Jag tycker det är skönt. Skönt att slippa den där minutiösa stressen.
Nu är det E som bestämmer, jag brukar kalla henne för fröken Skalman. En livslevande MatochSovKlocka. Överlag så är det hon som bestämmer vad som ska hända. Jag följer bara med och accepterar faktum.
Detta gör också att man lever ett litet mer impulsivt liv. Saker blir inte alltid som man själv har tänkt sig. Det behöver inte alltid betyda något dåligt.
Snarare tvärtom. Det är både skönt och roligt att få vara lite impulsiv ibland. Jag undrar hur man gjorde förr? Innan mobiler och E-mail? Det måste varit omöjligt att planerat allt på minuten. Det måste varit både skönt och emellanåt lite problematiskt.
Den här veckan har jag försökt levt ett "nytt" liv, som jag har kallat det. Hannas nya impulsiva liv. Jag har bla lunchat med vänner utan att ringt och "bokat" det dagar innan, dykt upp och bara sagt hej, knackat på och frågat om nån vill följa med på en promenad. Först var jag rädd för att detta skulle verka stötande och påträngande. Men det slog mig att det måste egentligen vara jobbigare att bestämma saker iförväg ibland.
Exempel: Tänk om jag bokar en lunch med en bekant tre dagar i förväg, det låter som en bra idé då, men sen när det väl är dags för lunchen har jag inte någon lust med det alls. Men jag Måste ju, för vi har bestämt det. Men om personen ifråga knackar på min dörr och frågar om jag vill följa med och äta lunch, ja då måste jag känna efter och fatta ett beslut direkt. Vill jag inte så vill jag inte, vill jag så vill jag.
Igår fortsatte jag mitt "impulsiva liv". Vi bestämde oss för att åka förbi "farbror David", för att bara säga Hej. E är väldigt förtjust i honom och tvärtom. Efter att E blivit matad fick hon ligga och leka lite på golvet. Inom loppet av någon minut vände hon sig! Min lilla gos vände sig om, iofs från mage till rygg, men ändå.
David var helstolt och menade att E hade skrivit historia i hans lägenhet.
Här kommer lite bilder:
David försöker visa E att man måste gapa när man äter
Först ligger man och leker såhär....
...och pladask, så ligger man såhär! Hur gick det till?
Till kvällen lämnade jag och E L hemma, vi åkte och åt middag hos mina föräldrar. De skulle ha lite gäster hemma.
Mitt magont, som jag hade känt smyga på under dagen, blev värre och värre. Vi åkte hem vid halv elva, då var jag helt slut av värk. Men när jag la mig i sängen var det totalt omöjligt att somna.
Överlag, en klockren oplanerad dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar