Alla har vi drömmar. En av mina drömmar är att vara rockstjärna. Den drömmen uppfylls varenda gång jag hör en riktigt bra låt som får mig att spela luftgitarr. Jag är världsbäst på luftgitarr, om det finns ett sm i luftgitarr så skulle jag vinna det lätt =)
Men tyvärr så har jag ingen publik som kan se mig. Luftgitarrspelandet är nämligen en aktivitet som utgörs i allra största hemlighet, när ingen ser, man ser ju nämligen ganska lustig ut. Kanske just därför har jag ingen publik som kan se mig.
Fram tills nu...
Idag lyssnade jag på en skiva med Robben Ford, när jag kom till den helt fantastiska låten Born Under A Bad Sign kände jag hur den härliga känslan kom krypande inom mig. Tillslut kunde jag inte hålla mig.
Fram med "gitarren", upp på "scenen" (köksgolvet), en tusenfaldigt stående publik (E i barnstolen). Och jag var rockstjärna.
Jag spelade och sjung.
Publiken var överförtjust! De (läs hon) skrattade högt, dansade vilt (läs sprattlade med armar och ben).
Rockstjärnan kände sig ännu nöjdare över att hon kunnat glädja sin publik.
Att spela luftgitarr och leka rockstjärna för E var perfekt. Hon var den ultimata publiken. Hon hånskrattade inte åt mig och tyckte att jag var töntig (iaf kändes det inte så), förhoppningsvis skrattade hon för att hon tyckte att jag var bra, cool och rolig.
Jag kan lova att det kommer bli många framträdanden framöver.
Till kvällen kom min syster över. Hon hade jobbat och hade med sig en present till mig. De hade halvareapriset på skor, så hon hade fyndat fyra stycken söta ballerinaskor till mig för bara 100 pix!
Helt otroligt! Sköna är dom också.
En helt fantastiskt bra dag!
Men tyvärr så har jag ingen publik som kan se mig. Luftgitarrspelandet är nämligen en aktivitet som utgörs i allra största hemlighet, när ingen ser, man ser ju nämligen ganska lustig ut. Kanske just därför har jag ingen publik som kan se mig.
Fram tills nu...
Idag lyssnade jag på en skiva med Robben Ford, när jag kom till den helt fantastiska låten Born Under A Bad Sign kände jag hur den härliga känslan kom krypande inom mig. Tillslut kunde jag inte hålla mig.
Fram med "gitarren", upp på "scenen" (köksgolvet), en tusenfaldigt stående publik (E i barnstolen). Och jag var rockstjärna.
Jag spelade och sjung.
Publiken var överförtjust! De (läs hon) skrattade högt, dansade vilt (läs sprattlade med armar och ben).
Rockstjärnan kände sig ännu nöjdare över att hon kunnat glädja sin publik.
Att spela luftgitarr och leka rockstjärna för E var perfekt. Hon var den ultimata publiken. Hon hånskrattade inte åt mig och tyckte att jag var töntig (iaf kändes det inte så), förhoppningsvis skrattade hon för att hon tyckte att jag var bra, cool och rolig.
Jag kan lova att det kommer bli många framträdanden framöver.
Till kvällen kom min syster över. Hon hade jobbat och hade med sig en present till mig. De hade halvareapriset på skor, så hon hade fyndat fyra stycken söta ballerinaskor till mig för bara 100 pix!
Helt otroligt! Sköna är dom också.
En helt fantastiskt bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar