Om vintern med snö och allt kommer tillbaks nu då tror jag verkligen att jag får någon form av serious nervous breakdown!
Jag har tillochmed packat ihop vinterskorna och ska ta mig ner till förrådet med vinterjackorna. Kommer det snö så får jag väl frysa.
Lägesrapporten här hemma är stadig. Alla mår (peppar peppar...) bra och det är ovanligt lite gråt och tjafs. Alla är vårigt pigga och glada. Dagarna rullar på.
Jag har börjat min sista praktik. Jag befinner mig på en ganska invandrartät (nej, mångkulturell menar jag ju) skola. Chvem ä do?! Chvad gor do her?! Chvart chkomer do ifron?! Varje dag, samma frågor. Det är bara att förklara... Hanna heter jag, går i skolan på universitetet. Ska bli lärare, därför är jag här för att se hur man gör. Jag är adopterad från Colombia (nu kommer fem minuter undervisning om vad adoption är), nej precis; mina föräldrar är alltså inte blattar...
Så många nyfikna härliga kids har ställt exakt samma frågor så det känns som ett inpräntat manus när jag svarar.
Jag trivs som en fisk i vattnet på min praktikplats. Det är ju verkligen lärare jag ska vara. Man får ta så många fajter att man ibland undrar om man är helt sinnesrubbad, men i slutet av dan så känns det alltid värt det; man får så mycket tillbaks.
Halv åtta lämnas E på dagis, sen cyklar jag de knappa kilometrarna till skolan. Mellan ett och fyra är vi hemma igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar