Sista natten i lägenheten

Alldeles strax är det sista gången som jag sover i den här lägenheten. Efter, vad det känns som, oändligt mycket packande är det äntligen dags. Imorgon flyttar vi. Inte långt alls, bara två kvarter, men ändå.

Vi har fått nya tapeter i vardagsrummet, de är så fina!

Den här helgen är E hos mormor och morfar.

När vi kom för att hämta henne i kväll så satt hon (!) på ett täcke och lekte nöjt.

E har nästan suttit förut, men inte alls så stabilt som hon gjorde nu.

Och hon har dessutom lärt sig en ny "lek". Om man vinkar till E, och säger "Hej, hej Ella!" samtidigt så vinkar hon glatt tillbaka. Ett tiotals gånger upprepade vi denna roliga lek vid middagsbordet.

Den här veckan har varit väldigt stressig. Jag har jobbat mycket mer än mina 30%, L har kommit hem sent från jobbet, och när vi har varit hemma så har vi ägnat typ all tid till att packa. Det är med sorg och mycket dåligt samvete som jag känner att jag har "glömt" E. Vi har inte hunnit leka med henne så mycket som vi brukar. Lägenheten har varit belamrad med sladdar, lådor och säckar mm, så jag har inte velat ha henne på golvet. Vilket har gjort att den påbörjade krypningen har upphört lite.

Vilken tur att hon har jordens bästa morföräldrar som kan ta sig tid henne.

Nästa vecka blir bättre. Då ska jag leka med E hela tiden.

packning och mera packning...

Fredag: Jag och E var på BVC, min lilla skrota väger 9100 g och är 72 cm lång. Om en meter och 1.3 cm så är hon lika lång som jag =)
Efter BVC besöket åkte vi tåg till Arboga för att överraska L som jobbade i sin mors affär.
Jag och E hjälpte till att markera varor och ställa fint i hyllorna.

Lördag: L var på herrkväll/gubbklubb. Jag och E åkte hem till mina föräldrar som skulle vara barnvakt. Jag hade konsert med Joybells på Järntorget. Förutom att vi inte hade någon medhörning alls, och därför sjungskrek halsarna av oss, och att det rundade stup i ett och att hela evenmanget (det var fler än bara Joybells som skulle uppträda) blev försenat så att vi blev tvungna att ta bort flera låtar, bla min solosång, så var det en bra konsert.

Söndag: En av mina närmsta väninnor, Emma Alm ska gifta sig om ett par veckor så det var hög tid att ha möhippa. Vi kidnappade henne efter gudstjänsten som hon sjung på. käkade lunch, klädde ut henne i sjukt vidriga skidtävlingstights med lila kofläckar på, en lilavitrandig body, scoutskjorta och prinsesskrona med slöja. Första uppdraget var att vara en levande jukebox. Vi hade gjort en lista med 10 låtar som vi visste att hon kunde hyfsat, sen gick hon omkring med en låda (läs jukebox) på magen där folk skulle lägga i fem kronor för att sedan önska en låt på listan som Emma skulle sjunga.
Sedan blev det fika.
Efter det LaserGame. Jag gjorde missen att hamna i Em´s lag. Till den här akriviteten hade vi klätt ut henne i helvitt vilket gjorde att hon i UV-ljuset såg ut som som ett levande lysrör. Vi förlorade stort.
Sedan duschade vi och gjorde ordning oss för att sedan äta grekisk mat på restaurang Efesos.
Efter en mycket trevlig middag gick vi vidare till Njuta, där mötte vi Svensexan.
Till sist fick de blivande brudparet ögonbindlar på sig för att sätta sig i en bil och utan vetskap bli avlämnde på ett sjaskigt motell i Laxå.
Lätt en av de bästa möhipporna! Jag skrattade ett flertal gånger så jag på riktigt trodde att jag skulle dö, eller åtminstone kissa på mig.

Måndag: Packar ner köket.

Idag: Packat ner badrum och hall. Sorterat bort 15 par skor till myrorna som jag ska gå iväg med i morgon

Ventolin och Cocillana

Jag hann precis bli frisk innan nästa förkylning kom.
De säger att mitt immunförsvar försämrades när jag fick körtelfeber för fem år sen. Och jag tror att de kanske har rätt...

I fredags var jag hos tandläkaren och rensade ur en tand. Det var en pers att andas genom en halv näsborre, resten var totalt igentäppt, och munnen hade en blå gummiduk över sig.

I lördags var vi på min kusins bröllop. Ett underbart vackert bröllop. Tyvärr kan jag just nu inte visa några bilder eftersom jag glömde kameran hemma vilket innebar att jag var tvungen att ta kort med mobilen, och datorsladden till mobilen har jag packat ner någonstans.
Jag, min syster och min mor skulle sjunga på vigseln.
På morgonen hade jag lite feber så jag tog en ipren, och kände mig snart lite bättre, men när vi genrepade så hade förkylningen spridit sig till halsen. Jag var hur hes som helst, och fick ständiga hostattacker.
Jag har aldrig varit så nervös. Det är en enorm ära att få sjunga på sin kusins bröllop, så att jag knappt kunde sjunga en rad utan att hosta gjorde mig inte mindre nervös.
Men det gick väldigt bra och vi fick många komplimanger.

Natten till söndag hade jag frossa. Linus byltade på mig mjukiskläder och sockor, trots det hackade jag tänder. Det gjorde vansinnigt ont i hela kroppen.
Några timmar senare vaknade jag av att det brann i hela kroppen, kläderna var alldeles fuktiga av svett. Av med allt. Jag somnade t.om om utan täcke. Och sådär höll det på.

På söndagen kände jag mig lite bättre, men hostan har hållt sig kvar.

Idag har jag ingen feber men är hostig och känner mig konstig i kroppen, jag känner mig svag.
Efter några misslyckade försök så insåg jag att jag inte alls orkade packa något idag.
Däremot har jag hunnit en massa annat som jag har tänkt länge att jag måste göra.

Jag har

• Bokat tid hos min studievägledare (ska dit imorgon)
• Kollat vilka kurser jag ev ska läsa till våren
• Bokat tid hos min barnmorska för cellprovstagning mm. Jag fick en tid då jag låg på BB och sen har jag bara glömt att boka en ny.
• Lämnat nya lägenhetsnyckeln till målaren
• Läst igenom och skrivit på papprena till Ellas förskola
• Skickat iväg en massa jobbmail
• Köpt kuvert och frimärken

Inte alls jobbigt. Jag och Ella har haft en hur mysig och lugn dag som helst, och ändå känns det som jag har hunnit med en massa.

E har också tagit ett andra varv på sin förkylning. Nu, innan jag la henne så hade hon 38.1 så hon fick en alvedon och ventolin för hostan. Hoppas vi alla mår bättre imorgon.

Ella åtta månader

Y ELLA 8 MÅNADER! Y

• Två vassa tänder
• Krypställning (med resultat: framåttung, platt nos och 5liter tårar)
• Står (i gå stolen, och klättrar och håller sig kvar i soffryggen)
• Dansar och sjunger när hon hör musik (vickar på kroppen, nickar med huvudet och "ooooo"ar)
• Mer bestämd med vad hon vill. Raka rör, nu eller aldrig aldrig!
• Bökig med fast mat (tandsyndrom. I know)
• 300% ökning av dagsbajsranson (även det ett tandsyndrom, I know)
• Väldigt mammig på kvällarna (åttamånaderstrots?)
• Kommunicerar lättare, bättre och mer obebiskt (någon som förstår?)
• Har ett otroligt utvecklat ansiktsuttryckförråd. Något som både hjälper och ger mycket skratt (se bara på E´s åtta månaders bild)
• Använder pincettgreppet
• Byter leksaker mm från hand till hand utan problem
• Slänger gärna bort nappen (med en olympiskt guld längd) för att se reaktionen från närmsta vuxen
• Känslobebis. Blir ledsen av låtar i moll och tragiska arior. Kan skratta hysteriskt när andra runtomkring henne skrattar åt något som hon inte ens behöver ha gjort.

• Men framförallt! Så har jag under den här månaden börjat märka att E börjar bli en egen liten individ med en egen personlighet. Det är väldigt starkt och underbart att se det redan. Jag kan beskriva henne, berätta om henne, mer än såna saker som att hon t.ex. föredrar nappar med latexsugdel istället för såna med vanlig genomskinlig plast. Det är stort att kunna se saker hos min dotter som jag tror kommer att finnas kvar hos henne alltid. Ofta ställer jag mig frågan: Är det jag som har format henne? Är det vi som har lett henne in till den här personligheten? Eller var det redan skrivet innan hon ens växte i mig?

Dessa funderingar leder till många personliga tankar. Tankar som tillexempel rör min adoption. Jag tror att E´s personlighet är en blandning av det jag skrev ovan. Jag vet själv att en del av mig, min individ, min personlighet har blivit formad av min uppfostran. Min familj, mamma och pappa. I vissa avseenden är jag väldigt lik min mammaoch i andra, inte alls. En del av Mig tror jag är genetiskt. Hur sinnen och ens själ mm skulle kunna "föras" över genetiskt vet jag inte. Men man brukar ju säga att det ligger i släkten. Mitt temperament skulle kunna vara ett exempel på mitt latinamerikanska blodssläkte. Men sen har vi den delen av ens person, som jag tror att man formar själv. En bit av ens sinne, själ, person (jag hittar inget bra ord) som ingen kan beröra. Ingen, förutom en själv. Den delen formas av de tankar och drömmar man har. Man kan ta ifrån en människa precis allt. ... Förutom dens tankar, känslor och drömmar. De finns alltid där. Alla tänker olika, alla drömmer om olika saker. På samma sätt som man uppfostras olika i olika familjer, eller har olika gener. Det måste också vara därför vi människor är så olika, men samtidigt kan vara så lika. Det är så härligt att se hur min älskade E ibland kan vara jättelik mig för att i nästa stund visa upp en sida av henne som jag inte alls fattar vart den kommer ifrån. En sida av henne själv.

En vecka

En månad

Två månader

Tre månader

Fyra månader

Fem månader

Sex månader

Sju månader

Åtta månader (kan man se mer dryg ut? =) Det har hon fått ifrån sin... ... sin...)¨

My little drummergirl

Packning, packning och mera packning. Sortering, sortering mera sortering.

Hur kan man samla på sig så mycket skit, rent ut sagt på bara ett år?

Trots att man bara ska flytta två kvarter så tar det mycket tid, det här med packning och sortering.

Idag skulle jag precis packa ner min lilla trumma som jag fått i födelsedagspresent för några år sen, när Ella fick syn på den.

Hon satt en lång stund och trummade och slog. Helnöjd unge.

Sötast var hon när hon trummade i takt och ooooooooade samtidigt.

Det kanske är en musikalisk liten sak jag har fött.

Vi var på våran första babysång igår, Ella var i gasen hela tiden. Att "äta" på marackasen som de andra barnen, hade E inte tid med, när hon kom på att det lät från de där sakerna så vevade hon med händerna så att jag trodde att hon skulle flyga iväg. Det dröjde inte lång stund innan hon hade min marackas också.

Lika kul var det Inte när marackasarna (?) skulle sova. E kunde verkligen inte förstå varför hon inte fick leka längre. Men tårarna slutade att spruta såfort hon fick en fin sjal som skulle föreställa ett löv att leka med.

Tror jag ska köpa en liten marackas till henne. ...eller kanske inte....

Premenstruellt syndrom is the shit

När jag var gravid så kunde jag styra över min hormoner. Någorlunda iallafall.
Men det här är helt hemskt! jag har ingen som helst kontroll över mina känslor. Igår kväll var jag supereuforisk, idag har jag pendlat från att ha gråtattacker och tyckt synd om allt och alla (inkklusive mig själv), till att känt en sån ilska att jag flera gånger varit tvungen att knyta nävarna och blunda för att inte explodera.
Jag har ena timmen känt mig hur pigg och kreativ som helst, för att i nästa tro att jag har hundra grader feber och tyckt att det var en kamp att hänga upp jackan på kroken.

Det här är första gången på länge. Jag har glömt bort hur det var.
...L har också glömt bort hur det var. Han har för att citera honom själv "dragit sig tillbaka" väldigt mycket under de senaste dagarna. Nu när jag i skrivande sekund känner mig hyfsat lugn så kan jag förstå honom, men det är nu det.

Och jag försöker behärska mig, Jag tänker hela tiden "det är hormoner, bara hormoner, stilla dig kvinna!!!" Men det är totalt omöjligt.

Kan man gömma sig i en vecka eller så? Hoppa ner i en flyttlåda (är btw väldigt stressad över flytten) för att komma fram om några dagar?

Jag vill meddela att kommentaren/frågan "Vad är det?!" Är den mest dumma, olämpliga frågan man kan ställa just nu.
Vad ska jag svara?
Det är totalt underbart olidligt helt fantastiskt röv.
Det är såhär det var alltså? Jaha, --- ja, jag har ju inte lika ont som förr iallafall.

Gåstol

I helgen fick E en gåstol. Istället för att köpa en ny för 800 så hittade jag en väl begagnad och sliten men funktionabel gåstol på blocket för 75 kronor. Jag tog med den hem till mina föräldrar där jag tvättade och desinficerade av den. Sittdelen var lite trasig i en söm, så efter min mors hjälp att trä symaskinen (jag gick faktiskt bara en termin syslöjd, resten läste jag träslöjd).
Igår kom E på att man kan gå, eller rusa, omkring i gåstolen. Innan det har hon suttit still och lekt med grejerna på den istället. Men nu går det undan och kanske skulle jag ångrat mitt inköp om jag inte märkte att hon har otroligt roligt i sin rosa gåstol.

Innan vi köpte gåstolen så var vi hos doktorn. E har en sån otäck skällhosta och verkar hängig, hon har ingen feber men det är nog en blandning av symptom pga tänderna och förkylningen.
Doktorn tyckte att E rosslade lite i lungorna, så han skrev ut ventolin. Kanske var det att E var så duktig hos doktorn som blev det avgörande beslutet till att hon fick sin gåstol.

I måndags var jag och E på joybellsövning inför det sista (!) Ung Ton.

Idag har jag och min dotter haft en riktig tvättdag. Sex maskiner blev det. Under eftermiddagen följde vi med min mamma till Dränkammar'n där hon köpte väldigt snygga kläder som hon ska ha på min kusins bröllop. Själv har jag ingen aning om vad jag ska ha på mig.

L är och repar, E har precis somnat.

Jag sitter på vardagsrumsgolvet och viker tvätt. Sjukt mycket tvätt. Fast det är ganska mysigt också, jag tittar på film samtidigt. The Bucket List med Jack Nicholson och Morgan Freeman. Hittills så verkar den mycket sevärd. Sååå roligt att åka gåstol!

Med en egen telefon till och med