Igår kväll lämnade jag man och barn hemma för att gå på bio med min kära vän Emma.
Vi såg på 27 dresses. Den hade blivit supersågad i tidningen, men detta av en medelåldersman som tillsynes inte har någon känsla för hur en äkta chiq-fliq film skall vara =)
Vi älskade den.
(föresten, hur kommer det sig att biopopcorn Verkligen är de godaste popcornen?)
Tidigare under dagen var vi hos familjen wesströms. De har skaffat en sköldpadda som är hur stor som helst, en ganksa läskig sak måste jag säga. Men jag behöver ju inte pussa på honom direkt.
Vi skulle egentligen prata om den kommande barnvälsignelsen, eftersom frun i familjen är själva "barnvälsignaren". Men tiden rann iväg, och istället blev det en massa lekande och pratande om annat.
En mycket mycket trevlig lördag!
Nu är jag hemma hos mina föräldrar, E ligger i barnvagenen ute på altanen.
Jag och E har varit och lyssnat på min mamma som sjungt i Betaniakyrkan. L är och repar och kommer troligen, om jag känner min kära sambo rätt, lagom till att maten är klar =) ..hi hi...
Jag tänkte att jag skulle vara duktig och gå från kyrkan hem hit, men tänkte nog inte riktigt på avståndet när jag gjorde mitt val av skor.
Resultatet av att gå i högklackade ankelboots med tunn sula är att jag i skrivande stund har svullna röda fötter och känner inte för att gå en meter till idag.
söndag 30 mars 2008
lördag 29 mars 2008
Jul igen i våran lägenhet.
Älskade älskade,sambo, vän, fästman, far till mitt barn... Det är INTE okej att lyssna på Tommy körbergs O helga natt när det är Mars!
Mycket kan jag stå ut med, men när jag helt plötsligt hör O helga natt och samtidigt hör en massa fåglar kvittra utanför fönstret.... nä, nej tack!
Och jag vet att du älskar att sjunga med till herr Körberg, och det får du gärna fortsätta att göra, det är inte det, men du kanske välja en annan låt?
Mycket kan jag stå ut med, men när jag helt plötsligt hör O helga natt och samtidigt hör en massa fåglar kvittra utanför fönstret.... nä, nej tack!
Och jag vet att du älskar att sjunga med till herr Körberg, och det får du gärna fortsätta att göra, det är inte det, men du kanske välja en annan låt?
Ibland undrar jag....
....hur människan egentligen är funtad?! Situation:
Torsdag. L parkerar bilen utanför mina föräldrars hus, går in, stannar på lite fika, går ut ca en timme senare. Högra sidorutan är sönder. Allt glas ligger i bilen på E´s bilbarnstolinsats. Det fanns ingenting att stjäla i bilen, ingenting alls av värde. Så om inte glaset krakilerat av sig själv, så undrar jag verkligen, igen, hur människan är funtad. En dag och en självrisk senare sitter det en ny sidoruta i bilen. Vi hoppas att bilen kan klara sig utan idiotiska människor i fortsättningen.
(i skrivande stund får jag ett nyfiket avbrott av L som undrar vad jag skriver om, jag berättar att jag delger eventuella läsare om bilrutesituationen. L tycker att jag ska tillägga att han tog det där med bilrutan väldigt bra, att han inte svor eller sparkade på något eller skrek eller på något annat ohövligt sätt visade sin frustration. Stolt tycker han att jag ska skriva att han faktiskt tog det hela med ro.... Det sista kan diskuteras....)
I torsdags var E hos doktorn. Hon hostar bara värre och värre. Doktorn stack henne i fingret för att kolla sänkan (som var bra), lilla E var så duktig, hon skrek till en liten sekund sen blev hon lugn och lät doktorn sätta på ett plåster och ta febern utan något som helst motstånd.
Att få en liten bebis som reflexmässigt tror att varje gång hon får något i munnen ska snutta, att gapa stort och typ säga aaaaa så att doktorn kan stoppa in en "glasspinne" är mer eller mindre omöjligt. Men efter lite knök och bök förstod lilla E att det inte var snutttajm utan mer gaptajm.
E fick lite ventolin av doktorn för att vidga luftrören. Och föräldrarna fick uppmaningen om att ha fortsatt god koll på sion dotter.
Fredag: En mysig dag i sängen med dotter. Vi ligger länge och gosar och ser på tv. (Days of our lifes börjar bli riktigt spännande nu :-.) ...) L tycker att det är mycket smidigt att vi är i sovrummet så att han kan få jobba ifred. L jobbade nämligen hemma igår.
På eftermiddagen är bilen klar, jag och E tar sällskap med L upp på stan, L ska hämta bilen och jag och E ska köpa ett fint skrivblock där vi kan skriva ner allt som hör med barnvälsignelsen att göra.
L kommer och hämtar oss hos L´s bror. Resten av fredagen spenderades hos L´s syster. Där bjöds det på supergod tacogratäng och Let´s Dance.
Torsdag. L parkerar bilen utanför mina föräldrars hus, går in, stannar på lite fika, går ut ca en timme senare. Högra sidorutan är sönder. Allt glas ligger i bilen på E´s bilbarnstolinsats. Det fanns ingenting att stjäla i bilen, ingenting alls av värde. Så om inte glaset krakilerat av sig själv, så undrar jag verkligen, igen, hur människan är funtad. En dag och en självrisk senare sitter det en ny sidoruta i bilen. Vi hoppas att bilen kan klara sig utan idiotiska människor i fortsättningen.
(i skrivande stund får jag ett nyfiket avbrott av L som undrar vad jag skriver om, jag berättar att jag delger eventuella läsare om bilrutesituationen. L tycker att jag ska tillägga att han tog det där med bilrutan väldigt bra, att han inte svor eller sparkade på något eller skrek eller på något annat ohövligt sätt visade sin frustration. Stolt tycker han att jag ska skriva att han faktiskt tog det hela med ro.... Det sista kan diskuteras....)
I torsdags var E hos doktorn. Hon hostar bara värre och värre. Doktorn stack henne i fingret för att kolla sänkan (som var bra), lilla E var så duktig, hon skrek till en liten sekund sen blev hon lugn och lät doktorn sätta på ett plåster och ta febern utan något som helst motstånd.
Att få en liten bebis som reflexmässigt tror att varje gång hon får något i munnen ska snutta, att gapa stort och typ säga aaaaa så att doktorn kan stoppa in en "glasspinne" är mer eller mindre omöjligt. Men efter lite knök och bök förstod lilla E att det inte var snutttajm utan mer gaptajm.
E fick lite ventolin av doktorn för att vidga luftrören. Och föräldrarna fick uppmaningen om att ha fortsatt god koll på sion dotter.
Fredag: En mysig dag i sängen med dotter. Vi ligger länge och gosar och ser på tv. (Days of our lifes börjar bli riktigt spännande nu :-.) ...) L tycker att det är mycket smidigt att vi är i sovrummet så att han kan få jobba ifred. L jobbade nämligen hemma igår.
På eftermiddagen är bilen klar, jag och E tar sällskap med L upp på stan, L ska hämta bilen och jag och E ska köpa ett fint skrivblock där vi kan skriva ner allt som hör med barnvälsignelsen att göra.
L kommer och hämtar oss hos L´s bror. Resten av fredagen spenderades hos L´s syster. Där bjöds det på supergod tacogratäng och Let´s Dance.
Barnvälsignelse is on the top
Onsdag: Får ett sms om att en bok jag reserverat på biblioteket har kommit. Efter frukost, några blöjbyten och påklädning (dagen har under dessa sysslor närmat sig lunchtid), traskar jag och dotter upp på stan. Mycket passande sitter en mycket god vän till mig uppe på bibliotekets fik och studerar. Vi äter lunch ihop.
E och jag traskar vidare till min pappas jobb för att göra ett litet besök. ...när man ändå har vägarna förbi tänker jag.
Det börjar bli dags för E´s barnvälsignelse tycker jag och L.
Jag tar kontakt med våran underbara vän, min "storasyster" och likaså pastor Lena. Hon har förlänge sedan blivit informerad om att det är hon som har uppgiften att välsigna vårat barn. Det känns oerhört bra.
Hursomhelst, vi preliminärbokar ett datum. Jag har tusen frågor. Hur gör man? Vart ska man vara? Vilka bjuder man? ?????
I L´s släkt är man vana vid att döpa sina barn, i min familj döper man inte sina barn (det får barnen, dvs jag, bestämma om de vill göra senare).
