Onsdag: Norabesök och syriansk svensexa

Tjoflöjt sicken onsdag.
Dagen spenderades hemma hos svägerskan i Nora tillsammans med L´s bror och sambo.
Vi fikade, pratade skit, åt lunch, pratade mer skit och hade det allmänt mysigt.
Då jag satt uppe på tok förlänge för att ta del av MJ´s minnesceremoni och konserter och dokumentärer var jag obarmhärtigt trött under hela dagen.
På väg hem somnade jag som en stock direkt.
L tyckte att det verkade bökigt att bära in både mig och E från bilen, så jag hasade mig från parkeringen upp för trapporna och kastade mig på sängen och somnade om direkt.
Hann tack och lov ställa klockan.
Vaknar, går upp, duschar och gör mig iordning för kvällens bravader.
Jag och min älskade Hanna hade bokat en date med middag och god dricka på någon av stadens mysiga uteserveringar.
Vi hamnade på Njuta. Vi hann knappt äta upp innan vi träffar en kollega till H, och även en kollega till mig med typ (förklarar mer nedan). Det visar sig snart att han är där tillsammans med 20talet andra syrianer för att fira en svensexa.
Innan vi vet ordet av har vi hamnat mitt i denna syrianska svensexa.
Syrianer är ett av de härligaste släktslagen, oftast artiga, goda affärsmän, gentlemän och sjuka partylirare. Jag och H konstaterade när vi cyklade hemåt att det här var den roligaste kvällen på länge. Lite smått seg idag dock...

Joel & Veronica

Ella

Linus

Prinsessorna. Belle är finast har jag konstaterat.

Trött jag.

"TITTA PIPPI! PIPPIIII!"

L gläds åt E´s fascination av bilar.

Tjohej! Familjemys på hög!

En långhårig busunge

Snyggaste Hanna. Historien om mig och Hanna börjar med ett x till mig. Det var så vi träffades. För fem år sen. Sen har hon blivit en av mina närmaste, min bundsförvant och förtrogna. Det visade sig också att våra fädrar känner varandra väl. Mycket roligt har vi varit med om, särskilt när vi för några år sen var och såg BackStreetBoys i globen. Vi bilade till huvudstaden utan några kontanter och lyckades tajma in det med Swedbanks största datakrasch någonsin. Inga Swedbank kunder kunde ta ut pengar eller använda sina kort. Vi var helt övertygna om att detta var ett verk från våra kära mafiosopappor för att förstöra våran shopingdag.

Vi hann precis parkera bilen på globen, och skulle ta ut pengar för att kunna betala tunnelbanebiljetterna in till stan. Det hela resulterade i att jag plankade för första gången i mitt liv. Sen gick vi omkring i huvudstaden, hungriga och utan ett öre i fickan. Tillslut lyckades vi ta ut pengar innan datasystemet kraschade igen. Det blev inte mycket shopande då det snart var dags att ta sig tillbaks till globen. Tur var väl iofs det. Vi hade köpt bra biljetter på läktaren, med inställningen att vi är för gamla för att stå nere vid scenen bland alla svimfärdiga flickor. Det räckte med att våra älskade idoler kom ut på scenen för att tårarna började rinna och vi skrek sönder rösterna värre än de svimfärdiga flickorna på golvet och sjung med ett gungande globen. Det är ett konsertminne jag aldrig kommer att glömma.

När H gifte sig för några år sen fick jag den stora äran att vara hennes sällskapsdam, jag peppade henne, skjutsade runt henne, såg till att hon åt, såg till att hon andades sista minutrarna innan vigseln. Så vem, om inte Hanna kommer göra detsamma för mig om mindre än två månader.

H med en av kusinerna.

The one and only Jakob Celik. Jobbar som fritidspedagog tillsammans med H. Jag har även varit chef för mannen ifråga (ngt han skröt om för sina kusiner) under ett flertal evenamang på kulturhuset. Högstadiediscon, skolavslutningar, tunneldiscon mm.

Kvällens skor. Fyra år gamla faktiskt. Supersköna, klassiska och stilrena. Här syns även min Hittills enda tatuering. Ett diskret kors som jag är mycket mycket nöjd över. Men snart blir jag förhoppningsvis med en ny gaddning.