jag hinner inte!...

2009-03-06T10:06:00.004+01:00

Jag har verkligen inte lärt mig den anpassning och extrema flexibilitet som det krävs av en småbarnsförälder.
På söndagen vet jag i princip timme för timme vad jag gör under hela kommande vecka. Min kontroll, plan och schema får sig en rejäl törn när t.ex E blir sjuk som i början av den här veckan.
Då känner jag av stressen som ligger och flåsar mig i nacken.
Det är då det känns som att hela världen rasar samman för mig.
Det är då jag känner att jag inte hinner.

Jag hinner inte
Plugga fulltid
Jobba 40%
Vara en sån bra mamma som jag vill
Umgås med min fästman
Ta hand om Hela min familj (familjer)
Vara social och umgås med mina vänner
Laga bra mat varje dag
Gå på mina körövningar
Baka bröd till gudstjänsten
Sjunga på den andra gudstjänsten
Öva
Sova
Äta
Handla
Blogga så mycket som jag vill
Städa
Tvätta
Ta hand om mina blommor (min favoritväxt har dött i veckan, jag grät)
Landa och känna efter (så fort jag gör det kommer huvudvärken)

Men ändå så lyckas jag, mer eller mindre bra, att göra allt detta ändå.
Det krävs av mig att jag måste lyckas med det. Jag kräver det av mig.
Och jag vill verkligen Inte framstå som något offer, det här är mina val. Jag kan själv närsomhelst trycka på pausknappen och välja bort något.
...och självklart ska jag göra allt detta också, utan att klaga, och med förhoppningsvis ett bra humör.

Jag är väldigt stresstålig. Och det är väldigt väldigt sällan som jag känner mig påverkad av det. Men ibland, veckor som den här. Då kommer det som en blixt från klar himmel.
Jag får svårt att sova, och när jag väl sover så sover jag mycket dåligt och drömmer mardrömmar.Jag blir extremt lättirriterad a´la pms stuket.
När jag väl försöker slappna av, t.ex när jag duschar, så kommer huvudvärken. Det är en märklig huvudvärk som smyger sig på. Först vid pannan, tinningarna, sen snurrar den vidare ner vid lillhjärnan. Den försvinner snällt nog ganska fort.

Veckor som den här, som börjar rörigt och där jag fortfarande idag fredag, har 425 sidor (av 1300) kvar att läsa tills måndag, samt en inlämningsuppgift på fem sidor och då både L och E har varit/är sjuka, och helgen är fullbokad. Ja, då är det lätt att känna att det blir lite för mycket.
Vanligtvis brukar, som det tyvärr är känt, lärarutbildningen inte direkt innebära några fulltidsstudier (förutom när det är praktik). Det var typiskt att det just den här veckan skulle göra det.
Folk tycker nog att jag är helt wacko som både är mamma, pluggar, jobbar mm. Men det funkar bra och jag trivs med mitt liv. Såklart att man ibland önskar att dygnet hade mer timmar att erbjuda, men det är som sagt mycket sällan som jag känner såhär.
Undrar om det är så att det bara är att "get used to it"?

Äh! Nästa vecka blir nog bättre. ...Det vet jag att den blir.

Nu måste jag fortsätta att läsa. Om människorna bakom mig kunde sluta prata så sjukt högt, det är akut brist på tysta områden på UNi! Om tre timmar ska jag hämta E.

hälsningar från dagens andra föreläsning.

2009-03-04T13:50:00.004+01:00

Sitter på dagens andra föreläsning... Den har ganska nyss börjat men mitt huvud känns redan fullt. Om inte föreläsaren hade en sån märklig karisma så hade jag nog somnat direkt. Han är dalmas. En riktig sån dessutom. Det låter som att han sjunger, tonläget går upp och ner hela tiden.
En timme och sex minuter kvar...
Föreläsningen handlar om... om... ...ja, den heter iallafall Internationellt perspektiv på specialpedagogik.

Skulle vilja slå min återfunna vän Bitting i antal blogginlägg på en dag, kolla in hans blogg, igår var han grym.

forts. till forts. Läget

2009-03-03T23:36:00.004+01:00

Det skall tilläggas att jag funnit en sida hos mig som jag inte visste fanns.
Jag har alltid varit intresserad av bilar. Måttligt iallafall. Kanske lite mer än medelvärdet hos tjejer. Intresset kommer nog från min far, för bäst är de bilar som går fort och låter högt.
Jag har dock aldrig brytt mig särskilt mycket om bilar... fram tills nu.
Våran nya bil är som min andra baby. Den ska vara ren och hel, punkt slut.

Efter att jag stolt åkte ut från tvätthallen häromdan dröjde det inte lång tid innan jag kände att jag satt och körde med rynkade ögonbryn.
Jag tänkte fula tankar om alla bilister (inte minst lastbilschaufförer) som skvätte äckelsmuts på min nya bil.
I en skarp högersväng var det en hel sjö av äckligt äckel smutsvatten. Jag gick ner till typ 5 km och kände hur jag riktigt rös när min nytvättade bil åker över vattenpölen (läs sjön).
När jag väl har parkerat och går ur bilen förbannar jag vädret och alla äckelvattenpölar med sitt äckliga smutsvatten. Min nytvättade bil är efter bara några kilometer lite smutsig igen!
Jag tar fram en nässduk och börjar putsa!
Jag slutar inte förrän nästan alla synliga fläckar är borta.

Nu är bilen smutsig igen, och jag längtar efter att få tvätta den på riktigt.

...

Ett sant i-landsproblem , I know.
och jag vet, barn i Afrika är glada om de ens får dricka äckelsmutsvatten, så vem är jag att klaga när det kommer lite stänk på min bil... jag vet.
Och inte var det särskilt miljövänligt att använda 12 näsdukar för att putsa upp bilen litegrann heller.
Jag vet, jag vet.

Vetenskapsmän! penicillin med tuttifruttismak is prio one! ...Serious!

2009-03-02T21:42:00.003+01:00

Okej! Jag känner mig upprörd, förvirrad, nästintill lite arg.

De lyckas att klyva atomer, landa på månen, sätta öron på möss, skapa diverse undermediciner, world wide web, you name it!
Så ska det vara så svårt att skapa ett penicillin som inte smakar död och förruttnelse?!
Lite tuttifruttismak är allt jag ber om.

E avskyr sin Kåvepenin, det är en kamp, tre gånger om dagen, varje dag, fram till onsdag.
Och jag förstår henne, att hon inte kräks är ett tecken på vilken stark dotter jag har. Själv skulle jag lacka toaletten varenda gång.
...Serious, lite tuttifruttismak?
E´s ena hostmedicin smakar typ tuttifrutti och den tar hon tacksamt emot och blir snarare ledsen när hostmedicindosen tar slut.

Vi gör allt för att kampen om penicillinet inte ska bli så svår. i såna här lägen är jag och L totalt överrens. Muta är ok.
T.om lite choklad... och det tycks funka, lite iallafall.

forts.Läget

2009-03-02T21:41:00.001+01:00

En till lägespunkt

Jag har tvättat bilen! Själv!!!

Läget i punktform

2009-02-28T17:35:00.003+01:00

Börjar jobba om en kvart, så inlägget får bli i punktform

Klarade tentan!
E har efteren dunderförkylning fått hög feber (40.2 som mest) och åkt på sin första öroninflamation. Doktorn kunde även konstatera att hon, som sin mor har förkylningsastma. Nu får hon penicilin och mår lite bättre.
Jag har börjat en ny delkurs, introduktion till specialpedagogik.
I veckan har jag tagit min första vabdag.
Lagerhouse har öppnat i stans shoppingcenter, och jag var jätteduktig och köpte bara en söt rosa sophink till badrummet.
Drömmer om de där snygga converseskorna med kilklack... som syster och far tycker är skitfula.
Mår helt okej (har varit väldigt nervös för E dock)
Jobbar helg
Har sett på en massa film med fästman och däckad unge
Var på världens roligaste överrasknings30-års fest förra helgen
Har pimpat upp lägenheten med 30 tulpaner

tankar om morgonens tandläkarbesök

2009-02-19T20:53:00.004+01:00

Förutom en massa plugg och 20 avlsappnande minuter i solariet alldeles nyss (ett måste kvällen innan en tenta) så har jag varit hos tandläkaren idag.
07.20 Omänskligt tidigt. L fick lämna E på dagis.

Tandläkaryrket kan vara ett av de konstigaste yrken som finns. Förutom den omtalade lönen (är den eg så bra?), varför vill man bli tandläkare?
Det funderade jag på idag när jag hade en borr, två fingrar, två sorters sugar och en hård plastbit i munnen samt en "rulle" under läppen (tandläkaren kallade den där tygbiten för det) .
Jag har inte tandläkarskräck och tycker inte att borren låter så förfärligt heller, men jag gillar inte att ha så mycket saker i munnen. Jag måste alltid ta två djupa innan och intala mig att de där sakerna inte är ett hot så att jag av ren instinkt biter ihop (har hänt...).

Idag lagade jag den tand som jag slog av när jag vurpade på cykeln för någon vecka sen.
Min vanliga tandläkare var sjuk så jag hade en annan. En ganska trevlig tjej som fnissade hysteriskt åt morgonpasset på radion och nynnade tokfalskt med till varenda låt och jingel.

Hon hade även en annan rolig egenskap.
Ett flertal gånger fick jag nypa mig i låret för att inte börja skratta, tandläkaren hade satt sin pall i ett sånt läge att hennes kraftiga barm ett flertal gånger nuddade eller näst intill låg på min kind/öra. Det störde mig inte, jag tyckte det hela bara var väldigt komiskt, hon kan ju inte vara medveten om det själv?
Jag undrar om hon typ är favorittandläkaren hos manliga (och lesbiska) patienter?
Det borde ju gå hem, ...skit i bedövningen, en barm i ansiktet gör dig lugn.

På tal om bedövning.
Det krävdes tre stycken. Min vanliga tandläkare vet att jag är svårbedövad och har insett att han måste sätta sprutan i min gom i stället för mitt tandkött. Det krävdes två sprutor och att jag tipsade min tandläkare, när hon förberedde den tredje att hon kanske skulle testa i gomen istället.
"...jaså, du är en sån." Sa hon.
En sån vad? ...en sån vad?!
Men det kunde jag inte fråga för då hade jag en spruta i gomen.

yr i huvudet och alldeles darrig, satt jag mig sedan på bussen till universitetet.
Där har jag spenderat min dag.
Imorgon gäller det.

Idag är det förresten min dotters namnsdag, och imorgon fyller L år.
...SKIT! Måste slå in paketen!
Hej.
'

lite tentaångest minsann...

2009-02-18T21:29:00.004+01:00

Plugg plugg plugg... å mera plugg.
Jag älskar att vara tillbaka i skolvärlden. Jag trivs där.
Livet med dagis, jobb och plugg och övrigt liv fungerar bra, stressigt ibland men alltid hållbart. Det funkar toppen när E har världens bästa mor- och farföräldrar som ställer upp i vått och torrt.

På fredag har jag min första tenta på över ett år. Jag är otroligt nervös och lever i min egna lilla bubbla..."tentapluggatentapluggatentaplugga..." Men det kommer nog gå vägen.
Imorgon ska jag, förutom ett litet tandläkarbesök tidigt på morgonen, bara sitta i skolan och studera.

Imorgon är det förövrigt min dotters namnsdag... undrar vad jag ska hitta på då?...
På fredag fyller L år och det blir kalas på söndag. E ska sova över, för första gången, hos sin farmor för vi är bortbjudna på fest. Det ska bli superroligt och välbehövligt att slappna av efter en tentavecka.

Nu är det sovdags, jag har ganska nyss kommit hem från jobbet och har en grym skoskav då jag missade bussen och gick hem i tusen minusgrader i totalt fel skor...

Fick förresten en mycket trevlig överraskning idag. Min mor har varit i gbg och hälsat på en god väninna. Jag hade beställt ett halsband av henne som mamma skulle ta med sig.

Till min stora glädje hade hon även gjort ett så otroligt fint armand som matchar med haslbandet och dessutom sitter perfekt på min handled. Både halsbandet och armandet har varsinn söt ängel. Om jag inte hade så otroligt ont i fötterna så skulle jag gå och hämta kameran så jag kunde ta kort på mina nya fina smycken, men det får bli en annan gång,

Halsbandet går nog att se på hennes blogg.

Peace and Cream.

Några rader om att (försöka) sova bredvid en skördetröskel

2009-02-04T09:10:00.003+01:00

Det här är ett problem som jag vet med säkerhet att jag inte är ensam om.

Men inatt slog det nog rekord.

Jag vaknar vid två... som vanligt med det inbyggda säkerhetsalarmet på högsta beredskap; Jordskalv!

Jag blinkar till, E ligger bredvid och sover, rummet skakar inte... jag lugnar ner mig... bredvid E ligger L. Jag buffar på honom för att om möjligt försöka minska oväsendet.

Det funkar... en millisekund.

Jag ligger kvar och tittar på mannen som för oväsen...

Helt plötsligt vaknar E. Hon sätter sig upp, ser förbryllad ut, gnuggar sig i ögonen, lägger sig igen.

Jag ligger bara och ser på.

