Den blivande 23-åringens tankar om gamla mysiga tanter

Obs! Eventuella läsare skall varnas om att texten innehåller mer paranteser än vad som är brukligt. Detta beror på att skribentens tankar ter sig så.
Hoppas eventuella läsare ändå kan finna en stump av den röda tråden.

Mötte en mysig tant när jag och Ella var ute och gick. Vi brukar möta mysiga tanter på våra promenader. Alla vill titta och säga hej till Ella. Som oftast brukar sätta på sitt allra bästa charmhumör då.
Även jag brukar få mig en härlig komplimang när tanterna säger att E "har lika vackra ögon som sin mor". (ptod, nu har jag ju glömt att byta linser idag igen! Farbror Holmqvist kommer inte att bli glad på mig om jag fortsätter att slarva.)
Det är i såna stunder om min hudfärg kmmer till användning (för så mycket sol finns det ju inte här direkt...) Tanterna kan inte se hur mycket jag rodnar av deras komplimang.

På tal om hudfärg. Ett flertal mysiga tanter brukar titta undrande på mig och E, för att till sist undra varför E inte har så mycket av min färg. "Ja, E´s pappa är vit och hade linblont hår som liten, och sen så åt jag för lite choklad när jag var gravid" (det sista har jag fått från min mor, som brukar säga tvärtom om mig och min syster)
En del mysiga tanterna förstår direkt att jag skojar och börjar skratta, andra tanter tittar på mig som om jag inte vore klok, en annan tant sa kort och gott "jaha."

Jag hoppas att E kommer att tycka om mysiga tanter lika mycket som jag. Det finns mysiga tanter överallt, på ica (där är dom oftast lite ivägen dock), i kyrkan, på stan, alltid på övergångsställena när man är i bilen och har bråttom (ibland har jag undrat om man får bära tanterna över vägen?)
Jag älskar deras blågrönlila misspermanentade hår (blir man färgblind när man blir en gammal mysig tant?), och deras oerhörda mängd av parfym, deras små ljusa ögon som lyser av den kunskap, vishet och ärr som deras höga ålder har gett dom. Det är bara att hoppas att jag blir en lika vis mysig gammal tant.
Grädden på moset vore om jag också kunde baka lika goda bullar som min gammelmoster kunde.

"Gå försiktigt och halka inte på löven!" Ropade jag efter den mysiga gamla tanten, när hon gick vidare.
"Ja, ja. Det ska jag. Och snart måste man akta sig för snön, om det nu blir någon snö förstås" Ropade den mysiga gamla tanten som svar.

Mysig, gammal, vis och lite, lite bitter. Det vill jag också bli när jag blir en gammal tant.

Jag undrar hur gammal den tanten var? Själv vill jag bli 102, men som den närking jag är, så måste jag ju lägga till med ett; nu ja!