Den här bloggen har upphört.
Vänligen använd dig av nedanstående länk.
http://uncapitulonuevo.blogspot.com/

/Hanna

090714 - en sorgens dag -

Min farfar dog idag.

.

suspekt brev, bröllopssmink, kylskåp, bus och kajal...

Härlig dag, idag med! Alltså peppar peppar, men vilken tur jag har. Nästan varje kväll konstaterar jag att det varit en bra dag. Kanske är det så att jag nöjer mig med det lilla, det behöver inte ha hänt värsta grejen eller att jag upplevt ngt stort för att dagen ska vara kanon.
Idag har varit en sån dag, det har egentligen inte hänt något särskilt alls. Det har ju iofs varit fint väder för första gången på länge, sånt piggar ju upp.

Vi gick upp, åkte till jobbet en sväng, testade bröllopssminket (Emma ska sminka mig) och blev kanonnöjd på direkten, fick en ny frys och kylskåp.
Under helgen har vi bytt ca tio säkringar, kylskåpet som är sen stenåldern har låtit synnerligen märkligt. Idag, efter att jag bytt dagens andra säkring fick jag nog. Jag ringde, klagade lite a'la mafiosopappawelinstyle, vips, två timmar senare stod det två gubbar i mitt kök och monterade in en ny kyl och frys :-D HA! Tjejer kan!
Och inte en propp har jag behövt byta sen dess.

Efter kylskåpsbytet fick vi besök nere på gården av Cat och Lowe (som har börjat gå!). Vi lekte i sandlådan gungade, åkte rutschekana och pratade skit.
Sen kom L hem från jobbet och det var dags för lite kvällsmat (ris och sallad för min del, käkade majs till lunch). E badade, läste saga och sen var det läggdags... Troligt!
Klockan nio gav vi upp, hela familjen tog en promenad och iust nom en pizza (femton minuter, en kvart) sov sessan som en stock.
Just det! Fick ett mycket suspekt brev idag med posten. Mer om detta på bröllopsbloggen.

Fastighetsskötare Roland och hans kollega packar in det gamla kylskåpet


Jag passade på att smita upp för att plocka in kyl-och frysvaror

Lowe är ute och går med sin nya sittvagn

Då E håller på att få fler tänder är det ett massivt pådrag av dreggel, därav haklappen

Mor och son

E älskar att gunga

Snyggisar

CoolingLowe bemästrar sandlådekanten utan problem


Lagom innan läggdags hittade E mammas kajal... konstverket hamnade på konstnärens mage...

Söndag. Kalas och bröllopsmiddagsprovsmakning

Vilken härligt social dag. Jag mår verkligen bra av att ha många människor runt omkring mig, även som idag då jag varit lite småseg.

Dagen började med familjemys i sängen.

Sedan åkte vi iväg och firade min svägerska (L's syster) . Hon hade lagat sin klassiska tacopaj, själv åt jag mitt ris och min majs. I förrgår gick jag iväg till farbror doktorn. Jag har under den sensaste månaden känt av gallan igen. Första gången som jag kände av den var när jag var höggravid, då låg jag inne ett tag. Då trodde de att det kunde bero på min drastiska viktminskning (13 kg de första tre månaderna, kunde bara äta yoghurt, frukt och juice, resten kom upp direkt) nu så vet jag inte vad anledningen kan vara. Min kära mor hävdar att det beror på min onyttiga kost som började när jag flyttade hemifrån (jag har blivit mkt bättre nu med maten då jag upptäckte att jag gick upp en massa av all skräpmat), huruvida min mor har rätt om det låter jag vara osagt. Den här gången kände jag av gallan när jag åt de klassisks gallstensno-no-en som äpplen, ägg, gurka och majonäs. Under den senaste veckan har jag reagerat på all mat. Och jag har haft olidligt ont. natten till fredagen låg jag sömnlös för att jag hade så ont, då bestämde jag mig för att ringa doktorn morgonen därpå. Sagt och gjort. Jag fick en tid redan samma dag. Doktorn klämde och kände och jag fick göra ett ultraljud. Det visade sig att jag var full med ett flertal nya stenar. Han beordrade en strikt kost; ris, majs och sallad i en vecka, ingenting annat! Sen ska jag testa mig fram, en sak i taget för att se vad jag reagerar på. Det blir även operation i oktober.

Dagen avslutades hemma hos MamPaps tillsammans med L's föräldrar. Vi provsmakade bröllopsmaten. Allt utom snittar, förrätt och bröllopstårta. Trots doktorns uppmaningar åt jag av allt. Jag skulle ljuga nu om jag sa att jag Inte har ont i skrivande stund. Men det får det vara värt, har tagit min medicin så gallstensanfallet ger sig nog snart. Mer om bröllopsbestyren på bröllopsbloggen .

E tittar på Baolibompa medan nyvaken mor löser korsord.

Pappa lånar E´s haklapp. Just in case. Det var ju en dyr skjorta :-)

trångt och mysigt

här med.

E lånar kusses bil, igen.

Jag och världens bästa brorssysterson Emil löser korsord ihop. Han var grym den rackarungen :-)

Världens starkaste pappa och morbror

Bussvåger

I kusses vagn sover E sött. Skönt att det var uppehåll (tom lite sol) så sessan kunde sova ute.

E äter som vanligt med heeeela ansiktet

Jag lånar E's fina hårband

Bröllopsmaten smakar över förväntan. Det här blir klock!

E gosar med mormor som ligger på en spikmatta som hon fått lånat utav min häslokostguru/svärmor.

Höga höjder en regnig lördag.

Idag har jag och E städat hela dagen medan L jobbat. Jag har av någon anledning haft kameran i fickan hela tiden. Något som varit väldigt roligt då jag haft möjlighet att ta kort på ögonblickliga saker. Medan mamma städat har E utforskat världen på högre höjder. Klättrat på allt har fröken gjort. Tillslut la jag ner stolarna i köket på golvet, tror ni inte att ungen är stark nog så att hon reser stolarna upp och klättrar vidare?!

Jag och L har haft lite qualitytime nu på kvällen. E fick vara hemma hos mormor och morfar medan vi var och såg Transformers II på bio. Nästan lika grym som ettan!

E har varit lite småseg idag, och efter en rejäl tupplur på förmiddagen kröp hon upp i soffan, gosade ner sig under täcket och hittade ostbågeskålen...

Det var på tok för tyst ett tag, gick in till E´s rum och hittade en liten blöjsessa på fönsterbläcket...

"HALLOOO?!"

E läser saga för nallarna

Ella, en riktig teaterapa, här med Zorromundering.


E har hittat flingburken på köksbordet...

Revolutionary Road

Har just sett en kolossalt mäktig film. Revolutionary Road.
Den handlar om: "I Connecticut under mitten av 50-talet lever April och Frank Wheeler som är ett ungt, framgångsrikt par som bor med sina barn i en trevlig förort. Men under den polerade och självsäkra ytan bubblar frustrationen hos dem båda. Övertygade om att de vill ha ut mer av livet än sina medelmåttiga grannar, bestämmer paret sig för att flytta till Frankrike, där de hoppas utlopp för sina mer konstnärliga sidor."

Det är iofs en ganska dålig beskrivning av filmen, men med risk att avslöja för mycket ska jag inte försöka själv.

Som jag nämnt förut är film en stor del av mitt liv. Den kan lyckas få fram känslor jag inte visste att jag hade.
Revolutionary Road är en sådan film. Jag vill rekomendera den, men med en varning, den är stark; otroligt stark.
Jag sitter här nu, full av tankar och känslor. Jag vill skrika, kräkas, gråta, springa från allting, fly från mig själv, sitta stilla hela natten och fundera vad jag egentligen vill med mitt liv, krama om min blivande man och pussa på min dotter...

Revolutionary Road fick mig att tänka på hur viktigt det är att ta vara på ögonblicken.
För mig som är en rutin- och vanemänniska men ändå full med drömmar och förväntningar träffade den här filmen hårt.
Det tycks verka som att Revolutionary Road vill förmedla ett budskap om hur farligt det kan vara att hamna i ett sorts vanemönster där man tillslut glömmer sina egentliga drömmar.
Vad vill Jag få ut av livet?...Mitt liv?...
Lever jag mitt drömliv, eller lever jag för att någongång nå det? ...Eller har jag helt enkelt gett upp? Det-blir-inte-bättre-än-så-här tänket. Är jag nöjd?

Hur kan en film få fram så mycket känslor hos en människa?
En del kan få liknande upplevelser genom att se på teater, dans, en tavla... Film ser jag som konst. Jag beundrar de regisörer och skådespelare som lyckas förmedla känslor på det sättet.

En sak är säker; det kommer bli svårt att somna inatt.

