fredag 24 oktober 2008
torsdag 23 oktober 2008
Tacksam
Dagar som denna, då är det lätt att känna sig tacksam.
Efter en bökig Ella natt, som resulterade i att E sov i min säng vaknade vi båda utvilade och på gott humör.
Efter de vanliga morgonsysslorna åkte vi till Mikaelkyrkan och gick på Babykonsert.
Det var hur roligt som helst. Vi fick sitta i en ring på golvet inne i kyrksalen medan "personalen" sjung visor och uppträdde. De ca 15 barnen var alldeles trollbundna. Och vi föräldrar tyckte nog också att det hela var väldigt roligt. Inte minst jag själv.
Efter konserten fick vi gå omkring i kyrkan där de hade gjort ordning olika stationer. Bebisarna fick känna på sammetstyger och sandpapper. E tyckte inte alls om sandpappret, utan slängde iväg det direkt med ett högt "Ooouufh!". På en annan station stod det stora ballonger som de hade använt under konserten. E försökte klättra upp på en och blev mäkta irriterad när ballongen hela tiden rullade iväg. På en annan station fanns det frukt och andra godsaker för bebisarna att smaka på.
På de sista två stationerna låg det en massa speglar och instrument som bebisarna fick leka med.
Efter konserten blev vi serverade fika.
I annonsen så stod det att det var gratis fika. Fördomsfulla jag, hade räknat med torrt bröd och en ostskiva, kanske en gurkbit (a'la kyrkkaffe). Tji fick jag. Smörgåsbordet var fullt av läckerheter som briostar, tre olika slags nybakt bröd, en massa grönsaker, meloner, parmaskinka mm mm.
Det blev dagens lunch.
Nerikes Allehanda var där, och E som är Jordens linslus ("precis som sin mor" för att citera hennes morfar) såg den stora kameran som var jättespännande och ålade det snabbaste hon kunde mot fotografen som tyckte att E var en rolig tjej och knäppte av några bilder. Sedan ville E leka med journalistens block. Den vänliga tjejjournalisten lyfte upp E och satt E i hennes knä. Där satt E ett bra tag och lekte förnöjsamt med blocket. Men efter ett tag ville E ner, och ålade tillbaks till sin generade mor. Under fikat satt fotografen och den snälla journalisten vid vårat bord och frågade mig och mina bordsmammor om hur vi tyckte att konserten var.
Så vi får väl se om det dyker upp någon busig bild på den inte mindre busiga E.
L hade sett i ett reklamblad att en ny datoraffär skulle öppna på Marieberg köpcentrum idag. I reklamen hade det fina erbjudanden som inte ens L kunde motstå. Då det bara fanns ett visst antal av dessa varor så fick jag och E ha bilen idag för att direkt efter konserten och fikat kunna ta oss dit och handla det L ville ha.
Sagt och gjort, jag och E, duktig fästmö och dotter som vi är köpte en extern hårdisk, ett 8 gb USB-minne och ett par KOSShörlurar ( som iofs är till mig själv) till vår älskade L.
Jag brukar sällan vara på marieberg, och nästintill aldrig själv (inkl. E). Så vi passade på att gå runt och kolla i de nya affärerna och fascinerades över hur snabbt dom byggt om köpcentret.
Klara är dom ju dock inte på långa vägar men man kan ana hur fint det komer att bli när det blir klart.
Sen åkte vi förbi jobbet för att lämna lite grejer. Magen kurrade läskigt, så vi köpte en kycklingsallad som jag och E delade på. Eller delade kanske är fel ord. E fick smaka lite sallad och kyckling.
Väl hemma passade jag på att ringa och kolla läget och säga hej till familjen. Alla mår bra och lillasyster kommer hem imorgon.
Sedan tog jag och min dotter en liten eftermiddagslur.
Nu sover E och L är på bio med sin far och bror.
Jag har gjort lite vardagssysslor som t.ex att sätta på en tvätt/diskmaskin, vikt kläder och plockat leksaker i E´s rum.
Myspyjamasen och tofflorna är på och nu ska jag krypa ner i soffan och äta popcorn och se på Sex and the City filmen som jag hyrde på ICA för 19 kronor.
Ja, idag är en sån där dag då jag kommit på mig själv med att jag hela tiden gått omkring med ett stort leende. Jag har spontant hälsat på folk jag mött, vädret har varit toppen och E har varit på sitt bästa humör.
Vilken underbart klockren dag!
Efter en bökig Ella natt, som resulterade i att E sov i min säng vaknade vi båda utvilade och på gott humör.
Efter de vanliga morgonsysslorna åkte vi till Mikaelkyrkan och gick på Babykonsert.
Det var hur roligt som helst. Vi fick sitta i en ring på golvet inne i kyrksalen medan "personalen" sjung visor och uppträdde. De ca 15 barnen var alldeles trollbundna. Och vi föräldrar tyckte nog också att det hela var väldigt roligt. Inte minst jag själv.
Efter konserten fick vi gå omkring i kyrkan där de hade gjort ordning olika stationer. Bebisarna fick känna på sammetstyger och sandpapper. E tyckte inte alls om sandpappret, utan slängde iväg det direkt med ett högt "Ooouufh!". På en annan station stod det stora ballonger som de hade använt under konserten. E försökte klättra upp på en och blev mäkta irriterad när ballongen hela tiden rullade iväg. På en annan station fanns det frukt och andra godsaker för bebisarna att smaka på.
På de sista två stationerna låg det en massa speglar och instrument som bebisarna fick leka med.
Efter konserten blev vi serverade fika.
I annonsen så stod det att det var gratis fika. Fördomsfulla jag, hade räknat med torrt bröd och en ostskiva, kanske en gurkbit (a'la kyrkkaffe). Tji fick jag. Smörgåsbordet var fullt av läckerheter som briostar, tre olika slags nybakt bröd, en massa grönsaker, meloner, parmaskinka mm mm.
Det blev dagens lunch.
Nerikes Allehanda var där, och E som är Jordens linslus ("precis som sin mor" för att citera hennes morfar) såg den stora kameran som var jättespännande och ålade det snabbaste hon kunde mot fotografen som tyckte att E var en rolig tjej och knäppte av några bilder. Sedan ville E leka med journalistens block. Den vänliga tjejjournalisten lyfte upp E och satt E i hennes knä. Där satt E ett bra tag och lekte förnöjsamt med blocket. Men efter ett tag ville E ner, och ålade tillbaks till sin generade mor. Under fikat satt fotografen och den snälla journalisten vid vårat bord och frågade mig och mina bordsmammor om hur vi tyckte att konserten var.
Så vi får väl se om det dyker upp någon busig bild på den inte mindre busiga E.
L hade sett i ett reklamblad att en ny datoraffär skulle öppna på Marieberg köpcentrum idag. I reklamen hade det fina erbjudanden som inte ens L kunde motstå. Då det bara fanns ett visst antal av dessa varor så fick jag och E ha bilen idag för att direkt efter konserten och fikat kunna ta oss dit och handla det L ville ha.
Sagt och gjort, jag och E, duktig fästmö och dotter som vi är köpte en extern hårdisk, ett 8 gb USB-minne och ett par KOSShörlurar ( som iofs är till mig själv) till vår älskade L.
Jag brukar sällan vara på marieberg, och nästintill aldrig själv (inkl. E). Så vi passade på att gå runt och kolla i de nya affärerna och fascinerades över hur snabbt dom byggt om köpcentret.
Klara är dom ju dock inte på långa vägar men man kan ana hur fint det komer att bli när det blir klart.
Sen åkte vi förbi jobbet för att lämna lite grejer. Magen kurrade läskigt, så vi köpte en kycklingsallad som jag och E delade på. Eller delade kanske är fel ord. E fick smaka lite sallad och kyckling.
Väl hemma passade jag på att ringa och kolla läget och säga hej till familjen. Alla mår bra och lillasyster kommer hem imorgon.
Sedan tog jag och min dotter en liten eftermiddagslur.
Nu sover E och L är på bio med sin far och bror.
Jag har gjort lite vardagssysslor som t.ex att sätta på en tvätt/diskmaskin, vikt kläder och plockat leksaker i E´s rum.
Myspyjamasen och tofflorna är på och nu ska jag krypa ner i soffan och äta popcorn och se på Sex and the City filmen som jag hyrde på ICA för 19 kronor.
Ja, idag är en sån där dag då jag kommit på mig själv med att jag hela tiden gått omkring med ett stort leende. Jag har spontant hälsat på folk jag mött, vädret har varit toppen och E har varit på sitt bästa humör.
Vilken underbart klockren dag!
lördag 18 oktober 2008
Min mamma, 50?! What?!
Ja, jag måste ju såklart skriva att min ömma moder har gått och blivit 50. Detta gjorde hon den 10:e Oktober.
Dagen därpå hölls en otroligt lyckad fest.
Självklart har jag tänkt att skriva mer om dagen, och framförallt, lägga upp lite bilder. Men då sladden till kameran helt plötsligt är borta (upppackad är den), så har det lilla projektet stannats av. Men jag hoppas att jag finner den snart, alternativt skaffar mig en ny.
Detta blogginlägg fortsätter då.
Jag har En bild att bjuda på sålänge... =)
Dagen därpå hölls en otroligt lyckad fest.
Självklart har jag tänkt att skriva mer om dagen, och framförallt, lägga upp lite bilder. Men då sladden till kameran helt plötsligt är borta (upppackad är den), så har det lilla projektet stannats av. Men jag hoppas att jag finner den snart, alternativt skaffar mig en ny.
Detta blogginlägg fortsätter då.
Jag har En bild att bjuda på sålänge... =)
lika snygg då som nu
Den blivande 23-åringens tankar om gamla mysiga tanter
Obs! Eventuella läsare skall varnas om att texten innehåller mer paranteser än vad som är brukligt. Detta beror på att skribentens tankar ter sig så.
Hoppas eventuella läsare ändå kan finna en stump av den röda tråden.
Mötte en mysig tant när jag och Ella var ute och gick. Vi brukar möta mysiga tanter på våra promenader. Alla vill titta och säga hej till Ella. Som oftast brukar sätta på sitt allra bästa charmhumör då.
Även jag brukar få mig en härlig komplimang när tanterna säger att E "har lika vackra ögon som sin mor". (ptod, nu har jag ju glömt att byta linser idag igen! Farbror Holmqvist kommer inte att bli glad på mig om jag fortsätter att slarva.)
Det är i såna stunder om min hudfärg kmmer till användning (för så mycket sol finns det ju inte här direkt...) Tanterna kan inte se hur mycket jag rodnar av deras komplimang.
På tal om hudfärg. Ett flertal mysiga tanter brukar titta undrande på mig och E, för att till sist undra varför E inte har så mycket av min färg. "Ja, E´s pappa är vit och hade linblont hår som liten, och sen så åt jag för lite choklad när jag var gravid" (det sista har jag fått från min mor, som brukar säga tvärtom om mig och min syster)
En del mysiga tanterna förstår direkt att jag skojar och börjar skratta, andra tanter tittar på mig som om jag inte vore klok, en annan tant sa kort och gott "jaha."
Jag hoppas att E kommer att tycka om mysiga tanter lika mycket som jag. Det finns mysiga tanter överallt, på ica (där är dom oftast lite ivägen dock), i kyrkan, på stan, alltid på övergångsställena när man är i bilen och har bråttom (ibland har jag undrat om man får bära tanterna över vägen?)
Jag älskar deras blågrönlila misspermanentade hår (blir man färgblind när man blir en gammal mysig tant?), och deras oerhörda mängd av parfym, deras små ljusa ögon som lyser av den kunskap, vishet och ärr som deras höga ålder har gett dom. Det är bara att hoppas att jag blir en lika vis mysig gammal tant.
Grädden på moset vore om jag också kunde baka lika goda bullar som min gammelmoster kunde.
"Gå försiktigt och halka inte på löven!" Ropade jag efter den mysiga gamla tanten, när hon gick vidare.
"Ja, ja. Det ska jag. Och snart måste man akta sig för snön, om det nu blir någon snö förstås" Ropade den mysiga gamla tanten som svar.
Mysig, gammal, vis och lite, lite bitter. Det vill jag också bli när jag blir en gammal tant.
Jag undrar hur gammal den tanten var? Själv vill jag bli 102, men som den närking jag är, så måste jag ju lägga till med ett; nu ja!
Hoppas eventuella läsare ändå kan finna en stump av den röda tråden.
Mötte en mysig tant när jag och Ella var ute och gick. Vi brukar möta mysiga tanter på våra promenader. Alla vill titta och säga hej till Ella. Som oftast brukar sätta på sitt allra bästa charmhumör då.
Även jag brukar få mig en härlig komplimang när tanterna säger att E "har lika vackra ögon som sin mor". (ptod, nu har jag ju glömt att byta linser idag igen! Farbror Holmqvist kommer inte att bli glad på mig om jag fortsätter att slarva.)
Det är i såna stunder om min hudfärg kmmer till användning (för så mycket sol finns det ju inte här direkt...) Tanterna kan inte se hur mycket jag rodnar av deras komplimang.
På tal om hudfärg. Ett flertal mysiga tanter brukar titta undrande på mig och E, för att till sist undra varför E inte har så mycket av min färg. "Ja, E´s pappa är vit och hade linblont hår som liten, och sen så åt jag för lite choklad när jag var gravid" (det sista har jag fått från min mor, som brukar säga tvärtom om mig och min syster)
En del mysiga tanterna förstår direkt att jag skojar och börjar skratta, andra tanter tittar på mig som om jag inte vore klok, en annan tant sa kort och gott "jaha."
Jag hoppas att E kommer att tycka om mysiga tanter lika mycket som jag. Det finns mysiga tanter överallt, på ica (där är dom oftast lite ivägen dock), i kyrkan, på stan, alltid på övergångsställena när man är i bilen och har bråttom (ibland har jag undrat om man får bära tanterna över vägen?)
Jag älskar deras blågrönlila misspermanentade hår (blir man färgblind när man blir en gammal mysig tant?), och deras oerhörda mängd av parfym, deras små ljusa ögon som lyser av den kunskap, vishet och ärr som deras höga ålder har gett dom. Det är bara att hoppas att jag blir en lika vis mysig gammal tant.
Grädden på moset vore om jag också kunde baka lika goda bullar som min gammelmoster kunde.
"Gå försiktigt och halka inte på löven!" Ropade jag efter den mysiga gamla tanten, när hon gick vidare.
"Ja, ja. Det ska jag. Och snart måste man akta sig för snön, om det nu blir någon snö förstås" Ropade den mysiga gamla tanten som svar.
Mysig, gammal, vis och lite, lite bitter. Det vill jag också bli när jag blir en gammal tant.
Jag undrar hur gammal den tanten var? Själv vill jag bli 102, men som den närking jag är, så måste jag ju lägga till med ett; nu ja!
fredag 17 oktober 2008
Ella 9 månader
i förrgår blev E 9 månader.
Nio månader... rent teoretiskt så skulle jag kunnat fått ett till barn nu. Teoretiskt! (bäst att skriva det än gång till)
En hel graviditet, så länge har Ella funnits. Och när jag tänker på det åt det hållet så förstår jag att det verkligen har gått fort. Graviditetens nio månader sprang ju bara förbi.
