- Klarade tentan!
- E har efteren dunderförkylning fått hög feber (40.2 som mest) och åkt på sin första öroninflamation. Doktorn kunde även konstatera att hon, som sin mor har förkylningsastma. Nu får hon penicilin och mår lite bättre.
- Jag har börjat en ny delkurs, introduktion till specialpedagogik.
- I veckan har jag tagit min första vabdag.
- Lagerhouse har öppnat i stans shoppingcenter, och jag var jätteduktig och köpte bara en söt rosa sophink till badrummet.
- Drömmer om de där snygga converseskorna med kilklack... som syster och far tycker är skitfula.
- Mår helt okej (har varit väldigt nervös för E dock)
- Jobbar helg
- Har sett på en massa film med fästman och däckad unge
- Var på världens roligaste överrasknings30-års fest förra helgen
- Har pimpat upp lägenheten med 30 tulpaner
lördag 28 februari 2009
Läget i punktform
Börjar jobba om en kvart, så inlägget får bli i punktform
torsdag 19 februari 2009
tankar om morgonens tandläkarbesök
Förutom en massa plugg och 20 avlsappnande minuter i solariet alldeles nyss (ett måste kvällen innan en tenta) så har jag varit hos tandläkaren idag.
07.20 Omänskligt tidigt. L fick lämna E på dagis.
Tandläkaryrket kan vara ett av de konstigaste yrken som finns. Förutom den omtalade lönen (är den eg så bra?), varför vill man bli tandläkare?
Det funderade jag på idag när jag hade en borr, två fingrar, två sorters sugar och en hård plastbit i munnen samt en "rulle" under läppen (tandläkaren kallade den där tygbiten för det) .
Jag har inte tandläkarskräck och tycker inte att borren låter så förfärligt heller, men jag gillar inte att ha så mycket saker i munnen. Jag måste alltid ta två djupa innan och intala mig att de där sakerna inte är ett hot så att jag av ren instinkt biter ihop (har hänt...).
Idag lagade jag den tand som jag slog av när jag vurpade på cykeln för någon vecka sen.
Min vanliga tandläkare var sjuk så jag hade en annan. En ganska trevlig tjej som fnissade hysteriskt åt morgonpasset på radion och nynnade tokfalskt med till varenda låt och jingel.
Hon hade även en annan rolig egenskap.
Ett flertal gånger fick jag nypa mig i låret för att inte börja skratta, tandläkaren hade satt sin pall i ett sånt läge att hennes kraftiga barm ett flertal gånger nuddade eller näst intill låg på min kind/öra. Det störde mig inte, jag tyckte det hela bara var väldigt komiskt, hon kan ju inte vara medveten om det själv?
Jag undrar om hon typ är favorittandläkaren hos manliga (och lesbiska) patienter?
Det borde ju gå hem, ...skit i bedövningen, en barm i ansiktet gör dig lugn.
På tal om bedövning.
Det krävdes tre stycken. Min vanliga tandläkare vet att jag är svårbedövad och har insett att han måste sätta sprutan i min gom i stället för mitt tandkött. Det krävdes två sprutor och att jag tipsade min tandläkare, när hon förberedde den tredje att hon kanske skulle testa i gomen istället.
"...jaså, du är en sån." Sa hon.
En sån vad? ...en sån vad?!
Men det kunde jag inte fråga för då hade jag en spruta i gomen.
yr i huvudet och alldeles darrig, satt jag mig sedan på bussen till universitetet.
Där har jag spenderat min dag.
Imorgon gäller det.
Idag är det förresten min dotters namnsdag, och imorgon fyller L år.
...SKIT! Måste slå in paketen!
Hej.
'
07.20 Omänskligt tidigt. L fick lämna E på dagis.
Tandläkaryrket kan vara ett av de konstigaste yrken som finns. Förutom den omtalade lönen (är den eg så bra?), varför vill man bli tandläkare?
Det funderade jag på idag när jag hade en borr, två fingrar, två sorters sugar och en hård plastbit i munnen samt en "rulle" under läppen (tandläkaren kallade den där tygbiten för det) .
Jag har inte tandläkarskräck och tycker inte att borren låter så förfärligt heller, men jag gillar inte att ha så mycket saker i munnen. Jag måste alltid ta två djupa innan och intala mig att de där sakerna inte är ett hot så att jag av ren instinkt biter ihop (har hänt...).
Idag lagade jag den tand som jag slog av när jag vurpade på cykeln för någon vecka sen.
Min vanliga tandläkare var sjuk så jag hade en annan. En ganska trevlig tjej som fnissade hysteriskt åt morgonpasset på radion och nynnade tokfalskt med till varenda låt och jingel.
Hon hade även en annan rolig egenskap.
Ett flertal gånger fick jag nypa mig i låret för att inte börja skratta, tandläkaren hade satt sin pall i ett sånt läge att hennes kraftiga barm ett flertal gånger nuddade eller näst intill låg på min kind/öra. Det störde mig inte, jag tyckte det hela bara var väldigt komiskt, hon kan ju inte vara medveten om det själv?
Jag undrar om hon typ är favorittandläkaren hos manliga (och lesbiska) patienter?
Det borde ju gå hem, ...skit i bedövningen, en barm i ansiktet gör dig lugn.
På tal om bedövning.
Det krävdes tre stycken. Min vanliga tandläkare vet att jag är svårbedövad och har insett att han måste sätta sprutan i min gom i stället för mitt tandkött. Det krävdes två sprutor och att jag tipsade min tandläkare, när hon förberedde den tredje att hon kanske skulle testa i gomen istället.
"...jaså, du är en sån." Sa hon.
En sån vad? ...en sån vad?!
Men det kunde jag inte fråga för då hade jag en spruta i gomen.
yr i huvudet och alldeles darrig, satt jag mig sedan på bussen till universitetet.
Där har jag spenderat min dag.
Imorgon gäller det.
Idag är det förresten min dotters namnsdag, och imorgon fyller L år.
...SKIT! Måste slå in paketen!
Hej.
'
onsdag 18 februari 2009
lite tentaångest minsann...
Plugg plugg plugg... å mera plugg.
Jag älskar att vara tillbaka i skolvärlden. Jag trivs där.
Livet med dagis, jobb och plugg och övrigt liv fungerar bra, stressigt ibland men alltid hållbart. Det funkar toppen när E har världens bästa mor- och farföräldrar som ställer upp i vått och torrt.
På fredag har jag min första tenta på över ett år. Jag är otroligt nervös och lever i min egna lilla bubbla..."tentapluggatentapluggatentaplugga..." Men det kommer nog gå vägen.
Imorgon ska jag, förutom ett litet tandläkarbesök tidigt på morgonen, bara sitta i skolan och studera.
Imorgon är det förövrigt min dotters namnsdag... undrar vad jag ska hitta på då?...
På fredag fyller L år och det blir kalas på söndag. E ska sova över, för första gången, hos sin farmor för vi är bortbjudna på fest. Det ska bli superroligt och välbehövligt att slappna av efter en tentavecka.
Nu är det sovdags, jag har ganska nyss kommit hem från jobbet och har en grym skoskav då jag missade bussen och gick hem i tusen minusgrader i totalt fel skor...
Peace and Cream.
Jag älskar att vara tillbaka i skolvärlden. Jag trivs där.
Livet med dagis, jobb och plugg och övrigt liv fungerar bra, stressigt ibland men alltid hållbart. Det funkar toppen när E har världens bästa mor- och farföräldrar som ställer upp i vått och torrt.
På fredag har jag min första tenta på över ett år. Jag är otroligt nervös och lever i min egna lilla bubbla..."tentapluggatentapluggatentaplugga..." Men det kommer nog gå vägen.
Imorgon ska jag, förutom ett litet tandläkarbesök tidigt på morgonen, bara sitta i skolan och studera.
Imorgon är det förövrigt min dotters namnsdag... undrar vad jag ska hitta på då?...
På fredag fyller L år och det blir kalas på söndag. E ska sova över, för första gången, hos sin farmor för vi är bortbjudna på fest. Det ska bli superroligt och välbehövligt att slappna av efter en tentavecka.
Nu är det sovdags, jag har ganska nyss kommit hem från jobbet och har en grym skoskav då jag missade bussen och gick hem i tusen minusgrader i totalt fel skor...
Fick förresten en mycket trevlig överraskning idag. Min mor har varit i gbg och hälsat på en god väninna. Jag hade beställt ett halsband av henne som mamma skulle ta med sig.
Till min stora glädje hade hon även gjort ett så otroligt fint armand som matchar med haslbandet och dessutom sitter perfekt på min handled. Både halsbandet och armandet har varsinn söt ängel. Om jag inte hade så otroligt ont i fötterna så skulle jag gå och hämta kameran så jag kunde ta kort på mina nya fina smycken, men det får bli en annan gång,
Peace and Cream.
onsdag 4 februari 2009
Några rader om att (försöka) sova bredvid en skördetröskel
Det här är ett problem som jag vet med säkerhet att jag inte är ensam om.
Men inatt slog det nog rekord.
Jag vaknar vid två... som vanligt med det inbyggda säkerhetsalarmet på högsta beredskap; Jordskalv!
Jag blinkar till, E ligger bredvid och sover, rummet skakar inte... jag lugnar ner mig... bredvid E ligger L. Jag buffar på honom för att om möjligt försöka minska oväsendet.
Det funkar... en millisekund.
Jag ligger kvar och tittar på mannen som för oväsen...
Helt plötsligt vaknar E. Hon sätter sig upp, ser förbryllad ut, gnuggar sig i ögonen, lägger sig igen.
Jag ligger bara och ser på.
Några minuter senare, efter ett misslyckat resultat av att försöka somna, vaknar E igen. Hon kryper upp till sin pappa och buffar, "paaapp, paaaaa, PAAAPPa!", inget resultat.
E lägger sig igen och suckar så markant högt att jag knappt kan hålla mig för skratt.
Jag sparkar på L (Om L inte är full med blåmärken idag är det ett mirakel) han tystnar till... en sekund.
E vaknar igen, gnäller och vrider och vänder sig... jag ligger bara och tittar på. Hon buffar på sin pappa igen och lägger sig till sist och håller öronen för händerna.
Tillsist kravlar lilla E sig upp igen, kryper upp över sin pappas rygg, tar ut sin napp och försöker sätta den i L's.
Förstå! E har väl antagligen fattat grejen att mamma och pappa ger henne nappen när vi vill att hon ska vara tyst, och det borde ju funka på pappa med.
Jag kände sån kärlek och förståelse för min dotter.
Men jag tyckte även synd om henne, hon ville ju, liksom jag, bara sova.
Så jag sänder iväg en rejäl spark på L, som vaknar till. Jag berättar vad som hänt och han lovar att försöka skärpa sig (hur gör man det när man sover?)
Hursomhelst, så somnade både jag och E strax därefter och sov gott resten av natten.
Men inatt slog det nog rekord.
Jag vaknar vid två... som vanligt med det inbyggda säkerhetsalarmet på högsta beredskap; Jordskalv!
Jag blinkar till, E ligger bredvid och sover, rummet skakar inte... jag lugnar ner mig... bredvid E ligger L. Jag buffar på honom för att om möjligt försöka minska oväsendet.
Det funkar... en millisekund.
Jag ligger kvar och tittar på mannen som för oväsen...
Helt plötsligt vaknar E. Hon sätter sig upp, ser förbryllad ut, gnuggar sig i ögonen, lägger sig igen.
Jag ligger bara och ser på.
Några minuter senare, efter ett misslyckat resultat av att försöka somna, vaknar E igen. Hon kryper upp till sin pappa och buffar, "paaapp, paaaaa, PAAAPPa!", inget resultat.
E lägger sig igen och suckar så markant högt att jag knappt kan hålla mig för skratt.
Jag sparkar på L (Om L inte är full med blåmärken idag är det ett mirakel) han tystnar till... en sekund.
E vaknar igen, gnäller och vrider och vänder sig... jag ligger bara och tittar på. Hon buffar på sin pappa igen och lägger sig till sist och håller öronen för händerna.
Tillsist kravlar lilla E sig upp igen, kryper upp över sin pappas rygg, tar ut sin napp och försöker sätta den i L's.
Förstå! E har väl antagligen fattat grejen att mamma och pappa ger henne nappen när vi vill att hon ska vara tyst, och det borde ju funka på pappa med.
Jag kände sån kärlek och förståelse för min dotter.
Men jag tyckte även synd om henne, hon ville ju, liksom jag, bara sova.
Så jag sänder iväg en rejäl spark på L, som vaknar till. Jag berättar vad som hänt och han lovar att försöka skärpa sig (hur gör man det när man sover?)
Hursomhelst, så somnade både jag och E strax därefter och sov gott resten av natten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)