Btw, ingen annan än (enligt min mening) världens Bästa filmmusiker -Thomas Newman (American Beauty, K-pax mfl) har skrivit musiken till filmen. Den blir inte mindre känslosam av det.

Onsdag: Norabesök och syriansk svensexa

Tjoflöjt sicken onsdag.
Dagen spenderades hemma hos svägerskan i Nora tillsammans med L´s bror och sambo.
Vi fikade, pratade skit, åt lunch, pratade mer skit och hade det allmänt mysigt.
Då jag satt uppe på tok förlänge för att ta del av MJ´s minnesceremoni och konserter och dokumentärer var jag obarmhärtigt trött under hela dagen.
På väg hem somnade jag som en stock direkt.
L tyckte att det verkade bökigt att bära in både mig och E från bilen, så jag hasade mig från parkeringen upp för trapporna och kastade mig på sängen och somnade om direkt.
Hann tack och lov ställa klockan.
Vaknar, går upp, duschar och gör mig iordning för kvällens bravader.
Jag och min älskade Hanna hade bokat en date med middag och god dricka på någon av stadens mysiga uteserveringar.
Vi hamnade på Njuta. Vi hann knappt äta upp innan vi träffar en kollega till H, och även en kollega till mig med typ (förklarar mer nedan). Det visar sig snart att han är där tillsammans med 20talet andra syrianer för att fira en svensexa.
Innan vi vet ordet av har vi hamnat mitt i denna syrianska svensexa.
Syrianer är ett av de härligaste släktslagen, oftast artiga, goda affärsmän, gentlemän och sjuka partylirare. Jag och H konstaterade när vi cyklade hemåt att det här var den roligaste kvällen på länge. Lite smått seg idag dock...

Joel & Veronica

Ella

Linus

Prinsessorna. Belle är finast har jag konstaterat.

Trött jag.

"TITTA PIPPI! PIPPIIII!"

L gläds åt E´s fascination av bilar.

Tjohej! Familjemys på hög!

En långhårig busunge

Snyggaste Hanna. Historien om mig och Hanna börjar med ett x till mig. Det var så vi träffades. För fem år sen. Sen har hon blivit en av mina närmaste, min bundsförvant och förtrogna. Det visade sig också att våra fädrar känner varandra väl. Mycket roligt har vi varit med om, särskilt när vi för några år sen var och såg BackStreetBoys i globen. Vi bilade till huvudstaden utan några kontanter och lyckades tajma in det med Swedbanks största datakrasch någonsin. Inga Swedbank kunder kunde ta ut pengar eller använda sina kort. Vi var helt övertygna om att detta var ett verk från våra kära mafiosopappor för att förstöra våran shopingdag.

Vi hann precis parkera bilen på globen, och skulle ta ut pengar för att kunna betala tunnelbanebiljetterna in till stan. Det hela resulterade i att jag plankade för första gången i mitt liv. Sen gick vi omkring i huvudstaden, hungriga och utan ett öre i fickan. Tillslut lyckades vi ta ut pengar innan datasystemet kraschade igen. Det blev inte mycket shopande då det snart var dags att ta sig tillbaks till globen. Tur var väl iofs det. Vi hade köpt bra biljetter på läktaren, med inställningen att vi är för gamla för att stå nere vid scenen bland alla svimfärdiga flickor. Det räckte med att våra älskade idoler kom ut på scenen för att tårarna började rinna och vi skrek sönder rösterna värre än de svimfärdiga flickorna på golvet och sjung med ett gungande globen. Det är ett konsertminne jag aldrig kommer att glömma.

När H gifte sig för några år sen fick jag den stora äran att vara hennes sällskapsdam, jag peppade henne, skjutsade runt henne, såg till att hon åt, såg till att hon andades sista minutrarna innan vigseln. Så vem, om inte Hanna kommer göra detsamma för mig om mindre än två månader.

H med en av kusinerna.

The one and only Jakob Celik. Jobbar som fritidspedagog tillsammans med H. Jag har även varit chef för mannen ifråga (ngt han skröt om för sina kusiner) under ett flertal evenamang på kulturhuset. Högstadiediscon, skolavslutningar, tunneldiscon mm.

Kvällens skor. Fyra år gamla faktiskt. Supersköna, klassiska och stilrena. Här syns även min Hittills enda tatuering. Ett diskret kors som jag är mycket mycket nöjd över. Men snart blir jag förhoppningsvis med en ny gaddning.