E är sin mor lik i många avseenden. E kryper inte, hon ålar sig fram, och snabbt går det! Det gjorde tydligen jag med. Hon har redan ett temperament och en vilja stark som bara den. Vill hon något då vill hon något, och det direkt.
Men hon är fortfarande bebisgosig och tycker mycket om att bara sitta i famnen och mojsa.
Förra veckan ställde hon sig upp mot en kökstol. Det var med andan i halsen och ett mycket spänt leende som jag närmade mig E och sa "nämen, ååh, vad duktig du är!"
Hon har varit påväg att ställa sig upp mot soffan, bord och stolar, men har hittills inte lyckats något mer.
Det gör inget, vi behöver inte ha så bråttom tycker jag.
1 dygn
1 månad
2 månader
3 månader
4 månader (nu kom skorven)
5 månader
6 månader (en riktig liten flintis, skorven tog typ allt)
7 månader
8 månader
9 månadertorsdag 9 oktober 2008
E´s första pottsittning
Jag köpte en potta åt E igår. jag tänkte köpa en klassisk fin rosa babybjörn potta. Men sen så visade expediten mig den här pottan. Den spelar en liten melodi när någonting trillar ner. Det tyckte jag var hur kul som helst. Dessutom så var den mycket billigare än babybjörn pottorna.Pottträning 1: Resultat: 0
_____________________________________________________________________
11.30
Pottträning 2: Resultat: 0
Tillägg: Att sitta på pottan är inget problem. E sitter där nöjt och funderar på vad som händer. Hon blir inte ledsen förrän hennes moder tar henne därifrån.
_____________________________________________________________________
15.30
Pottträning 3: Resultat: 1
Tillägg: E satt återigen, mycket nöjt på sin potta. Helt plötsligt började pottan att låta. E tittar ner mellan benen och börjar skratta. Jag tyckte att det var hur roligt som helst också, så där satt vi och lyssnade på pottan och väntade på att E skulle kissa klart.
fredag 3 oktober 2008
Internetlösa
Tavlorna är uppe, gardinerna är manglade och på plats, böckerna står sorterade i bokstavsordning, cdskivorna och dvd likaså, kläderna är upphängda i färgordning (ljusast först), och vi har dessutom hunnit tapetsera om i ellas rum och i hallen.
...eller inte.
Uppackandet går lika segt som nerpackandet, om inte segare. Det är en organiserad röra vi lever i just nu, kartonger som hör till det rummet de står i står uppställda och väntar på att bli tomma.
Den här veckan har varit lika hektisk som förra. Men det funkar. Vi trivs och känner oss redan hemma. Huvudsaken är väl ändå att vi har flyttat. Kartongupppackandet får ta sin tid.
Ska passa på att meddela att vi inte fått något internet ännu, så om bloggen känns ouppdaterad beror det på alltså på att vi är internetlösa. Det känns lite som ett handikapp. Skulle kolla när bussen gick igår och hittade inte busstidstabellen, en sån grej brukar jag annars sköta via internet. (ett riktigt i-lands "problem", jag vet.)
Men vi blir nog uppkopplade någon gång i slutet av nästa vecka.
...eller inte.
Uppackandet går lika segt som nerpackandet, om inte segare. Det är en organiserad röra vi lever i just nu, kartonger som hör till det rummet de står i står uppställda och väntar på att bli tomma.
Den här veckan har varit lika hektisk som förra. Men det funkar. Vi trivs och känner oss redan hemma. Huvudsaken är väl ändå att vi har flyttat. Kartongupppackandet får ta sin tid.
Ska passa på att meddela att vi inte fått något internet ännu, så om bloggen känns ouppdaterad beror det på alltså på att vi är internetlösa. Det känns lite som ett handikapp. Skulle kolla när bussen gick igår och hittade inte busstidstabellen, en sån grej brukar jag annars sköta via internet. (ett riktigt i-lands "problem", jag vet.)
Men vi blir nog uppkopplade någon gång i slutet av nästa vecka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