Så hur gör man då? Jo, man gör en liten blandning. Man barnvälsignar sitt barn, men har bjudningar och lite mer kalasigt efteråt som på ett dop. Kort sagt, som ett dop, men skippa det där med vattnet.
Lena svarar på många frågor, men vi bestämmer att vi ska träffas till helgen. Inte bara för att prata barnvälsignelse, det var längesen nu konstaterar vi.
Så helt plötsligt har det dykt upp ett nytt projekt i Hannas huvud.
Jag villl kalla det: Att fixa med E´s barnvälsignelseprojektet.
Pratar med mina kära föräldrar, som ger goda råd och tips. Fast mest är de nog (som vanligt) goda öron och ett stabilt bollplank för sin dotters ostoppliga babblande och funderande.
Så... barnvälsignelse is on the top. Någon som har bra tips eller idéer? Very welcome to skriva en kommentar.
E och jag traskar vidare till min pappas jobb för att göra ett litet besök. ...när man ändå har vägarna förbi tänker jag.
Det börjar bli dags för E´s barnvälsignelse tycker jag och L.
Jag tar kontakt med våran underbara vän, min "storasyster" och likaså pastor Lena. Hon har förlänge sedan blivit informerad om att det är hon som har uppgiften att välsigna vårat barn. Det känns oerhört bra.
Hursomhelst, vi preliminärbokar ett datum. Jag har tusen frågor. Hur gör man? Vart ska man vara? Vilka bjuder man? ?????
I L´s släkt är man vana vid att döpa sina barn, i min familj döper man inte sina barn (det får barnen, dvs jag, bestämma om de vill göra senare).
Så hur gör man då? Jo, man gör en liten blandning. Man barnvälsignar sitt barn, men har bjudningar och lite mer kalasigt efteråt som på ett dop. Kort sagt, som ett dop, men skippa det där med vattnet.
Lena svarar på många frågor, men vi bestämmer att vi ska träffas till helgen. Inte bara för att prata barnvälsignelse, det var längesen nu konstaterar vi.
Så helt plötsligt har det dykt upp ett nytt projekt i Hannas huvud.
Jag villl kalla det: Att fixa med E´s barnvälsignelseprojektet.
Pratar med mina kära föräldrar, som ger goda råd och tips. Fast mest är de nog (som vanligt) goda öron och ett stabilt bollplank för sin dotters ostoppliga babblande och funderande.
Så... barnvälsignelse is on the top. Någon som har bra tips eller idéer? Very welcome to skriva en kommentar.
tisdag 25 mars 2008
Påsk och våffeldag
En mycket mysig påsk med god mat. Febern gav med sig lagom till påskhelgen, vi var bjudna hem till samtliga föräldrar. Långfredagskvällen spenderades hos Linus pappa, påskafton hos Linus farmor och mina föräldrar. På påskadgaen storstädades det och tvättades här hemma. Till kvällen fick jag och E besök av goda vänner från västerås medan L sov över och blev välbehövligt ompysslad hos sin mor. På annandagpåsk var vi hemma hos sistnämnda på middag.
Idag har vi varit på återträff för föräldragruppen, det var roligt att se alla små bebisar och välbehövligt att dela med sig av erfarenheter. Vi har bestämt att vi ska forsätta träffas hemma hos varandra en gång i månaden.
Eftersom det är våffeldagen gjorde L våfflor till kvällsmat, mycket gott.
Precis när jag hade lagt undan alla vinterskor, ja vad händer då? En massa snö kommer. Vilken tur att vi inte hade satt på sommardäcken än. Undrar hur länge snön är kvar, för jag saknar våren. Jag är ju inte direkt någon vintermänniska, visst är det fint när det blir alldeles ljust av snön, och det låter väldigt mysigt under skorna när man trampar omkring. Men våren och sommaren är så mycket bättre tycker jag.
Jag tänker på de fina blåsipporna och hoppas att de har det varmt under sitt nya täcke´, hoppas att jag får se dem snart igen.
Idag har vi varit på återträff för föräldragruppen, det var roligt att se alla små bebisar och välbehövligt att dela med sig av erfarenheter. Vi har bestämt att vi ska forsätta träffas hemma hos varandra en gång i månaden.
Eftersom det är våffeldagen gjorde L våfflor till kvällsmat, mycket gott.
