En minst sagt kaosartad dag!

Ja, ... fredagen var inte min dag.

Iallafall inte efter halv tre.

Fick sluta tidigare från min praktikplats, bestämmer mig för att åka och storhandla på ica maxi innan jag hämtar E.
Parkerar. Går först till systemet och köper vin till middagen och en fredagsöl till L, sedan går jag vidare och handlar mat.



Kaos 1.

När jag är klar och kör in vagnen i "vagnstationen/huset" blir jag helt plötsligt tillknuffad.
Jag vänder mig om för att se vem som knuffar mig.
De första jag ser är två muy grande romer med de där klassiska stora kjolarna. Fördomsfull som jag är så känner jag efter i jackfickan. Plånboken är borta.
Impulsmässigt (jag tänkte verkligen inte) joggar jag efter de stora tanterna.
-Jag vill ha min plånbok tillbaks! säger jag.
De tittar förvånat på mig, sen börjar de prata finska med varandra (finska är nog det fulaste språk som finns!).
-Kan jag få min plånbok! avbryter jag.
Efter en stund får jag min plånbok tillbaka, de går raskt iväg och jag går förvirrad, förbannad och chockad tillbaks till vagnstationen där jag lämnat mina kassar.


Kaos 2.

Då jag agerade impulsmässigt tänkte jag inte på att ställa ner kassarna försiktigt.
När jag kommer tillbaks till vagnstationen upptäcker jag att det är en pöl av vin och glas.
Jag, som är emot kollektiv bestraffning och tycker att all rasism är av ondo, förbannar varenda zigienare på denna jord för detta.
Suckandes går jag tillbaks till ica och berättar för en expedit att det är glas och vin där ute, så att ingen hund eller barn trampar i röran.
Går sedan in till systemet igen för att handla nya varor.


Kaos 3.

När jag går tillbaka till bilen hinner jag knappt tänka klart den nerkinska tanken "vad händer här näst då?", innan jag känner hur det smäller till ovanför högra knät.
Jag tappar balansen och vinglar några steg bakåt (kassarna lyckas jag hålla kvar).
En volvo med en mycket disträ chaufför har gjort en på tok för snäv sväng och lyckas pricka in mitt knä med kofångaren.
Det blixtrar totalt för mig.
Jag smäller högra näven på bakluckan. Bilen tvärstannar och en lång Mr.Svensson går ut och frågar vad jag håller på med. (inte heller mina fördomar om bonnläppar har inte minskat efter dagens händelse)
Tårarna är inte långt ifrån, men ilskan är närmre.
Jag förklarar situationen för Mr.Svensson med ord som ej bör nämnas här.
Efter viss förvirring så ber han om ursäkt. Jag suckar och går surt och chockad därifrån.

Kaos 4.

Väl vid bilen ska jag ställa in matkassarna i kofferten.
Självklart skär jag mig. Ett litet litet papercut på pekfingret, men det rann blod som om jag hade lämnat bordet mitt under någon läskig operation.
Hur kan ett sånt litet sår blöda så mycket?!
Det rinner blod längs med armen, ner bland varorna, ner på mina nya leggings. Och itne hittade jag något papper heller... ställa ner kassarna igen, in i bilen med den blödande armen i ett läge så att det inte fläckas ner något...längst in, under passagerarstolen ligger en toarulle.

När jag fått hejd på blodet och alla kassar är på plats och jag har satt mig i bilen kommer känslorna.
Adrenalinet pumpar i överflöd genom hela kroppen. Huvudet värker, ögonen är fyllda med tårar, benen darrar, och en känsla av total förvirring pågår.
Jag känner att jag måste prata med någon innan jag kör hem, med min otur så kändes det tveksamt att ens starta bilen! Den kanske exploderar...
Jag ringer L. Han svarar inte.
Hos syster tutar det upptaget
Mamma har häcken full med vårkonsert
Pappa svarar. Som vanligt hör han innan jag ens hinner säga Hej att något är på tok.
Han ringer upp och jag bubblar på. När jag har berättat klart är jag alldeles andfådd.
Min älskade pappa lyckas på en minut att lugna ner mig.
Vi pratar vidare. Snart känner jag att jag kan köra hem och hämta E.

Till råga på allt så hade jag en obarmhärtig PMS denna dag.

...japp... denna dag; ett liv.