Några minuter senare, efter ett misslyckat resultat av att försöka somna, vaknar E igen. Hon kryper upp till sin pappa och buffar, "paaapp, paaaaa, PAAAPPa!", inget resultat.
E lägger sig igen och suckar så markant högt att jag knappt kan hålla mig för skratt.
Jag sparkar på L (Om L inte är full med blåmärken idag är det ett mirakel) han tystnar till... en sekund.
E vaknar igen, gnäller och vrider och vänder sig... jag ligger bara och tittar på. Hon buffar på sin pappa igen och lägger sig till sist och håller öronen för händerna.
Tillsist kravlar lilla E sig upp igen, kryper upp över sin pappas rygg, tar ut sin napp och försöker sätta den i L's.
Förstå! E har väl antagligen fattat grejen att mamma och pappa ger henne nappen när vi vill att hon ska vara tyst, och det borde ju funka på pappa med.
Jag kände sån kärlek och förståelse för min dotter.
Men jag tyckte även synd om henne, hon ville ju, liksom jag, bara sova.
Så jag sänder iväg en rejäl spark på L, som vaknar till. Jag berättar vad som hänt och han lovar att försöka skärpa sig (hur gör man det när man sover?)

Hursomhelst, så somnade både jag och E strax därefter och sov gott resten av natten.

veckan som gått...

2009-01-30T17:37:00.003+01:00

Veckan som gått...

Förutom att jag vurpade med cykeln och slog ut en kvarts tand och blev smått mörbultad och att E har fattat grejen med dagis (dvs tårar och gnäll varje morgon) så har veckan synnerligen varit bra!

Jag hade lämnat E på dagis, cyklade upp på stan för att köpa en almenacka. På vägen hem spurtade jag för att hinna med det gröna ljuset vid övergångsstället, så jag hade en bra fart när jag efter en stund funderar på om jag ska fortsätta cykla rakt fram eller gena vid färgaffären till höger. Ca en meter försent väljer jag att sväga höger. Det förbenade Rullgruset (varför saltar man inte istället?!) tar mig och jag tappar kontrollen på en millisekund. Sen ligger jag där, innan jag hinner resa mig upp är fyra personer framme och undrar hur det är med mig.
Så sjukt pinsamt, jag nickar, bockar, försöker le och mumlar fram ett "tack det gick nog bra" (upptäcker då att munnen är full av blod).
Cyklar snabbt vidare, spottar blod värre än Dracula, upptäcker ganska fort att jag bitit mig i tungan rätt rejält. Axeln gör ont också och händerna är fulla av grus.
Minns att det första jag tänkte när jag vurpade var "Nej! Inte mina nyfixade naglar!"
Hur (ursäkta mig, Jag.) sjuk i huvudet får man vara när den första reaktionsmässigatanken är att mina naglar kanske kan gå sönder?!
... Vid middagen frågar L plötsligt, "men?! va har du gjort med tanden?!"
Jag går och kollar, en kvart av tanden bredvid hörntanden är borta!
Jag har haft så ont i tungan och axeln att jag inte förrän nu märker att tanden är väldigt vass och känns konstigt.
Tur att jag ska till tandläkaren snart ändå...

Vi har äntligen kommit tillbaks till fasta sköna rutiner.
L går upp klockan sex varje morgon, jag brukar vakna och ligga och dra mig då och går inte upp förrän min och E´s klocka ringer halv sju då L åker till jobbet.
Då får E en flaska välling som hon sveper i sig medan jag hoppar in i duschen. Sen rullar morgonen på med frukost (E är tokig i leverpastejsmackor!) och påklädning.
Medan jag lägger på det dagliga sminket och väljer smycken är E nere på golvet och leker lite innan det är dags att promenera till dagis.
Ingen stress!

Jag och min, förut nämnda, nya vän Johanna lämnar våra kids samtidigt och samåker sedan till skolan. Det verkar som att lärarprogrammet tagit till sig lite av all kritik den fått, för nu har vi lektion/föreläsning nästan varje vardag.
Sen hämtas kidsen, frukt, lek, mys och middag vid fem då L kommer hem.

Nu sitter jag och ska snart börja jobba. E är hos sin förkylda snälla mormor då L har tagit på sig lite extra jobb som måste bli klart.
Imorgon fyller syster år! Då blir det kalas.
Sen är det söndag, då ska vi försöka ta de lugnt, ladda batterierna... för en ny spännande vecka!

Trevlig helg!

Torsdag 22/1 Inskolning 6. Plugg 4

2009-01-22T21:34:00.000+01:00

Idag har E varit själv jättelänge på dagis. L lämnade henne vid nio och jag hämtade henne halv ett. Hon hade ätit själv på dagis för första gången och det hade gått hur bra som helst. Fröken hade lite soppa över sig bara...

Idag har det varit en dag då Hannas huvud har varit full med tankar och känslor. Såna dagar önskar jag att jag kunde sätta hela världen på paus (som i matrix).
Bollar lite tankar och ideer med Johanna när vi åker till skolan. Hon är nice min nya vän. Synd bara att vi bara ska läsa en kurs ihop.
Mina kollegor får också ta del av Hannas tankar och känslorna väller över.
Annars har det varit en bra dag, med en svår föreläsning, ha fortfarande inte fått grepp om allt jag skrivit upp.

Onsdag 21/1 Inskolning 5 och plugg 3 + jobb

2009-01-21T21:19:00.000+01:00

Inskolning 5:

Idag och resten av veckan är det L som kommer att vara med E på dagis.

Idag hade han varit borta en timme, det hade gått jättebra men han själv tyckte det var lite jobbigt. Sedan hade han och E varit med och ätit lunch.

Idag har vi varit ute i skogen med skolan. Vi hade med oss picknick och jag hade lånat pappas stora camping ryggsäck och sittunderlag, syrrans grymt sköna fodrade gummistövlar som var alldeles perfekta is tolek om man hade två strumpor och ett par sockor på sig. Mammas stora termos var full av varm choklad, gjord på kakao, inte oboy! (vuxenpoäng: 4,2!)

Jag kom direkt efter skolan och hämtade en glad men trött E.

Vi skyndade till jobbet och åt thai mat som min kära kollega J hade köpt med sig. E fick en jättefin födelsedagspresent som J hade gjort. En råtta som heter Putte. Putte blev genast en favorit som E gosade järnet med, putte ligger nu å sover tryggt i E's famn. Putte går att se på J's blogg.

Det var en grymt seg dag på jobbet, jag var så olidligt trött och J tyckte att jag var varm, jag tror att jag har lite feber faktiskt men vågar inte kolla. Mår säkert bättre imorgon.

Tisdag Inskolning 4. Skola 2

2009-01-20T21:04:00.000+01:00

Fjärde inskolningsdan

Inskolning:

Idag lämnade jag E en halvtimme. Jag satt och var nervös i personalrummet och försökte få ordning på alla scheman och tider som vårat nya liv blivit präglade av.

In i bilen och åker och handlar lite. Idag ska E först vara med morfar innan mormor kommer hem från jobbet och kan ta över kottevaktandet medan jag är i skolan (grymt skönt med flexibla och underbara föräldrar!), pappa fick dock göra sitt första blöjbyte, E valde att leverera rejält innan den bajsvana mormodren kom hem :-D

Skola:
Plockar upp min nya vän och likaså skolkamrat Johanna. Åker till skolan på föreläsning.
En helt okej föreläsning, en introduktion om Ekologi.
Lämnar av Johanna och åker hem till mina föräldrar och E.
Där hittar jag mamma och E sovandes.
När min mor vaknar till sätter vi oss och tittar på Obamas installationstal.
Jag stod upp när han nervöst svor eden och hade gåshud över hela kroppen.
Vilket ögonblick!
Jag försökte få E som då hade vaknat, att inse det historiska ögonblick hon nu var vittne till. Vet inte om det riktigt gick fram... :-)

Måndag 19/1 Inskolning 3 och skola 1 samt What's the ods, världen är liten!

2009-01-19T20:50:00.003+01:00

Måndag 19/1
Tredje inskolningsdan och första skoldan

Inskolning:
Upp tidigt, frukost, påklädning och andra morgon bestyr, packning och iväg till dagis.

Idag gick inskolningen kanon. E kröp omkring helt obekymrat och lekte med duplo med de andra barnen. Det märks att de stora barnen (e går i en 1-3 avdelning) är rädda om deras leksaker nu när det kommit så många små. E ville plocka ur alla duploklossar från lådan, då sa samma stora pojke som försökte bygga koja på henne ifrån.
E svarade med att kasta en duplo på honom så att han blev ledsen. Fröken sa genast ifrån till E och berättade att man inte fick göra så.
E tittade genast på mig med en blick som betydde "Vadå mamma? varför säger hon åt mig?!" När hon såg att jag också såg sur ut började underläppen genast att darra. Och så kom krokodiltårarna. Hon satt ett tag och snyftade i mitt knä. Sedan sa vi förlåt till stackars stora pojken.

Vi gick lite tidigare från dagis idag för att hinna med BVC. E fick sitt ettårsvaccin och var jätteduktig och grät bara en liten kort stund. Nu är hon 78 lång och väger 10 500.
Snabb promenad därifrån för att lämna E hos snälla mormor, slänga i sig mat, låna mors lilla bil och stressa iväg till skolan.

Första skoldan.
Världen är liten!
Jag och E satt och plockade med leksaker på dagis och jag började berätta för henne att jag skulle till skolan idag och att hon skulle få vara hos mormor.
"-Pluggar du?" Frågar en annan mamma.
"-Ja, till lärare."
-Nej?! Det gör jag med!
-Va?! Vad lustigt, vad läser du?
-Jag ska börja läsa PDi B nu idag. Sa mamman
-Nä skämtar du?! Jag med!
Vi börjar skratta
-Vilken delkurs ska du läsa? Frågar hon
-Ekologisk hållbar framtid... sa jag.
-Ha ha, men det är ju vad jag ska läsa!
Vi började skratta högt åt sammanträffandet. Och snart börjar förskolepersonalen skratta också.
Tänk vad världen är liten!

Ännu mindre blev den när vi också hamnade i samma grupp.
Mamman som jag nu hunnit prata en hel del med heter Johanna och bor med sin familj bara någon km från oss. Vi har barn på samma dagis, och avdelning, pluggar samma program, samma kurs, samma delkurs och av drygt hundra studenter på kursen hamnar vi också i samma grupp!
What's the ods?!

Jag har haft fjärilar i magen hela helgen inför den här dagen.
Det har varit med blandade känslor som jag sätter mig vid skolbänken igen. Men nu känns allt bara kanon! Och det verkar vara en toppen kurs också.

Söndag 18/1 Kalas igen!

2009-01-18T20:45:00.000+01:00

Idag hade E sitt familje/släkt kalas! 18 stycken var vi som trängdes i våran, för stunden, lilla lägenhet. Men det var jätte trevligt.
Ella fick en massa fina grejer, ett nytt skötbord av faster, bakgrejer av familjen W, kläder och presentkort på skor av mormor och morfar, en liten traktor m släp av farmor, mer kläder av min kusin och hennes man, pengar av gammelfarmor, böcker av gammelmormor och morfar, och ett trumset av farfar och farbror.

Bilder från kalaset går snart att se på E´s blogg.

Nu är jag mätt och lite trött. Imorgon börjar ett nytt kapitel på mitt liv. Skoldags igen.

Fredag 16/1 Inskolning 2

2009-01-16T20:40:00.001+01:00

Fredag 16/1-09
Andra inskolningsdan

Idag kröp E fritt omkring och lekte med allt möjligt, hon slängde en blick då och då för att kolla att jag var där.
En av de busiga killarna byggde en koja med kuddar och tyckte väll att E var ivägen och la därför kuddar på henne. Fröken sa till direkt men detbehövdes inte. E som kan vara väldigt kaxig ibland sa själv ifrån. "AAAAH! iiiooouulaaaäää NÄÄH!!
Pojken tittade högst förvånat på E och gav henne en kudde och gick snabbt därifrån.
Det kan vara något av det roligaste jag sett.

Min kära vän Emma gjorde oss sällskap ikväll, vi åt tacos och tittade på Lets Dance. Vi blev båda lika ledsna när vår paralellklasskompis från gymnasiet Martin åkte ut.

Årets första semla

2009-01-16T18:51:00.004+01:00

Idag gjorde jag något som jag sällan brukar göra. Nästintill aldrig faktiskt.

Jag fikade, själv.

Jag och E var ute på vår sedvanliga eftermiddagspromenad, vi passerade områdets underbara bageri och i skyltfönstret stod det fina läskande semlor.

De såg helt enkelt för oemotståndliga ut, så in med barnvagn.

En semla tack.

18:- fattigare, och ut med barnvagn.

Jag kände mig som en dam i nån gammal klassisk film när jag gick där med min lilla

bakelsekartong med det röda snöret och rosett.

E hade somnat för länge sedan, och fortsatte att göra det hemma också.

Jag sätter mig i soffan och tittar på min lilla söta kartong.

Lägenheten är nystädad, disken urplockad och tvättmaskinen är på. Jag är alldeles ensam och det är lugn och ro.

Precis när jag ska knyta upp snöret känner jag att en kopp kaffe inte vore helt fel.

Så upp igen, på med kaffet.

Där satt jag en god stund och unnade mig en avslappnad tid med min semla och kaffe.

Femtonde Januari 2008

2009-01-15T21:58:00.003+01:00

04.05
Jag och L vaknar upp samtidigt, av ingen till synes anledning alls. Helt plötsligt känns det varmt, som att jag kissat på mig lite... har vattnet gått eller är jag kanske inte lite kissenödig? Hon trycker ju på på blåsan ganska bra nu
Går och kissar; går och lägger mig igen. Försöker somna om.

04.15
Ska bara vända mig om, lägga mig tillrätta. Det blir extremt varmt och mycket av något blött rinner. Det känns som när man kissar på sig, fast nu var jag mycket medveten om att det här inte var något kiss. Vattnet har gått!
Jag formligen flyger upp, hoppar upp på sängen, försöker hålla ihop benen samtidigt och inte tappa min 96 kg tunga balans.
Lyckas ta mig ner på golvet vid sängkanten. Nu kan jag inte hålla inne längre. Impulsmässigt så ställer jag mig med benen isär, sådär som man gjorde när man var liten och skulle kissa i skogen.
Det bokstavligen forsar ur vatten. Precis sådär som i film, just så som alla säger att det faktiskt inte händer.
L sitter klarvaken upp i sängen och tittar på detta fenomen med stora ögon. Håret står på ända.
Jag minns inte vad vi sa till varandra.
Jag kommer ihåg att han hjälpte mig iväg till toaletten, pölen med fostervatten blev kvar, orörd och oupptorkad, det kändes inte som prio 1 just då.
Jag hinner knappt sätta mig på toaletten innan nästa flod av vatten kommer. hur mycket simmar bebisen runt i egentligen?
L är snabbt framme med mobilen. Jag ringer först och väcker mamma som genast fattar läget, hon låter otroligt lugn, det gör mig lugn. Jag önskar att hon pratade m L istället.
Under följande mening hinner han få fler tuppar än vad jag tror att han fick under hela sitt målbrott.
"Du måste ringa BB! NU! Barnmorskan sa ju det!"
Jag känner mig kolugn. barnmorskan har sagt att man ska ringa förlossningen för att meddela att vattnet gått, då vill de göra en kontroll för att kolla om man har öppnat sig något och att allt ser bra ut, många får åka hem sen om inte värkarna sätter fart ordentligt.
Jag vill inte åka till förlossningen för att sedan åka hem sen igen.
Detta berättar jag för förlossningssköterskan på andra sidan luren. Hon svarar att jag ska ta det lugnt, äta en ordentlig frukost, packa väskan och ta mig hit när jag är klar.
Packa väskan?! Det skulle vi ju göra idag!
Tanken slår mig plötsligt. Brevet till förlossningen är klar, men inte väskan. Jag hade inte räknat med att min tjej skulle komma fem dagar för tidigt när alla andra som jag hör om går över tiden istället. Väskan skulle packas idag.
Jag ropar på L som plockar fram frukost.
"L! Du måste hjälpa mig packa väskan!"
"Har du inte gjort det?!!!!!"
L hinner knappt avlsuta meningen innan jag hör ett KLAFS som bara ljudet av ett tappat fullt filpaket kan ge.
L kommer få en hjärtinfarkt innan vi ens hunnit hemifrån tänker jag och suckar.
Jag torkar mig, hoppar snabbt in i duschen och klär på mig rena kläder och börjar packa min väska.

04.45
Väskan är färdigpackad. Jag går till köket för att äntligen äta det lilla som blev kvar av min fil. Jag ska bara gå till badrummet och hämta min sminkväska (ett underbart tips jag fick av mins kära xtrasyster Lena).
Veckor, eller månader innan har jag kännt av förvärkar. Men mina förvärkar var inget emot det här.
Det trycker på så det nästan svartnar framför ögonen, en snabb ilsken mensvärk av värsta sort. Jag var verkligen inte beredd.
Jag blundar och lyckas hålla tag i handfatet.
Minns inte om jag lyckas ropa på L, men han kommer ilandes och är direkt där och håller i mig så jag inte trillar.
Borta.
L hjälper mig till köket, jag börjar äta.
"Du ser vit ut Hanna"
"Gör jag?"
"Ja."
Det var det enda L sa på flera minuter, han vet att det sista han ska göra är att prata med mig när jag får ont.

05.05
Resan till förlossningen var ett äventyr.
Kör försiktigt mumlades, sades vänligt, sas med lite högre ton, gallskreks det under den dryga kilometern till förlossningen.
När vi väl ska parkera väljer L att ta parkeringen nästan längst bort och lägga i parkeringspengar. Vart tog stressen vägen nu då?
L har klockat mig. En värk var tredje minut sen den första i badrummet.
Jag känner det själv, det är nära nu.
Påvägen från parkeringen till förlossningen kommer mer vatten.
Men seriöst! Hur mycket finns det där inne?!
Jag går som Charlie Chaplin, nervositeten kommer och jag hanterar det hela med att nervöst skratta oavbrutet.
Vi ringer på för huvudentrén är inte öppen än.
Efter bara några sekunder kommer en sköterska och hjälper oss in i hissen.
I hissen känner jag att det är mer vatten på gång, jag kniper igen allt jag kan.
Innan vi hunnit upp börjar jag frysa. jag huttrar verkligen, skakar tänder.

05.10
Jag hamnar i ett tillfälligt förlossningsrum som fungerar som undersökningsrum.
Sköterskan ber mig ta av kläderna och L hjälper mig till britsen.
L.
Likblek, svart under ögonen och håret fortfarande på ända. Men han har lyckats byta om.
När hann han det? jag kanske är tillsammans med stålmannen ändå.
Hon föklarar proceduren och berättar att hon ska kolla om det är vattnet som har gått så det inte är slemproppen (no shit scherlock?!) och frågar om jag gjort en gyn.kontroll ngn gång. Jag huttrar fram ett Ja.
Innan hon ens hinner in helt, så kommer nästa vatten.
Jag börjar skratta och ber om ursäkt.
Hon ler och konstaterar att vattnet tydligt visst har gått. (Still. No shit, Scherlock?!)
Nu ska hon bara kolla hur öppen jag är.
Nu börjar det roliga.
Hon tar ut den där grejsimojsen och tittar på mig och säger lugnt.
"mmm.... det ser bra ut. ....Ligg kvar här..."
Hon reser sig upp och går till dörren, innan hon öppnar vänder hon sig om och frågar
"föresten, hur ofta har du värkar?"
"VAR TREDJE MINUT!" säger L högre än brukligt. Det var förövrig det enda han sa sen hissen då han presenterade sig.
Sköterskan går ut.
Jag ligger lydigt kvar och funderar vad som händer. En värk.
L är snabbt där, men jag ger honom tydligen en blick som visar att han ska hålla sig på avstånd.

En kort stund senare.
Förlossningsdoktorn (?) kommer in i vårat rum och presenterar sig artigt, hon meddelar direkt att hon snart går av sin rond och att det därför troligen inte kommer att bli hon som förlöser mig.
Nähä, tänker jag, vad gör du här då?
Hon frågar om det är okej att hon gör om samma procedur som sköterskan.
Vad ska jag svara?
Hon blir klar mycket snabbare än sköterskan.
Hon tittar på både mig och L.
"Ja, hem ska ni inte. Du får nog inte ens byta rum."
???
"Ditt vatten har, som du märkt, gått, men du är också öppen halvägs, fem komma två centimeter."
Jag hinner inte förstå innan den hittills värsta värken kommer.
Doktorn tar min hand och påminner mig att andas. Jag känner Ls hökögon trots att jag blundar.
När värken försvinner och jag öppnar ögonen igen så fortsätter doktorn lite småironiskt
"...och så har du regelbundna kraftiga värkar också.... Det här kommer nog gå fort."
Hon hjälper mig att sätta mig upp och visar mig runt i rummet.
Sedan går hon.
Jag gläds över att jag fått ett rum med badkar för det ville jag ha.
Jag ber L ge mig min mobil och gå ut med min grav.journal och mitt persolnliga brev.

Tiden ensam.
Jag skickar mamma ett långt mess om saker jag behöver. choklad, frukt, kaffe till L, hennes bärbara cdspelare....
Sedan sätter jag mig upp i min säng. jag sätter mig i skräddarställning, något jag trots min gigantmage fortfarande kunde göra.
Jag blundar, ber till Gud, peppar mig själv, lägger händerna på magen och pratar med min bebis. Vi gör ett deal, om hon sköter sig nu så kan hon få körkortet när hon blir 18.
Tiden ensam var nödvändig, och jag är glad att jag fick den. Jag hann samla mig och fokusera.
Sanningen är väl att jag var mer nervös för L än för själva förlossningen.
L kommer tillbaks, vi sitter och pratar och sköterskor tittar till oss med jämna mellanrum, värkarna gör regelbundna besök.

Mamma kommer
Att mamma skulle vara med på min förlossning var självklart redan från början.
Vi har varit med om så mycket och hon känner mig bäst.
En av hennes blickar och jag fattar vinken direkt. Mödrar och döttrar har nog någon form av telepati oavsett blodsband eller ej.
Och är det nån som vet hur man hanterar smärta så är det hon.
Bara tanken på att mamma skulle vara med och hjälpa mig genom förlossningen gjorde mig lugn månader i förväg.
Hon kommer in. Hon ser nyfiken ut och ger mig och L en kram.
Jag tror att hon förstod min oro över L direkt när hon klev in i rummet för hon ber L slå sig ner och gör det den bästa svärmodern kan göra för sin svärson; servera kaffe och macka.
Vi pratar, äter och jag berättar om morgonen.
En värk. Värkarna kommer inte lika ofta nu, men de känns.
Min mor analyserar läget direkt, hon säger inget och låter mig vara tills värken är över. Då tar hon min hand och frågar om det gjorde ont.
L blir också lugn av min mammas närvaro. För första gången så sitter han ner i fotäljen mer än två sekunder.

Knark (eller bedövningsmedel)
I mitt brev har jag bla skrivit att jag INTE ville ha någon epidural (ryggmärgsbedövning), jag vill bada, använda TENS (inte samtidigt dock) och ha lustgas.
En sköterska kommer in och visar hur badkaret fungerar och tar fram TENSapparaten, den ska jag styra själv, precis när jag känner att en värk är påväg så ska jag ge mig lite "stötar", så starka som jag själv vill.
Jag förklarar att jag vill bada först.
Mamma hjälper mig till badkaret. Vi fyller på vatten och jag kliver i.
Det är första gången på mycket länge som min mor ser mig naken. Jag minns att jag tänkte att det var lustigt att det krävdes att jag var höggragvid och skulle förlösas snart för att det skulle hända. Märkligt. Men det kändes inte konstigt, hon är ju min mor.
Det varma vattnet får mig att slappna av. Men värkarna kommer tätare igen.
Under min badstund får jag flera värkar. Jag stönar och kvider.
Mamma håller mig i handen och torkar svett och lägger störande hårtesar bakom mitt öra.
Mitt under allt hör vi ett helt opassande, men inte för oss främmande ljud från rummet.
Mamma går ut och kollar.
L har somnat i fotäljen och han snarkar.
Som sagt, tur att min mor var med.
Jag får hjälp att klä på mig.
Det var längesen en värk, så vi går en runda i korridoren.
Någongång åt vi mat också, men jag minns inte när. Jag minns att vi under måltiden träffade andra plågade kvinnor och att jag hörde ljud från ett rum som gjorde att jag ville vända hem och gömma mig ett tag.

Kräk
Jag avskyr att kräkas, och även nu.
Nu har det gått några timmar och det som skulle gått så fort börjar kännas som en evighet.
En ny doktor, och vad det visade sig, också den som kommer att förlösa mig gör entré. Hon är totalt annorlunda från den förra doktorn. Hon är kaxig, lite bitchig, pratar fort, ironisk och formell. Jag gillar henne direkt.
Hon gör en undersökning till och konstaterar att jag har öppnat mig helt, men att jag inte får börja krysta än även fast det känns som att jag ska göra det, för den sista litta tappen längst in har inte gått sönder än, och den måste gå sönder annars kan det vara farligt för både mig och bebben.
Jag fattar ingenting, det har INGEN pratat om och det har jag ALDRIG läst om någonstans.
Men det är väl bara att lyda tänker jag. Det visade sig att det skulle vara enklare sagt än gjort.
- Värkarna kommer tätare. Hela mitt jag, min genetik, allt, skriker att det är dags att krysta. Men doktorn manar på att jag inte ska. Jag ska alltås arbeta mot min egen kropp?
När värkarna kommer så är jag på gång att krysta, men hejdar mig. Det är en kamp. Det hela känns bisarrt och overkligt.
Värkarna är så starka och gör så ont, de tar musten ur mig.
En sköterska frågar om det inte är dags att introducera lustgasen nu.
Jag tänker på min kära xtrasyster som slet ut lustgasen ur väggen under någon av hennes tre förlossningar. Den måste vara bra tänker jag. Nu börjar det att göra för ont för att ens TENSen ska klara av det ensam känner jag och tackar vänligt ja till lustgas.
Hon visar mig, L och Mamma hur jag ska göra.
Inte så svårt tänker jag, men det tog iaf någon timme innan jag fattade grejen med hur man skulle andas in.
När jag väl förstod att det var djupa andetag som gällde blev jag yr direkt. Det kändes som en konstig variant av en pangfylla. Jag vill kräkas. Både L och Mamma fattar vinken direkt. Sköterskan som har superkoll har sedan länge lagt fram kräkpåsar.
Jag vet inte hur mycket som kom upp, men det kändes som att frukosten från i förrgår också kom med.
Jag blir helt slut.
Och troligen var det denna magtömning som tog min sista ork för sen blir allt en dimma.