Precis när jag hade lagt undan alla vinterskor, ja vad händer då? En massa snö kommer. Vilken tur att vi inte hade satt på sommardäcken än. Undrar hur länge snön är kvar, för jag saknar våren. Jag är ju inte direkt någon vintermänniska, visst är det fint när det blir alldeles ljust av snön, och det låter väldigt mysigt under skorna när man trampar omkring. Men våren och sommaren är så mycket bättre tycker jag.
Jag tänker på de fina blåsipporna och hoppas att de har det varmt under sitt nya täcke´, hoppas att jag får se dem snart igen.
torsdag 20 mars 2008
lite sjuk
Började känna mig hängig i slutet av förra veckan, i söndags eftermiddag kom febern.
Linus har inte kunnat ta ledigt från jobbet så jag och Ella har spenderat veckan hos mamma som har påsklov (jag kunde inte blivit sjuk på en bättre vecka, verkligen tur i oturen).
När jag blir förkyld får jag oftast feber, och inte några 38.2 utan 39-40. Även denna förkylning har lett till sådana temperaturer. Jag blir inte sängliggandesfebrig när jag får feber, men jag blir orkeslös och orkar inte tänka eller göra så mycket. Jag känner mig lite apatisk. Att inte orka och samtidigt ta hand om en bebis är nästan omöjligt, man gör inget bra jobb iallafall. Flera gånger under veckan har jag kommit på mig med att bara sitta och titta på E, jag har inte ens orkat leka med henne. Otroligt dåligt samvete har jag fått och så har jag känt mig stressad. Därför har det varit Sååå skönt att vara hemma hos mamma. Hon är jordens bästa mamma och nu mera världens bästa mormor. E och mamma har legat och gosat och pratat i timmar medan jag har fått vila.
Mamma har varit dubbelbarnvakt som L kallar det, hon har inte bara tagit hand om E, hon har även tagit hand om mig. Det är skönt att få vara liten ibland, fast man är stor och själv är mamma. Att få bli ompysslad såhär var nog precis vad jag behövde.
Jag har även lärt mig att sticka... typ ialla fall. Trodde inte att jag skulle tycka att det var så roligt.
Linus har inte kunnat ta ledigt från jobbet så jag och Ella har spenderat veckan hos mamma som har påsklov (jag kunde inte blivit sjuk på en bättre vecka, verkligen tur i oturen).
När jag blir förkyld får jag oftast feber, och inte några 38.2 utan 39-40. Även denna förkylning har lett till sådana temperaturer. Jag blir inte sängliggandesfebrig när jag får feber, men jag blir orkeslös och orkar inte tänka eller göra så mycket. Jag känner mig lite apatisk. Att inte orka och samtidigt ta hand om en bebis är nästan omöjligt, man gör inget bra jobb iallafall. Flera gånger under veckan har jag kommit på mig med att bara sitta och titta på E, jag har inte ens orkat leka med henne. Otroligt dåligt samvete har jag fått och så har jag känt mig stressad. Därför har det varit Sååå skönt att vara hemma hos mamma. Hon är jordens bästa mamma och nu mera världens bästa mormor. E och mamma har legat och gosat och pratat i timmar medan jag har fått vila.
Mamma har varit dubbelbarnvakt som L kallar det, hon har inte bara tagit hand om E, hon har även tagit hand om mig. Det är skönt att få vara liten ibland, fast man är stor och själv är mamma. Att få bli ompysslad såhär var nog precis vad jag behövde.
Jag har även lärt mig att sticka... typ ialla fall. Trodde inte att jag skulle tycka att det var så roligt.
Så här långt har jag kommit hittills på min teststickning (den ska alltså inte bli något). När jag lärt mig den här formen av stickning så ska mamma visa en annan form av stickning, rätstickning tror jag att det kallas.
Idag har jag varit hos doktorn, det visade sig att det (som vanligt för mig) inte var en vanlig förkylning. Bihålsinflamation, öroninflammation på höger öra och troligen streptokocker. Jag blev hemskickad med ett recept på pencilin och glad påsk önskningar. ...ja, vi får se gällande glad påsk...
- Natten till tisdag : 40.4
- Natten till onsdag: 40.2
- Natten till torsdag (idag): 40.0
Det är lite lustigt att jag på nätterna har sänkt min feber med 0.2 grader. Förhoppningsvis försvinner febern snabbare nu när jag knaprar pencilin.
Ja, så sova, filmtittande, stickning, äta, gosa och ett evigt snytande och hostande, är det som har hänt under den här veckan.
såhär glad blir E när mormor pratar med henne
söndag 16 mars 2008
Vårig söndag på landet
En sån härlig söndag! Begav oss ut till L's gamla trakter med Malin (L's syster) med familj.
Vi parkerade bilarna och gick ner mot vattnet där vi tog fram vår picknick. Vid vattnet var det fult med vackra blåsippor. Jag blev alldeles vild av det härliga vädret och blåsten som isade i kinderna. Jag vill så hemskt gärna ha ett litet hus på landet. När jag och L blir stora (dvs när vi har mer pengar) så kommer vi nog köpa eller bygga ett hus och flytta ut till L´s gamla barndomstrakt.
Ut på landet! Jag blir full av skratt när jag tänker på att jag vill bo på landet, jag som trodde jag var en fullblodad stadsare. Fast är det inte så, när jag rannsakar mig själv att jag innerst inne är en Mowgli. Lite vild och klättrar hellre i träd än att gå på asfalt? När jag var liten var turerna med familjen till kilsbergen eller något annat mysigt ställe vid skogen det bsäta jag visste. Jag försvann upp i träden, plockade kvistar. Inga hämningar, bara fantasi och ett med naturen.
Så kom den hemska och oundvikliga puberteten och tonåren. Hur man såg ut, vem man försökte vara, blev så mycket viktigare än den man kanske egentligen ville vara (Mowgli eller Tarzan alltså). Det var coolare att bo inne i stan, alla vet väl att de som bor på landet är riktiga lantisar som inte vet något om verkligheten. ...Att prata om den senaste Leviskollektionen var viktigare än att prata om känslan av frisk skogsluft.
Men kanske, ja jag menar kanske, är det så att jag mognat lite, kanske är det så att jag håller på att hitta hem.
För ut på landet ska jag någon gång, i min dröm rider jag på en kolsvart fullblodsarab och är lika cool som Pocahontas. I min dröm springer mina barn omkring på vår stora tomt med möjlighet att leka i skogen. I min dröm sitter jag (liksom min vän malin) i soffan och bloggar framför min öppna spis. Det är väl ändå ingen omöjlig dröm? Ska bara plugga klart och få ett jobb först =)
Vi parkerade bilarna och gick ner mot vattnet där vi tog fram vår picknick. Vid vattnet var det fult med vackra blåsippor. Jag blev alldeles vild av det härliga vädret och blåsten som isade i kinderna. Jag vill så hemskt gärna ha ett litet hus på landet. När jag och L blir stora (dvs när vi har mer pengar) så kommer vi nog köpa eller bygga ett hus och flytta ut till L´s gamla barndomstrakt.
Ut på landet! Jag blir full av skratt när jag tänker på att jag vill bo på landet, jag som trodde jag var en fullblodad stadsare. Fast är det inte så, när jag rannsakar mig själv att jag innerst inne är en Mowgli. Lite vild och klättrar hellre i träd än att gå på asfalt? När jag var liten var turerna med familjen till kilsbergen eller något annat mysigt ställe vid skogen det bsäta jag visste. Jag försvann upp i träden, plockade kvistar. Inga hämningar, bara fantasi och ett med naturen.
Så kom den hemska och oundvikliga puberteten och tonåren. Hur man såg ut, vem man försökte vara, blev så mycket viktigare än den man kanske egentligen ville vara (Mowgli eller Tarzan alltså). Det var coolare att bo inne i stan, alla vet väl att de som bor på landet är riktiga lantisar som inte vet något om verkligheten. ...Att prata om den senaste Leviskollektionen var viktigare än att prata om känslan av frisk skogsluft.
Men kanske, ja jag menar kanske, är det så att jag mognat lite, kanske är det så att jag håller på att hitta hem.
För ut på landet ska jag någon gång, i min dröm rider jag på en kolsvart fullblodsarab och är lika cool som Pocahontas. I min dröm springer mina barn omkring på vår stora tomt med möjlighet att leka i skogen. I min dröm sitter jag (liksom min vän malin) i soffan och bloggar framför min öppna spis. Det är väl ändå ingen omöjlig dröm? Ska bara plugga klart och få ett jobb först =)
"Jorden frambringade grönska: olika
arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö
i sin frukt. Och Gud såg att det var gott." -1 Mos 1:12
picknick i blåsten
vild och busig blir jag när jag får vara ute i den friska luften
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