High
Jag skojar inte när jag säger att jag inte minns ett jota under de här timmarna.
Värkarna kom och gjorde förbannat ont, lustgasen var min frälsning.
Jag tror jag skulle gå och kissa och kände mig hög som ett hus och fick hjälp av sköterksa och L.
Jag minns att jag känner hur all min energi, den sista jag har försvinner. Då blir jag rädd. På riktigt rädd, men jag var för orkeslös för att ens bli rädd. Jag låg där som ett kolli och gjorde märkliga gester till mamma och L. Lustgasen orkade jag inte hålla i själv längre, jag var konstant törstig men händerna orkade inte hålla i plastmuggen ens. Om jag inte minns helt fel så gav mamma mig lustgas och L vatten. Och L sprang som en jojo med vetekuddar som jag inte minns om de hjälpte.
Mitt i allt kommer doktorn in och gör en kontroll.
Hon tar av mig kläderna och säger att det är dags nu.
Dags för vad? minns jag att jag tänker.
Hon förklarar att vid nästa värk så ska jag krysta.
Hur då? tänker jag. Jag orkar inte ens dricka själv. Men jag är för trött för att prata.

Svimmade jag?
Här minns jag inget, det är helt svart. Somnade jag eller svimmade jag eller var jag för hög av all lustgas? Jag vet inte. Men jag vaknar till litegrann när någon fipplar med min arm.
Jag har fått en kanyl i armen, i den får jag ett värkstimulerande medel som ska få mig att orka slutföra mitt uppdrag.
Vet inte hur lång tid det tar, men helt plötsligt får jag kraft igen.
Jag förstår läget. Nu är det dags.
Jag krystar, det händer inget.
Doktorn ber mig att vända mig så jag håller om sängryggen istället.
Det är en pers att vända mig om, jag var inte så stark som jag trodde.
Det gör ont i hela kroppen coh jag känner mig skakig.
Jag ställer mig som hon ber mig. Jag får panik. Och det här är det läskigaste som hänt mig.
Jag tappar kontrollen, totalt! Jag kan inte stå såhär! Jag blir bokstavligt talat livrädd.
Så jag får sätta mig som förut igen.

Obeskrivliga minuter
Så kommer en värk. Jag ska krysta. Men har glömt hur man gör.
Doktorn tröstar och förklarar.
Nästa värk går bättre.
Det gör så helvetiskt ont!
Jag håller på att tappa kontrollen, doktorn märker det och ber mig att ta några djupa lustgasandetag.
Det är vi nu. Jag och lustgasen.
När jag har andats klart känner jag mig redo.
Jag tar i.
Slappnar av, väntar på nästa värk.
Tar i
Så fortsätter det ett, enligt klockan litet tag, men det kändes som femton dygn.
I en värk skriker jag, sådär läskigt högt tror jag för jag minns att L backar två steg bakåt.
Det var ett sånt där skrik som man ser på TV som man tror ska hjälpa och vara meningen.
"MAAAAAAAMMMMAAAAA!!!!!!" (alltid när jag får väldigt ont eller blir mycket rädd ropar jag Mamma, jag kommer nog alltid att göra det)
Responsen på mitt skrik är blandad. L står två steg bak, mamma vyssjar, baddar och ser för första gången på hela dagen lite orolig ut. Hon tycker inte om att se mig ha ont, även fast det är för en god sak, och nu kan hon inte hålla det osynligt för mig längre. Doktorn ber mig artigt men bestämt att hålla käften istället, att skrika sådär hjälper ingen och slösar bara bort min energi som jag ändå har lite av,
Jag kommer av mkig totalt.
...
Helt plötsligt efter ett par mycket kraftiga krystningar och när jag klagat över att jag inte orkar mer så ber doktorn mig att känna efter.
Jag tar ner handen mellan mina ben och känner något klibbigt, hårt, runt, varmt och... hårigt?
Min dotter?!
Genast får jag energi! Jag blir totalt klarvaken.
Nu ska hon ut!
Hon är ju jättenära nu!
Det känns som en boxningsmatch, klockan ringer och ställningen är lika. Alla nerver på helspänn. NU gäller det. Allt eller inget!

Två, tre krystningar.
Jag tar i. Två, tre krystningar.
Doktorn och mamma manar på mig som att jag skulle vara en travhäst. Det är bara piskan som fattas. Men den behövdes inte, jag hade obarmhärtigt (Gud! Seriöst, hur tänkte du egentligen?!) sjukt ont ändå.
Jag krystar och vill skrika sådär igen, men kommer på mig i sista sekund. Istället håller jag på att svära. Och inte en liten ramsa. Men precis när jag sagt halva första ordet kommer jag på att mamma är fem centimeter bredvid. Så pass vaken är jag nu att jag hinner tänka på vett och etikett och moral å sånt. Inte svära när mamma hör.
Men mamma har redan hört vad som är påväg ur mig och säger att jag får svära.
Om jag gjorde det minns jag inte.

Sista sekunderna
Doktorn säger att när nästa värk kommer så är det sista krystningen.
Jag tar två djupa, ber snabbt som stryk till Gud, samlar mig, tänker på gravidyogan, profylaxandning och övertalar mig om att jag inte kommer att dö.
Så kommer den sista värken.
Nu gäller det....
....
Det bränner till. Jag får blod och järnsmak i munnen.
Det känns som en blandning av att landa fel på ramen på en killcykel (fast tusen ggr värre!), slå tån i bordsbenet (fast tusen ggr värre!), slå upp handen i värmeelementet i ugnen (fast tusen ggr värre!) och som en för oss som vet hur det känns att ha obarmhärtig (återigen, Gud, hur tänkte du?!) mensvärk (fast tusen ggr värre!)
Jag tror att jag ska gå sönder hela vägen. Hur jag någonsinn ska läka är obegripligt.
Så hörs det ett SCHLOOFF. Den ohyggliga obeskrivbara värken är över. Kvar är bara brännandet. Men det spelar inte någon roll längre.
Det gick så fort!
Från ett SCHLOFF till ett litet men högt babyskrik.
Jag blir om möjligt ännu mer klarvaken.
Jag måste blinka ett par gånger. jag känner mig stum
Är jag klar nu?! Är vi klara nu?! Är hon här nu?!
Jag får min klibbiga dotter på bröstet direkt. Hon är kladdig som sockervadd av allt sekret och blod och kolijox. Hon gråter och aldrig har jag varit så tacksam att höra ett babyskrik.
Hon är varm och luktar starkt. Syrligt.
Klockan är 19.35
Doktorn frågar om L vill klippa navelsträngen. Det vill han.
När jag senare frågade hur det kändes förklarade han stolt att det var mäktigt och mjukt.
Världen blir suddig.
Det är jag och min dotter.
Hon blir tagen ifrån mig för att bli lite rentorkad, själv ska jag krysta ännu en gång.
Men det här minns jag knappt, för jag tänkte nog bara på min lilla dotter.
Hursomhelst ska moderkakan ut, och hel ska den vara.
Jag lyckas på första försöket och ut kommer en konstig säck som doktorn och mamma tycker är vacker och säger att den ser ut som ett träd, livets träd.
Jag och L tittar äcklat häpet på säcken. Vi lyckades inte se något vackert alls... och träd kan jag fotfarande inte se på utan att tänka på den där säcken som varit min dotters hem i nästan 40 veckor.
Jag ska amma min tjej för första gången. Hon letar instinktivt till mitt bröst, hon bökar sig fram som en liten gris. Det var starkt att se hur hon med hjälp av luktseendet tog sig fram till mitt bröst. Hon lyckas äta litegrann. Mjölk har funnits i flera månader.
Sen blir allt mörkt igen.

Trött.
Såfort min tjej har hittat sig till rätta vid mitt bröst går det upp för mig.
Jag har blivit mamma!
Jag gråter inte, jag skrattar inte. Jag känner mig bara så väldigt trött. Jag får en puss av mamma och en kyss av L. Kort tas. Det pratas. Jag bryr mig inte om något, jag vill bara ta min dotter och sova. Jag äslakr henne och har en ny känsla inombords, men jag vill bara sova.
Men först ska jag kissa och duscha.
Och innan det, sys.
Sex stygn och jag kunde dödat människan. Här har man redan blivit torterad och så kommer doktorn med nål och tråd. Olidligt ont gjorde det och jag bad henne att sluta flera gånger tror jag.
Att kissa var ännu värre, det sved så jag blev tårögd.
I duschen blev jag vimmelkantig och illamående. Fruktansvärt yr, men jag lyckas att inte svimma, men det var nära. När vattnet träffar mig där nere gör det sjukt ont men det är skönt att bli ren.

BB
Så får jag hjälp med påklädnig och jag sätts i en rullstol tillsammans med min tjej. Mamma säger hejdå och lämnar den nya familjen ifred. Jag minns att jag saknade hennes sällskap såfort hon gick.
Sköterskan skjutsar oss till hissen. Jag tackar min doktor hejdå och vi lämnar förlossningen bakom oss för att besöka en ny plats. BB.

Skrivet med hjälp av Hannas goda minne, dagboks- och mobilanteckningar samt journal och berättelser från mamma och L.

Torsdag E´s födelsedag och inskolning 1

2009-01-15T20:37:00.000+01:00

Torsdag 15/1 -09

Idag fyller E ett år!
Bilder från hennes kalas går snart att se på hennes blogg.

Idag började vi även E´s inskolning på dagis. Det har gått toppenbra.
Efter 10 min kröp hon upp och satt sig i sin frökens knä.

Grammisgalan

2009-01-07T22:54:00.003+01:00

Jag såg på Grammisgalan ikväll.

Jag har egentligen inte något emot alkohol och tar mig gärna ett glas vin till någon god mat och njöt av champagnen under nyår. Däremot tycker jag inte att det är särkilt trevligt att dricka sig så att man blir mer än lite salongsberusad, då har man tappat poängen tycker jag (det är ju det som är poängen menar vissa), därför kan jag förstå de som tar avstånd från allt som har med alkohol att göra.
Ikväll förstod jag ännu mer.

Håkan Hellström var så på lyret att han knappt kunde stå, ännu värre hålla tal. Jag satt och var nervös för att han antingen skule kräkas eller göra något fuffens. En sån där olustig Mr.Bean-pinsamkänsla kröp inom mig.
Anna Ternheim hade druckit så mycket att hon trillade när hon var påväg upp på scenen, hennes tal, eller "otal" rättare sagt var en skräckupplevelse och framförallt oerhört pinsamt.

Artisterna får så mycket gratisdricka att de blir lika förtrollade som barn med en hundring i handen i en godisaffär. Men det var väl just det, artisterna är inga barn! De är dock lika omogna, tydligen. Nu ska jag inte dra alla över en kam, vissa artister var väldigt duktiga.
Som sångaren i In Flames t.ex.
I hans tal så bad han om ursäkt för sist när han skulle hålla tal, då det inte blev något tal för att han hade druckit för mycket gratis dricka. "Men jag har mognat nu" fortsatte han.
Jag tyckte det var klockrent!

För hur tänker dom?
De gör musik, folk lyssnar, kids lyssnar, de blir förebilder, kids ser på grammisgalan, och då får de se sina idoler packade som as. Förebilder in my ass.
Så dåligt tycker jag!
De får väl dricka sig hur packade som helst när de är ute på privata fester; Men på en offentlig tillställning som de dessutom vet är livesänd? Och när de också med all största sannorlikhet ska upp och ta emot ett fint pris?
Nä.
Det hela resulterade i att jag la mig innan grammisgalan var slut, raderade alla mina Ternheim mp3or (några Helsström mp3or har jag ej) och bestämde mig för att aldrig se på grammisgalan igen och skriva ett blogginlägg.

Börjar jag bli gammal?

jag vet, det skulle jag tänkt på innan.

2009-01-06T02:59:00.007+01:00

Jag ber läsaren observera tiden för detta inlägg.

Under de senaste dagarna har jag haft en enorm förkylning. Idag har jag haft 39.7 i feber. Min näsa är svullen som under de sista veckorna med E i magen. Jag är röd och sårig under näsan pga all snytning. Bihålorna värker. Halsen likaså. Jag hostar som en kedjerökare.
Jag mår piss helt enkelt. Men försöker hålla humöret uppe.

Alla som känner mig väl vet att det kan slå totalslint när jag blir arg. När jag blir riktigt förbannad så säger jag saker, gör jag saker som jag kanske kan ångra mig för resten av mitt liv. Jag liksom J.Gardell ångrar mig genast såfort jag öppnat munnen. Men då är det redan försent.
Jag försöker att arbeta på detta, men det är svårt. Adrenalinet pumpar, nävarna knyts, hornen växer, ögonen svartnar, ådran i pannan pumpar, tårarna sprutar.
Men det har hänt något.... Jag har blivit mamma.

Situation:
Sen mitten av december har min älskade dotter haft otroligt svårt att somna, när hon väl somnar vaknar hon med extrema mardrömmar.
De senaste veckorna har varit extrema, kanske beror det extra mycket på julen och allt vad det innebär. Även fast vi har försökt så har vi kommit ur lite ur de annars ganska fasta rutinerna här hemma. L har haft semester och vi har därför inte känt oss tvunga att lägga os vid tio som annars. Lunchen kan ibland ätits vid två,tre. Två tre timmar senare än vanligt.
Att E, liksom jag, är ett rutinbarn märkte vi redan efter några månader. Hon trivs bäst då, mår helt enkelt bäst då.
Det skulle även kunna vara så att tiden då det gick att stoppa ner E i sin säng med en flaska välling eller i bästa fall en napp och hennes ior är förbi. När E var en bebis fungerade det så, väldigt enkelt. Pang så sov hon.
Nu är E en flicka, och väldigt medveten. När pyjamasen är på och vi går in i sovrummet så protesterar hon direkt. Hon vet precis vad som ska hända. Hon spänner sig som en båge och blir vansinnigt ilsken.
Så även ikväll.

I kväll visade E tecken på natttrötthet vid sju. Klockan åtta var gröten uppäten, pyjamasen på. Hon ville inte somna i sin säng så jag la mig bredvid henne i min säng. Hon somnade efter några minuter.
Klockan blev 22, jag skulle hoppa in i duschen. Ett gallskrik, numera blir jag knappt rädd längre, går och hämtar E. Duschen får vänta.
Hon har hunnit ställa sig upp och står och skriker rakt ut men slutar såfort jag visar mig.
Hon är jättetrött.
Försöker lägga henne igen.
Ger nappen. Den spottas ut. Hon tittar på mig med sina trotsiga ögon (vart har hon fått dom ifrån?)
Ger vällingen som L har gjort. Den slängs iväg och E vänder sig om och visar tydligt att hon inte vill sova.
Tar upp E och lägger oss i min säng. Hon blir blixtilsken!
Jag ger inte upp, vi vaggar, vyssar, leker, vyssar igen, sjunger, gosar. Men E vill inte ligga ner, hon vet precis vad hennes mor har för tankar.
Tillslut går vi upp, går omkring i lägenheten. E får vara nere och leka med sina leksaker i sitt rum. Helnöjd unge.
Klockan är 23.40

L och jag byts av, jag hoppar in i duschen, försöker koppla av.
När jag kommer ut så har L och E lagt sig i sängen igen. Eller L ligger, och E kryper omkring.
Vi slår på tvn, hockeyfinalen börjar snart, vi hade bestämt att inte se på den inatt utan istället se på reprisen, men nu är vi ju ändå vakna...
E är helnöjd, men supertrött.
Hon kryper okontrollerat omkring.
Hon dyker in i L's bärbara dator och slår i näsan.
Hon hinner precis snyfta klart innan hon dyker in med huvudet i väggen. Det bidrar till hennes första bula. Mitt på pannan.
Ännu ett gallskrik med en pitch för hundar. Jag tackar Gud för att vi har så vänliga och förstående grannar.
L försöker trösta.
Till sist lugnar hon ner sig. Vi lägger oss igen. ...Nä, vill inte.
Vi börjar om. vaggar, sjunger, nappar, vyssar... nä.

Jag känner frustrationen komma. Pulsen ökar, jag blir tårögd, jag biter mig i tungan och tar fem djupa. Nävarna knyter sig. Jag blundar, försvinner in i min egen värld.
Jag rycks upp av en liten hand som försöker ta mina glasögon.
Där skulle jag ha exploderat.
Men vad gör det för nytta att skrika på en snart ettåring? Dör hellre!
Jag kan ju inte slå henne, det kommer jag aldrig att göra!
Att blanda i lite av L´s konjak i vällingen som det sägs att de gjorde förr, känns inte heller klockrent.
Hon förstår inte. Hon kan inte ta ansvar.
Så jag lugnar ner mig. Pulsen går ner.
Vi lägger oss igen... tiden går.
Jag börjar berätta sagan om Ella guldlock.
Jag känner hur jag bara pratar på, monotont. Jag minns knappt hur berättelsen var.
Helt plötsligt knackar L mig på armen.
Nattens kamp är över.
E sover.

Jag sätter mig upp. Känner hur en hostattack är på väg.
Springer till toaletten, aldrig att jag skulle riskera att väcka min älskade E.
Hostar, hostar lite blod tillochmed.
Kroppen skakar och jag känner mig helt slut!
Då kommer tårarna.
Jag står och snyftar för mig själv.
Lugnar ner mig och känner helt plötsligt en känsla jag aldrig känt förut.
En blandning av adrenalin, feberfrossa, toktrötthet och ändå är jag totalt klarvaken.
Klockan är 02.15
Tar min hostmedecin.
Jag kryper ner bredvid L som ligger och svär pga hockeyns dåliga resultat.
Det är lönlöst.
Jag kan inte somna.
Ögonen är vidöppna.

Jag sätter mig, tar upp datorn.

Att blogga är terapi. Snart kanske jag kan somna....
...
och inte ser det ut som vi vinner finalen heller...
...
...nä, jag är INTE bitter.
...
...
Jag har en otroligt enkel unge, jag blir ständigt påmind om det. Hon säger sällan flaska om det inte är något. Vi har haft tur får vi höra ibland.
Det innebär inte att det inte finns några svåra och tuffa dagar; eller nätter för den delen.
Inatt har det varit en kamp.
Ibland är det starkaste man kan göra att erkänna att man känner sig svag. Som min mor så vist skrev en dag på sin FB, "det är i motvind som drakarna lyfter..... "
Jag försöker att vara ärlig, i det verkliga livet som på min blogg. En del kanske tycker att jag lämnar ut mig för mycket, men det får bli mitt val. Som sagt, bloggen är som terapi.
Och ska jag ha en blogg som handlar om min vardag, om var dag, så kan jag inte bara skriva om alla kalas, tårtor och visa välvalda sötsliskiga kort på en busig dotter. Då måste jag även skriva om den nakna sanningen.
Och den nakna sanningen är, trots att vi blivit välsignade med en lätt kotte, att det finns tuffa dagar ändå.
Dagar då jag får ångest, då jag inte har en aning om vad jag ska göra. I natt hade jag inte den blekaste om vad jag skulle göra för att få en övertrött E att somna. Jag kände mig misslyckad, desperat och slut. Jag funderade ett tag på att ringa och väcka min mor för att få lite coachning, men det fanns; trots min extrema trötthet, lite för mycket stolthet för att göra det.

Och jag vet, det skulle jag tänkt på innan. Men jobbiga nätter och tuffa dagar är värt allt om man får vara mamma till en E. Man får så mycket tillbaka, ett bättre tålamod tillexempel.
Jag behöver inte gå på någon anger management kurs, jag blev mamma istället.

Min egna årskrönika

2009-01-05T21:44:00.005+01:00

Precis som min inspirationsbloggerska så tänker jag också göra en Det bästa med 2008

TVÅTUSENÅTTAS BÄSTA... :

BOK - Hela Milleniumserien av den nu framlidne Stieg Larsson. Salander och Blomkvist har gett mig kalla kårar och bidragit med flera timmar sömnförlust.

MUSIK/CD-SKIVA: Coldplays Viva La Vida. - Som jag fick av Linus, En helt vanlig vardag, tusen gånger bättre än rosor som vissnar efter en vecka. Fast han enligt egen utsago ångrat sig nå gruvligt över presenten som gick mer eller mindre dygnet runt i en månad.

MUSIK/LÅT: Duffy Warwick Avenue - En underbar låt som utan tvekan blivit 2008s duschlåt för undertecknad. ..."I’m leaving youuuuu for the last time baby! You think you’re löving, but you don’t löve meeeee...."

FILM: Mamma Mia! Såg den på Bio en gång, och har nu sett den på DVD 7 gånger! Plus att vi fick soundtracket i inflyttningspresent. Den ligger i bilen och E diggar alltid järnet varenda gång Dancing Queen kommer.

FÄRG: Guld. Eller olika nyanser i guld/brun

PLAGG: Tunika & tights! - I år har man sett mig i mycket tunika och tights. Gömmer mammamagen fint och är otroligt skönt. Man kan både klä upp det och ha det vardagligt. 2009 ska jag jaga de ultimata tightsen, för just nu har jag bara två favoriter och de går inte att få tag på längre. Jag skulle vilja ha ett par verawang leggings...

DESIGNER: Vera Wang! Utan tvekan! Hon tänker så stort! Det är snyggt och trendigt men passar alla! En designer vars kläder jag själv skulle vilja bära allt av. Hennes brudklänningar 2008 ska vi inte ens prata om. Nästan lika vackra som 2006!

HÄNDELSE: femtonde januari tvåtusenåtta blev jag mamma! min syster har också tagit studenten och min mor och far fyllde jämnt. Och sen blev Obama president! Mitt halvsvarta hjärta bubblar såfort jag tänker på det! Det har minst sagt varit ett händelserikt år!

INKÖP: Okej, det här kanske inte låter klokt men det absoluta bästa köpet 2008 är näsfridan till Ella! En snorsug dvs. Ungen kan ju inte snyta och babynäsor blir ofta fulla av snor. Till mig själv så måste det vara den snygga svarta kappan som jag köpte för 50:- på tittin i höstas.

TV-PROGRAM: Grace Anatomy, Utan tvekan! Ska köpa boxen såfort jag kan.

SPORTHÄNDELSE: Hemmafotbollsklubben ÖSK tar sig upp till en 7:e placering! Tyvärr har vi bara varit på en match, bättre närvaro hoppas vi på till 2009. Även för Kusses kif har det gått helt okej! Det är till att vara stolt. Spaniens fotbollsEM guld var också fint. Och trekronorjuniorernas framgång. (jag är min morfar lik när det gäller sport, han kunde iofs allt)

TRAGISKA HÄNDELSER: Ja, jag måste väl ta upp det också. Tragiska händelser som berört mig. Min gammelmoster dog iår. Hon var en toppentant som bakade sjukt goda bullar, syntes alltid i kyrkan. Även fast jag inte träffade henne alls mycket under de senaste åren så kan jag ibland känna att jag saknar henne. - Alla förbannade krig! Jag blir bara så less! Gud måste verkligen sitta och vrida sig över människans idioti. Allt tragiskt med Engla och Max o Saga. När barn far illa väcks något inom mig. Jag räds för mig själv men sanningen är att jag utan tvekan skulle kunna sätta en kula i pannan på deras mördare om jag var tvungen. Jag blir så arg. Om Gud vrider sig över människans idioti måste han gråta floder över människans vidrighet. Och jag vet, de har en sjukdom. Men jag kan inte förstå hur man kan spåra ut så. Det är för mig helt obegripligt hur man kan göra illa och mörda oskyldiga barn.

SPEL/DATA: Då min Xbox har varit trasigt (eller sladden rättare sagt) så har det inte blivit något spelkonsolspelande för mig. Däremot så har jag fått ett nytt dataspel. Enda sen jag var ganska liten så har jag älskat Sims, nu finns det sims två. Det har jag. Till det kan man köpa olika expansionspaket. Det roligaste är Sims2:Pets, det fick jag av Linus. Man kan skaffa husdjur med allt vad det innebär. Så mycket spelande har det inte blivit då man blev småbarnsförälder och allt.

SPEL/BRÄDSPEL: Jag upptäckte det, som tidigare nämnts, i december. Spelet heter Settlers och bygger på ett klassiskt dataspel. Rekomenderas varmt!

TIDNING: Allt om historia. Jag fick första tidningen i januari av L´s morfar. Sen var både jag och L fast. Även våra fädrar gillar tidningens innehåll mycket. Jag har alltid varit intresserad av historia (samhällsämnen överlag), självklart kan man inte tro på allt som står där i, men den är spännande och intressant.

DOFT: När jag och E var i göteborg för några månader sen och hälsade på en god vän så köpte jag ett ljus på Lagerhouse till mamma som mors dag present. Ljuset finns fortfarande kvar och luktar lakrits. Jag ångrar forftarande att jag inte köpte ett till mig själv. Den doften skulle kunna vara 2008s bästa doft. Annars så skulle det nog vara vaniljljuset som jag fick i början av året av min vän Emma. Vanilj har alltid varit min favorit doft. Jag minns tydligt min lilla mylittleponny som jag fick när vi skulle heämta min lillasyster i Colombia, den luktade vanilj på skinkan. Den finns fortfarande kvar och luktar fortfarande, om än lite mindre. Vanilj kommer nog alltid vara min absoluta favoritdoft.

Pulka

2009-01-05T21:25:00.005+01:00

Igår fick E sin första pulka.
Vi pälsade på oss ordentligt och gick ut en liten stund.
Det tog inte lång stund innan E såg mycket nöjd ut över det nya fordonet. Det tog inte heller särskilt lång tid innan hon upptäckte att det gick att äta snö, något som hennes föräldrar inte uppmuntrade.

Bilderna är tagna utan blixt och "oPhotoShopade" därför den mörka gråa nyansen i korten

stövlarna som e har på sig är mina gamla som jag hade när jag var liten. Ett par äkta kavat.

Nyårsmiddag hos L´s Mamma

2009-01-05T21:16:00.006+01:00

Fredag den 2:a Januari åkte vi hem till L´s mor och åt god mat tillsammans med hans familj.
Otroligt mysigt.

En trött E får en gospuss av sin favvoveronica

Tittut!

Bror och syster pratar om något roligt

Min svärmor i fullt sjå

L visar stolt upp vedugnen som han just satt fart i

Trött E tar det lugn hos farbror Joel

Nyårsafton!

2009-01-05T19:38:00.006+01:00

Ellas första nyårsafton!

Traditionsenligt firade vi nyår lugnt och sansat hemma hos oss.

De senaste åren har i princip sett likadana ut, de har varit lika roliga och lika trevliga.

Det började för fem (?) år sen med att jag och min "bror" likaså bästa vän martin och våran gemensamma vän figge firade nyår hos martin och hans föräldrar.

Tema: Kokonöt! Jag hade tagit med mig en kokosnöt som vi hade svåra problem att öppna...

Sedan dess har Kokosnöten blivit en stående, intern standard, dock inte iår, den föll nog i glömska.

Åren har rullat på, och vi har blivit fler. Jag träffade L, Martin träffade Malin. Genom Linus fick jag även en till familj, L´s bror blev därför en del av våran nyårstradition.

I år hade vi även sällskap av Veronica, min svågers toppensambo och Martin W, Ls barndomskompis som är sjukt duktig på att göra knäck. (Han hade med sig ett helt parti till, och jag råkade dra sönder lite av en gammal lagning i en undertand, men är det gott så får det vara värt det)

En del i traditionen är att alla hjälps åt med maten, någon gör förrätt, varmrätt, sallad, efterrätt...

Detta för att värdinnan (dvs jag) inte ska behöva stå hela dan i köket utan också kan njuta av nyåret, och inte heller behöva använda hela matkassan till en enda kväll.

Alla tycker att den här "regeln" fungerar alldeles perfekt och det blir lite av en rolig grej.

Min underbara svåger och hans toppensambo kom hit redan vid fyra, de skulle fixa iordning förrätten.

Resten kom vid sex, Martin och Malin skulle göra efterrätt och Martin W skulle göra sallad.

Det blev en toppenmiddag och maten räckte och blev över.

Vid 22 kom tre kompisar till Joel. Det ökande deltagandet innebar att det inte blev något av det planerade "familjespels"spelandet. Men vi hade det hur trevligt som helst ändå och satt i stället och pratade om allt från babybajs (det var det första vi pratade om 2009 förövrigt) till musik.

Klockan blev sent och våra vänner drog sig hemåt.

Martin och Malin som eg. bor i fjollträsk sovde över.

Joel och Veronica var sist kvar och deras taxi kom inte förrän strax innan halv fem...

Det blev en sen men otroligt rolig nyårsafton.

Ella klarade av nyårsafton alldeles toppen. Smällarna (som började redan tidigt på veckan) bekymrade henne inte ett dugg.

Hon somnade i min famn strax efter åtta, men vaknade igen vid tio för att somna igen vid halv ett. Det var helt enkelt för mycket folk och på tok för spännande för att sova.

förrätt bestående av egenhändigt friterade jätteräkor med jordnötsås, upplagt på en ruccolabädd

Ella fick också smaka på förrätten, men nöjde sig med en majskrok

kul att få klä upp sig lite ibland. Här en kritstrecksrandig tubklänning, knälång, med tyll under. Börjar bli en aningens tight nu, då jag fick den i tvåan på gymnasiet.

L fick ta hand om varmrätten. Stek med ugnsstekta potatishalvor och en gudomlig sås. Jag är sannerligen förlovad med rätt man, han är ju tillrågapåallt en sjukt bra kock!

Men han var nog lite nervös och frågade samtliga om det smakade bra. Dagen innan hade han ringt sina två andra kvinnor (som han själv brukar säga), sin och min mor.

Ella somnade i min famn, för att vakna på ett strålande humör ca två timmar senare.

GuldElla dansar med "faster" Veronica

Ett riktigt myspar. Martin & Malin. Malin hade tyvärr grymt ont i magen. Hon började kvällen med att skrämma ihjäl oss alla när hon lite på skoj (alla andra tog det dock på blodigt allvar) att hon kanske var magsjuk. Jag gav igen senare framåt kvällen, med att säga att hon kanske var gravid?! Varav min bror blev likblek. Nä, så var icke fallet hävdade de båda två. Det var nog lite stressmage kom vi sedan fram till.

Ella och Martin W leker med E´s heliumballong. Som faktiskt hållt sig flygandes och hel sen julmarknaden i arboga!

Jag och min familj önskar er alla ett toppen 2009.

julen 2008

2008-12-30T23:17:00.006+01:00

Ellas första jul!

Söndagen den 21:a: Semester! Börjar inte jobba igen förrän den 7e! L likaså. På kvällen åkte jag till min kära kollega josefin. Vi hade julmiddag med jobbet. Äntligen blev jag introducerad för spelet Settlers. Josefin och Marcus har under det senaste halvåret pratat om detta spel ett antal gånger. Och äntligen fick jag spela det. Det tog ett tag innan jag var med i matchen, men sen var jag frälst!

Vi hade precis köpt spelet till jobbet, och eftersom vi har julstängt nu så tog jag med mig det hem.

Den 22:a köpte vi och pyntade vi våran gran. En fin liten gran, lagom sne, som dricker en liter vatten per dygn.

Kvällen den 23:e åkte vi hem till mina föräldrar, pyntade julgran, mös och tog det lugnt. Vi har legat efter med tvätten så vi tog artigt med oss ett ton smutsiga kläder till mor och far. Satt på en tvätt och sov över där.

vacker syster pyntar vacker gran

Den 24:e, Julafton. Stor frukost hemma hos mor och far. Jag vaknade före E och L så jag gick ner och la mig och mös hos mamma framför julmorgontv´n.
Förmiddan rullade på, vi gick ner med julklapparna till granen (alltså, de som jultomten gett till oss).

välsignat med en massa paket

Halv två åkte vi hem till L´s mormor och morfar och firade jul med hälften av L´s släkt och firade L´s morfar på 80årsdagen.

ett glatt gäng hos L´s mormor och morfar

Vi åt ett härligt julbord, hade julklappsbyte (jag fick ett par fina örhängen av L´s mormor, själv gav jag bort ett eget ihoppackat relaxpaket till L´s systers man).
E´tyckte inte om jultomten, det var en pers för jultomten att inte slita av sig skägget och visa vem han egentligen var,
Vid sexsnåret åkte vi tillbaka hem till mina föräldrar. Vi öppnade julklappar och övade inför midnattsmässan som jag, min mor och syster skulle vara delaktiga i.
Jag fick en massa fina grejer. Presentkort på Lindex och Details, en ny väska och halsband av syrran, och det bästa av allt, en symaskin! Systeryster fick också en.
Kvällen kom, och gröten värmdes upp.
Det blev dags att åka till kyrkan för att öva och sedan vara med på midnattsmässan.
Förutom att sjunga med mor och syster skulle jag också läsa julevangeliet. Det var nervöst men det gick bra.
Strax efter midnatt, då mässan var slut åkte vi tillbaka hem till L och E (som fortfarande var vaken!) och tittade på påven. En stående tradition.

Den 25:e, Juldagen. Härlig sovmorgon hos mor och far. Mysig frukost. Dagen rullar på.

Vi spelar spel (settlers!) och äter ännu ett fantastiskt julbord med revbensspjäll bla.
Framåt kvällen åkte vi hem till oss och öppnade våra egna julklappar.

Den 26:e, Annandagen: Jag hämtar min syster 09.45 för att åka ner på stan tillsammans med alla andra fyndgalna. Presentkortet på Lindex användes flitigt. En tunika, en kjol, två bodys till E.
På H&M hittade jag en snygg klassisk vinterkappa och två par tights. Och på PC skor, ett par nya svarta stövlar. Mellandagsrean var fullbordad.

E blir som gladast när hon får äta själv. Här har hon hela ansiktet fullt av ris.

Åker hem, byter om. Jag, E och L åkte hem till L´s farmor. Där firade vi jul med hälften av L´s andra släkt. Vi var 27 stycken i Iris lilla trea. Jag kände mig plötsligt trött av allt ljud och huvudvärken kom smygandes. Helt plötsligt förstod jag varför min far i såna lägen brukarställa sig vid disken. Jag har alltid tyckt att han är så duktig som hjälper till medan alla andra sitter och pratar, men jag insåg att det är ju genialiskt! Så jag kopierade min smarta far, vek upp ärmarna och började diska. Allt ljud försvann, jag fick vara ifred och jag försvann in i min egna lilla bubbla.
En jättemysig annandag. Men det tjöt i öronen något hejdlöst resten av kvällen.
E får nog ha med sig sina hörselkåpor nästa år.

Släkten Grabö har fått en ny medlem. En liten Wille.

E tyckte att det var hur kul som helst att busa med "faster" Veronica.

Lördag 27:e. Mysig dag, Vi tar en sen frukost och går omkring länge hemma i pyjamas eller myspyskläder och bara går och plockar lite och leker. Börjar sortera all tvätt som vi tvättat hos mina föräldrar, vi insåg att det fanns en stor mängd som utan tvekan kunde skickas iväg.
Framåt eftermiddagen åkte vi hem till L´s mamma.
Vi åt god mat, spelade settlers (igen!) och hade det väldigt trevligt.
Vi valde att sova över där då min svärmor ändå bor fem mil bort.

Söndag 28:e. Frukost hos svärmor, L åker tillbaka hem för att hjälpa ett par nära vänner att flytta. Jag och E stannar kvar.
Vi tar en härlig vinterpromenad ner till stan (hade jag långkallingar på mig? Nej självklart inte!)
och tog en fika på mitt all-time favoritcafé.
Vi vandrar hemåt igen och lagar lunch. L kommer tillbaks lagom till att maten är klar.
Efter maten åker vi hem till oss. Vi ska få besök av L´s barndomskompis Martin som bor i sthlm. Han brukar ha den goda vanan att komma förbi när han är hemma. Och så även den här gången. L lagar till en god lax m egen klyftpotatis.
Och självklart blev det en runda Settlers också till kaffet/téet och den tokgoda knäcken som Martin hade gjort.
Och äntligen fick E öppna sitt stora paket. Det enda paket som blivit kvar under granen. Det har lixom inte hunnits öppnats innan, mellan alla aktiviteter och E´s sovstunder. Men nu öppnades det. Och vad hade inte tomten kommit med, om inte en alldeles egen liten vit flygel till E!

En talang redan från början ;-D

E visar stolt hur man gör.

man kan spela på både de ljusa och mörka tangenterna

Måndag 29:e. Åker och handlar mat inför nyårsfirandet. Vädret är toppen, rimfrost och strålande sol och blå himmel, några grader under minus. Vi byltar på oss kläderna (jag kommer t.om ihåg långkallingarna!!!) och beger oss ut.
Vi lagar lunch och fortsätter med sorteringen av alla nytvättade kläder. 7 fulla icakassar blev det.
Vid halv tre åker jag och hämtar min kära "gudson"/"lillebror" Noa. Han hade fått ett biobesök och ett valfritt restuarangbesök av mig.
Vi åkte och såg på madagaskar och Noa valde att äta på Burger King. Sagt och gjort.
Sen gick vi mätta in till leksaksaffären innan vi åkte hemåt.
En mysig mysig eftermiddag/kväll.

Tisdag 30:e, idag: Fortsätter att plocka här hemma. Efter lunch går vi ner till hjämaren tillsammans med Martin, Cathryn och lilla Lowe. Vi ser beundrade på alla människor som åker på isen med sina skridskor och kälkar.
Klockan tre var jag och syster på symaskinsaffären för att gå på en visning om hur våran symaskin fungerade. Det var mycket givande, och suget för att börja sy blev stort.
Lämnar 7 kassar med kläder på ica, åker och hämtar min svåger, åker till systemet som var lensat av varor men fullt av folk.
Åker hem, leker med E. Gör två american frozen cheesecake till imorgon. Plockar lite.
Och nu sitter jag här, summerar, känner efter... Ja, det har varit en fantastisk jul!

Imorgon är det nyårsafton. Då kommer det 7 vänner hit och firar med oss. Vi har knytis och L har tagit på sig att göra varmrätten.

Så god fortsättning och ett sprillans gott nytt år på er!

Serious! Långkalsonger, nån?

2008-12-18T16:10:00.008+01:00

Det har varit soligt några timmar här hemma idag.
Jag och E som inte haft någonting på schemat tog på oss varma kläder och gick ut på en vinterpromenad.
Vi tog min favoritrunda och tittade på de nya husen, vi stod länge och tittade på ett av mina drömhus. Ett nytt funkishus.

Som vanligt; för jag vet inte hur många gånger i ordningen, så glömde jag långkallingarna (tror inte ens att jag har några...). Vi var ändå ute i en och enhalvtimme, och förutom stoppet vid drömhuset så gick vi i rask takt. Men trots den sköna solen så var blåsten iskall. Min jacka är fodrad och vindtät, och jag hade sköna varma vinterkängor, mössa, vantar, halsduk. Men mina ben kändes frusna som stinas kycklinglår, direkt tagna från frysdisken på ica.
Det var faktiskt det som gjorde att vi vandrade hemåt.

För ovanlighetens skull kom jag ihåg att ta med mig kameran.

Längs med vägen såg vi en rolig skylt, det står "Ett par glasögon är förlorade. Hittat dom? Tacksam om upphittaren ringer 0703151870." Och så är det ritat ett par glasögon också. Jag tyckte att det var duktigt av personen att lyckas både att rita och skriva utan glasögonen. Men fraförallt så undrar jag ju hur man lyckas tappa ett par glasögon?!

Trött tjej i varm vagn

Drömhus bakifrån. Det är sjukt stort!

Drömhus framifrån. Om de får ordning på tomten kommer det att bli ännu mer mitt drömhus.

Förresten så har vi lyckats få bilen såld. Inom loppet av tre timmar efter att jag har lagt ut annonsen på blocket så ringer det fyra stycken intresserade.

Det roliga är att jag verkligen skrivit ner allt skit och fel med bilen istället för att fjäska som alla andra gör. Det finns förövrigt inte så mycket att fjäska om med bilen...

Jag sålde bilen till den andre personen som ringde (den förste prutade för mkt), han är en mekaniker som vill åt motorn, han bor i karlstad och är på väg hit nu, han lät förövrigt läskigt likt min tandläkare...

Kul det här med blocket! Kan jag sälja något mer tro?

Äntligen med bil!

2008-12-18T14:58:00.001+01:00

...Eller rättare sagt en ny bil. ... eller en nyare bil.

Bil har vi ju haft förut. En sketen saab 900 -94. Ganska fin egentligen, metallicblå.

Jag tyckte mycket om den, och det var väl i ärlighetens namn jag som tryckte på det köpet för två (?) år sedan.

Då kunde man backa med den, nu tror jag att det bara är jag och L som kan det. Ibland går det inte alls. Troligen är kudden sönder i växellådan, så därför hoppar backen ur hela tiden.

Nu är den avställd och står och bara tar en massa plats.

Vi har precis lagt ut den på blocket, får se om någon nappar. Annars blir det skroten,

Men igår så "fick" vi våran nya bil.

En saab (både jag och L är saab-barn) 9-5 sportcombi, -01. Svart med skinklädsel, sänkt och fet framkjol.

Egentligen så skulle vi köpa en annan saab, även den combi (ej sport dock), en 99:a. Men så några dagar innan vi var tvungna att bestämma oss, så hittar pappa en annan bil på blocket av en privat säljare i kumla.

Kvinnan i huset som jag är (förstår varför pappa kallar mamma för chefen), skickar iväg L och hans pappa för att kolla läget.

L kommer hem nöjd, men inte helt säker.

Det går några dagar till.

Helt plötsligt känner vi oss lite pressade. Priset är i princip detsamma.

Sportcombin är nyare än 99:an men har gått längre...

Något måste vi bestämma oss för.

Vi googlar, ringer, kollar, undersöker... Vad ska vi välja?

Aldrig har väl jag läst så mycket om bilar som nu.

Vi har gjort en hyfsad affär med den första försöljaren, nu börjar en ny diskussion med den andre.

Vi landar på ett helt okej pris. En sista koll med de erfarna tupparna (våra pappor dvs) och sedan bestämmer vi oss.

Fyra dagar senare åker linus och hämtar våran nya saab.

En sjukt snygg svart sportcombi.

Välsignad

2008-12-16T21:30:00.002+01:00

Att vara mamma är en välsignelse! Även dagar som denna då jag inte mått så bra har jag känt en sann välsignelse över min nya "livsuppgift" att vara mamma.

Jag blev nyss påmind om detta då jag blev abrubt ryckt ur mina dagdrömmar vid datorn (L är på julfest på jobbet) då jag hörde ett illskrik från sovrummet. "MAMMAAAAAAMAMMAAAA!!!"
Ännu en mardröm. Jag förstår inte var de kommer ifrån. Vad drömmer hon om?!

Hjärtat hamnar i halsgropen, adrenalinet formligen forsar fram! Jag flyger upp och inom en millisekund är jag uppe på benen och springer till min totalt vettskrämda dotter.
Hon ligger på sidan och är halvt vaken. Hon skriker och gråter okontrollerat. Så fort hon ser mig slutar skrikandet. Hon sätter sig upp och sträcker armarna i vädret och hulkar "mamma".
Jag tar upp henne, tröstar henne och säger att allt är bra nu. Jag frågar vad hon har drömt om.
Hon gnuggar sig i sina tårfyllda ögon och stoppar tummen i munnen.
Som vanligt får jag inte reda på vad hon har drömt om, men det måste varit något läskigt.
De senaste två veckorna har hon vaknat minst en gång per kväll och gallskrikit.
Det har gjort både mig och L oroliga. Vi har försökt att sänka tempot runt omkring henne.
Jag är mycket noggrannare med att läsa sagor och ha en mysig stund innan hon ska somna. Jag kliar henne på ryggen och masserar hennes små armar. Ingen Tv på om dagarna. Allt som om möjligt kan göra henne lugnare om kvällen.

Såfort jag lyft upp min lilla tjej så lugnar hon ner sig. Vi går omkring i lägenheten och jag visar alla tomtar som jag tagit fram.
Hon snyftar fortfarande och håller hårt om min hals.
Vi går in till köket och jag gör en flaska. Jag förklarar att det inte är morgon nu och att det är dags att lägga sig igen.

Jag lägger ner E i hennes säng. Genast spjärnar hon emot och börjar skrika, men blir lugn när hon känner smaken av den varma vällingen.
Jag sätter mig bredvid hennes säng och vaggar den. Jag sjunger en sång som jag minns att min mamma ofta sjöng för mig när jag var liten. Den gav mig en trygghet och ett lugn som jag hoppas att E också kan känna.

Jag är hos dig, min Gud: Svenska
Psalmboken 607

Jag är hos dig, min Gud, som barnet hos sin mamma.

Jag är hos dig som fågeln i sitt bo.

Jag är hos dig, min Gud.

Jag är hos dig min Gud, när natten börjar komma.

Bli kvar hos mig, så jag har lugn och ro.

Jag ser hur E´s små vackra ögon blir dimmiga för att snart bli smala och blundna.
Jag sitter kvar en stund och studerar min älskade dotter. Hon är så söt.

En värme av kärlek kommer över mig. Jag pussar henne godnatt, hon reagerar inte ens, och smyger sedan ut till vardagsrummet igen. Här sitter jag i min lilla bubbla och tänker.

Att E inte var "planerad" (tycker inte om ordvalet. därför " ") är ingen hemlighet. Men det är utan tvekan det bästa som hänt mig. Det låter klyschigt, men hon är min lilla skatt. Hon ger mig mer än vad jag tror att hon någonsin kan förstå.

Jag känner mig välsignad.

Välsignad över känslan att vara behövd. Välsignad över att ha fått en dotter. Välsignad över att få vara mamma. Välsignad över att få vara frisk, bo tryggt och må bra.

Min nya hobby

2008-12-16T20:18:00.003+01:00

Att samla på saker verkar så roligt tycker jag. Mamma samlar på Rejmyreporslin. Jag har inte haft något att samla på sen jag var liten, förrän nu.

Under den senaste tiden har jag hittat tjusningen i té.

På julmarknaden i Arboga i helgen så var jag inne i en helt otrolig antikaffär. Den ligger i ett eget hus och har två våningar med hur många rum som helst.

Jag hittade en massa saker som jag ville ha. Men jag köpte bara en sak.

En sån där klassisk gammal téburk.

Nu har jag blivit alldeles beroende av tanken att börja samla på såna burkar.

Jag har sett att de finns i tébutiker, men det är inte samma sak att köpa burkarna där som på marknader eller antikaffärer.

I den här burken har jag ett rött julté som jag fick av min väninna Amelié i födelsedagspresent. Ett väldigt gott té.

Så börjar alltså min nya hobby. Att samla på téburkar :-D

Ella 11 månader

2008-12-15T22:36:00.006+01:00

Min tjej är 11 månader. Om bara en månad blir hon ett år. Helt sjukt!

Vid den här tiden förra året började mina förvärkar. Jag fick t.om göra ett extra ultraljud och gyn.undersökning. Det visade sig att E redan nu (hon var planerad att komma den 20 januari) hade lagt sig rätt och satt fast med huvudet. Jag hade även börjat öppna mig.

Desto närmare jul, desto fler förvärkar.

Skoja inte att jag höll tummarna att hon skulle stanna kvar där inne till efter nyår.

Och det gjorde hon också.

Vid decembermånad kom nästäppan också. Jag hade så mycket vätska. Min näsa såg verkligen ut som en apnos :-)

Här är förra årets julkort. Så här stor var jag då

(taget den 5:e dec, det är linus som tittar fram bakom min mage)

Men det här inlägget skulle inte handla om mig, utan om lilla elvamånaderstrollet.

E´s joller är mer nyanserat nu. Mamma och pappa kommer dagligen. E´s mormor försöker ideligen få E att säga "mooormooor", E prutar med läpparna och säger ett koncentrerat "oooo".

Andra söta saker som hon säger, eller viskar för att vara exakt är "dää?" och "titta!".
Då får man vara snabb och berätta att det är en lampa, en strumpa, en nalle eller vad det nu kan vara.

Gåvagnen är fortfarande inte helt poppis, men vi jobbar på det.

Hon är rekord snabb på att krypa, nu gäller det att passa sig. Jag har aldrig dammsugit så mycket som nu.

Idag lärde E sig att stänga dörrar. Jätteroligt, särskilt om någon är på andra sidan dörren som kan leka koko. Mindre roligt när hon lyckades att klämma fingrarna två gånger inom loppet av två timmar. Får skaffa såna där braiga klämma-fingrar-skydd.

En dålig egenhet med E är att hon har så starka nypor. Vi har väl uppfostrat henne dåligt när det gäller det. Hon nyps och rivs. Det är medvetet men inte för att vara elakt tror jag. Hon vill nog bara känna efter. Men det gör så otroligt ont. Jag har tom börjat blöda flera gånger.
Nu ryter vi till och säger "aj aj! klappa snällt!". Hoppas att hon förstår snart. Har någon annan något mer tips?
Det har faktiskt varit en pers på babysången då hon varit på flera bebisar. Det har hon iofs inte varit ensam om, men ändå...

Då jag inte kommer åt mina andra bilder för tillfället får det bli bara en bild på 11månaderstjejen

en nyvaken tjej på pappas axlar

Jag 23! Kalas x 2

2008-12-14T23:59:00.000+01:00

I tisdags fyllde jag år. Jag hade ett heldagskalas.
Ända från lunch var det en härlig ström av underbara vänner. Jag tror jag skrev det förut, men ännu idag när jag sitter och tänker tillbaks kan jag känna hur rörd jag blev av alla vänner som tog sig tid för att komma och fira mig.

Tyvärr kan jag inte lägga upp foton från det kalaset just nu då de ligger på en annan dator.
Men hoppas att jag kan göra det en annan dag.
Till lunch hade jag gjort min kycklingwok, och under eftermiddagen gjorde jag en saffranskrans.
Till kvällen fick man smörgåstårta.

Idag hade jag kalas för familjerna. Jag hade garderat mig inför en kväll med dryga 20. Pga flytt och sjukdom och trötta barn så blev vi bara hälften. Men det gjorde ingenting. Det blev troligen tystare och lugnare kalas. Och så fick ju alla plats i samma rum också. Det var mysigt.
Nu har jag dock saffranskrans och tårta för ett halvt kvarter och vi har den minsta frysen i historien, så om du har vägarna förbi här i veckan så är du varmt välkommen upp på kaffe/té och tårta/krans. Jag menar det! Närsomhelst förutom onsdag för då jobbar jag. -

jag och min gosiga E, som nyss ätit banan

Tékopp, tésil och chaité fick jag av svåger joel och hans sambo Veronica. (Kortet och den fina "installationen" är taget av Lena W)

Jag erkänner! Glad som ett barn när jag får öppna paket.

mamma och Lena W. (Obs. Notera våra nya underbara tapeter!)

Trött liten E hos farfar

gammeldags Julmarknad och femårskalas!

2008-12-14T22:44:00.007+01:00

Oj vilken Pang!helg.

Kalas gånger två och en otroligt härlig julmarknad.

Igår så var det julmarknad i Arboga. L blev blixtinkallad av kommunen som fotograf. Det har inte varit snö på fem år, så det var hög tid att det fotades riktigt fina vinterbilder.

Sagt och gjort.

Klockan 11 var vi där, klockan 17 åkte vi därifrån. Jag och E fick mestadels gå runt ensamma eftersom L behövde springa och ta kort, men det gjorde oss inget.

Kallt blev det. Tur att svärmor har en varm butik i krokarna.

Men jag hade helt fel strumpor. Ett par fjuttiga bomullsstrumpor, dock i ett par varma stövlar, men jag trodde ändå att mina tår skulle gå av efter en timme. Svärmor skickade raskt ut mig för att köpa "riktiga" strumpor, med minst 80% ull i! Och vad de värmde. Jag frös ingenting om fötterna resten av dagen.

Julmarknaden var så fin. Jag förstår varför den heter "gammeldags julmarknad". Inget bröte, utan riktigt fina saker. En smed var där och gjorde smycken på plats. Om man blev hungrig kunde man köpa nystekt strömming på hällbröd (?). Den spelsugne kunde köpa lotter. Jag och Ella var ett nummer från att vinna den stora julskinkan. Man kunde gå in till ladgården och hälsa på tomten, om han var där förstås. Annars fick man skriva en önskelista eller måla en bild. Jag och E fick både träffa tomten (som var lite läskig fast spännande tyckte E) och skriva en önskelapp.

Och behövde man värma sig så kunde man ta sig en tur på museet. Där fick man pyssla och rösta på det finaste pepparkakshuset. Titta på dockor och gamla antikviteter tills man var snurrig.

På torget var det hästauktion (skådespel) klockan tri (som di säjör när di minar klåckan tre).

Den var enormt rolig.

Där fanns också en stor gammal maskin som klöv ved. Jag blev fascinerad av att en sån stor maskin gjorde något så litet. Undrar vilka som hade en sån egentligen? Den tog upp en halv trädgård i storlek nästan. Veden användes hursomhelst sedan i alla fina eldkasar som var utplacerade i parken och på torget.

En fantastiskt mysig marknad. Hoppas att det blir en ny tradtion att åka på Arbogas julmarknad, fast utan att L behöver jobba varje gång förstås.

världens vackraste unge. Här noggrant insmord med diverse cremer från farmors butik

Pepparkakshuset som utan tvekan fick våran röst. I bakgrunden kan man skåda en ytterst koncentrerad fotograf :-D

E fick en princessballong på marken

Här är det hästauktion. Husbonn' gick hem med ståtliga hästen Linus (!) och en ponny.

Här står tomtens släde och väntar...

Hos den här tomten fick man göra julmarsipansfigurer.

I ett rum på museet stod lucia med tärna för att väcka drängen.

50 minuter senare än planerat kom vi frusna hem till the wesstromfamily. Där stod en god risgrynsgröt och puttrade, och det bjöds på macka med julskinka (säsongens första) och senap. Jag åt tills jag var alldeles varm om magen,

Det dröjde inte länge tills hela jag hade tinat upp. Huset var fullt av härliga människor i olika storlekar.
Efter gröten bjöd självaste födelsedagsbarnet, och likaså den nyblivna femåringen på tårta.
Det hade inte jag tänkt på när jag tog min tredje (?) portion av gröten...

Sedan åkte vi en snabb runda till Ica för att handla inför dagens kalas.

En, minst sagt, trött L

Det "stackars" födelsedagsbarnets far. ;-D

Jag och världens gosigaste Evelin! (jag satt på knä och Evelin backade och satt sig nöjt ett tag hos mig. Hur gosigt som helst.)

Dagens gladaste 5-åring!

En busig liten Lucia på vift

Long time no sea ;-)

2008-12-11T22:18:00.002+01:00

Nästan över en månad sen jag bloggade. Tiden har bara runnit iväg. Laddaren till kameran har varit borta. Vi har flyttat. Ja, ursäkterna är många.

En massa har hänt.
Om jag börjar med flytten. Vi har flyttat ca två kvarter från där vi bodde förut, till en trea med mycket bättre planlösning. Det här känns som hemma! Och det är härligt! Förra lägenheten var trevlig och jättefin men det kändes som vi hade den på lånad tid då den var i andra hand.
Här trivs vi jättebra och vi båda två känner oss manade att göra det fint här hemma.
Nu börjar det bli ordning, äntligen, tavlor är uppsatta, sladdar är dragna, gardiner sydda.
Ella har ett eget lekrum, linus har gjort om klädkammaren till kontor, de har dragit el där inne och vi har fått ett skrivbord av min syster. Det är jättefint.

Det har hunnit bli både första och andra advent. Första advent firades med härlig adventsgudstjänst i kyrkan och adventslunch på Wobbler med hela familjen. Sedan gick vi lite på marknaden och tog en kaffe hemma hos mor och far för att sedan åka vidare på adventsfirande/tvåfaldigt kalas hos Linus farmor.

Det är härligt julpyntat här hemma, med julstjärnor och julstjärnor.
Fast tomtarna får stå inne i förrådet tills lucia.
Det är så mysigt tycker jag, när det lyser fint i alla fönster, ljus är tända och folk har lagt tid och möda på att fixa med en läcker utebelysning på balkonger och altaner. Så även vi.

I helgen hade vi gospelgudstjänst (som jag ledde btw) och jul/välgörenhetskonsert med joybells.

Och så har ju jag hunnit fylla år :-D
23 år är man nu minsann!
Jag utnyttjade min mammaledighet till max och hade ett heldagsfödelsedagskalas med sloganen "kom när du kan, mat finns alltid" och nog kom det vänner.
Framåt den sena kvällen när alla hade gått hem till sitt kände jag att jag var alldeles rörd. Att så många hade tagit sig tid och ork i julstressen att fira mig. Vilken välsignelse det är med vänner.
Och fina saker fick jag också.
En av de bästa grejerna måste ända vara en disktrasehängare som man enkelt sätter fast på kaklet. Den fick jag av Clara som jobbar ett stenkast från vårat hem och kom därför upp på lunch.
Glögg, salladsbestick i trä, örhängen var några av de fina skerna jag fick.
Om disktrasehängaren var den "bästa" presenten måste den roligaste vara julgruppen jag fick av ena tvillingen Emil. Mest pga av hans formulering.
"Ja,...ehm, det är ju en julgrupp, de tär ju lite tantigt så det passar ju dig... eller alltså, jag menar....eh..."
23 år minsann...

Igår hade jag och min kära väninna vårat traditionella nobelmiddagsfirande/tittande.
Men innan det var jag och E på babysångavslutning. Jag hade tagit på mig att samla ihop pengar till en julgrupp till sångfröken. När jag var inne i våran lilla söta blomaffär hade de ett reabord med skyltblommor som inte fick plats längre. 10:- eller 5:-
När jag var där fanns det 4 orkidéer (för 10 kronor styck!!!!) Jag hade inte möjlighet att köpa med mig någon då, men jag bad floristen att ställa undan en till mig till eftermiddagen.
När vi kom tillbaka så var nästan hela reabordet tomt, men två begoner och ett par andra blommor som jag inte minns vad de heter fanns kvar. Och min orkidé som hon hade ställt undan.
Så sammanlagt 5 blommor för 50 :-!

På babysångavslutningen skulle alla bebisar vara utklädda. Jag var så ledsen att jag hade glömt kameran. De var så söta, det var tomtar och tärnor. Ella och hennes BBrumskompis Agnes var lucior,

Sedan åt jag och min kära Emma lunch på Wobbler för att sedan vandra hemåt och titta på Nobelmiddagen. Om den kan jag skriva ett helt eget blogginlägg, det här börjar redan bli för långt.

Idag har jag och E haft en mysig dag. Vi tog bussen till jobbet (det var på tok för mycket snö och oplogat för att kunna gå med barnvagnen), jag var tvungen att lämna tillbaks symaskinen som jag hade lånat. Jag känenr att jag verkligen skulle behöva en egen.
Sedan åt vi lunch med kollegan Josefin. Det var två timmar kvar tills hon öppnade så vi gjorde henne sällskap och pysslade lite istället. Jag gjorde en jätterolig pärlplatta.
Sen vandrade vi hemåt och väl hemma fick vi spontant besök av mamma. Som redan när hon kom in sa att hon inte skulle stanna länge. Men E kan förtrolla vem som helst. Särskilt när hon är på sitt bus/charm humör.

Klockan han bli halv åtta, L var och repade. Jag bytte om på Ella, gjorde en flaska, läste en julsaga och la henne i sängen. Hon somnade på två röda.
Och här sitter jag.

Med förhoppningar att återuppta mitt bloggande lite mera.

Ella 10 månader

2008-11-15T21:46:00.000+01:00

Ella 10 månader

Min lilla sötnos är så söt. Idag på sin 10 månaders dag kröp hon ordentligt för första gången. Innan så har hon krypt några steg för att sen lägga sig flat out på mage och åla vidare. Men nu ser det ut som att det är slut med det.

Ella ställer sig upp mot allt, hon har inte riktigt lärt sig att ta sig ner än dock. Då blir hon ledsen och letar efter närmaste vuxen som kan hjälpa henne.

Hon börjar sakta men säkert använda gåvagnen, men man måste hålla i henne. Första gången hon använde den trillade hon och slog sig, så hon har varit rädd för den nu ett tag.

1 dygn

1 månad

2 månader

3 månader

4 månader

5 månader

6 månader

7 månader

8 månader

9 månader

10 månader, busig och långhårig :-)

höstbildspotpurri

2008-11-07T22:24:00.012+01:00

Den fina hösten försvann lika snabbt som den kom.

Här bjuds på ett höstbildspotpurri.

Mer pottträning

Höstpromenad med kära vännen och mamman Cathryn och lilla Lowe

Fina svanar

Mys med E´s kusin Eline och hennes mor

Två glada kottar i E´s lekrum

lunchdags på Rosalies

Vi har varit på stan.

Ella fick en present av sin snälla pappa och av en clown fick hon en ballongpudel.

hmm...vad kan det här vara? Att öppna paket är klurigt när man är en liten tjej

En marackas!

...som låter jättekul

...och smakar smaskens

Härlig Allahelgonamiddag med goda vänner i vår nya lägenhet

E´och jag gjorde våran första pumpagubbe. E tyckte att det var klibbigt att gröpa ur den. "iiisch!"

Bra bakväder

E´älskar såpbubblor!

Pappa är en bra såpbubblare

...mamma med.

Mellismys

Två trötta damer med tandborsten i högsta hugg

Mys hemma hos L´s momor & morfar

Fröken linslus

2008-10-24T07:50:00.001+02:00

Ella var inte med i tidningen idag, men hon är däremot med i bildspelet på hemsidan

Tacksam

2008-10-23T20:03:00.002+02:00

Dagar som denna, då är det lätt att känna sig tacksam.

Efter en bökig Ella natt, som resulterade i att E sov i min säng vaknade vi båda utvilade och på gott humör.

Efter de vanliga morgonsysslorna åkte vi till Mikaelkyrkan och gick på Babykonsert.
Det var hur roligt som helst. Vi fick sitta i en ring på golvet inne i kyrksalen medan "personalen" sjung visor och uppträdde. De ca 15 barnen var alldeles trollbundna. Och vi föräldrar tyckte nog också att det hela var väldigt roligt. Inte minst jag själv.
Efter konserten fick vi gå omkring i kyrkan där de hade gjort ordning olika stationer. Bebisarna fick känna på sammetstyger och sandpapper. E tyckte inte alls om sandpappret, utan slängde iväg det direkt med ett högt "Ooouufh!". På en annan station stod det stora ballonger som de hade använt under konserten. E försökte klättra upp på en och blev mäkta irriterad när ballongen hela tiden rullade iväg. På en annan station fanns det frukt och andra godsaker för bebisarna att smaka på.
På de sista två stationerna låg det en massa speglar och instrument som bebisarna fick leka med.
Efter konserten blev vi serverade fika.
I annonsen så stod det att det var gratis fika. Fördomsfulla jag, hade räknat med torrt bröd och en ostskiva, kanske en gurkbit (a'la kyrkkaffe). Tji fick jag. Smörgåsbordet var fullt av läckerheter som briostar, tre olika slags nybakt bröd, en massa grönsaker, meloner, parmaskinka mm mm.
Det blev dagens lunch.
Nerikes Allehanda var där, och E som är Jordens linslus ("precis som sin mor" för att citera hennes morfar) såg den stora kameran som var jättespännande och ålade det snabbaste hon kunde mot fotografen som tyckte att E var en rolig tjej och knäppte av några bilder. Sedan ville E leka med journalistens block. Den vänliga tjejjournalisten lyfte upp E och satt E i hennes knä. Där satt E ett bra tag och lekte förnöjsamt med blocket. Men efter ett tag ville E ner, och ålade tillbaks till sin generade mor. Under fikat satt fotografen och den snälla journalisten vid vårat bord och frågade mig och mina bordsmammor om hur vi tyckte att konserten var.
Så vi får väl se om det dyker upp någon busig bild på den inte mindre busiga E.

L hade sett i ett reklamblad att en ny datoraffär skulle öppna på Marieberg köpcentrum idag. I reklamen hade det fina erbjudanden som inte ens L kunde motstå. Då det bara fanns ett visst antal av dessa varor så fick jag och E ha bilen idag för att direkt efter konserten och fikat kunna ta oss dit och handla det L ville ha.
Sagt och gjort, jag och E, duktig fästmö och dotter som vi är köpte en extern hårdisk, ett 8 gb USB-minne och ett par KOSShörlurar ( som iofs är till mig själv) till vår älskade L.
Jag brukar sällan vara på marieberg, och nästintill aldrig själv (inkl. E). Så vi passade på att gå runt och kolla i de nya affärerna och fascinerades över hur snabbt dom byggt om köpcentret.
Klara är dom ju dock inte på långa vägar men man kan ana hur fint det komer att bli när det blir klart.

Sen åkte vi förbi jobbet för att lämna lite grejer. Magen kurrade läskigt, så vi köpte en kycklingsallad som jag och E delade på. Eller delade kanske är fel ord. E fick smaka lite sallad och kyckling.

Väl hemma passade jag på att ringa och kolla läget och säga hej till familjen. Alla mår bra och lillasyster kommer hem imorgon.
Sedan tog jag och min dotter en liten eftermiddagslur.

Nu sover E och L är på bio med sin far och bror.
Jag har gjort lite vardagssysslor som t.ex att sätta på en tvätt/diskmaskin, vikt kläder och plockat leksaker i E´s rum.
Myspyjamasen och tofflorna är på och nu ska jag krypa ner i soffan och äta popcorn och se på Sex and the City filmen som jag hyrde på ICA för 19 kronor.

Ja, idag är en sån där dag då jag kommit på mig själv med att jag hela tiden gått omkring med ett stort leende. Jag har spontant hälsat på folk jag mött, vädret har varit toppen och E har varit på sitt bästa humör.

Vilken underbart klockren dag!

Min mamma, 50?! What?!

2008-10-18T11:47:00.003+02:00

Ja, jag måste ju såklart skriva att min ömma moder har gått och blivit 50. Detta gjorde hon den 10:e Oktober.

Dagen därpå hölls en otroligt lyckad fest.

Självklart har jag tänkt att skriva mer om dagen, och framförallt, lägga upp lite bilder. Men då sladden till kameran helt plötsligt är borta (upppackad är den), så har det lilla projektet stannats av. Men jag hoppas att jag finner den snart, alternativt skaffar mig en ny.

Detta blogginlägg fortsätter då.

Jag har En bild att bjuda på sålänge... =)

lika snygg då som nu