Hannas blogg: Vårig söndag på landet

En sån härlig söndag! Begav oss ut till L's gamla trakter med Malin (L's syster) med familj.

Vi parkerade bilarna och gick ner mot vattnet där vi tog fram vår picknick. Vid vattnet var det fult med vackra blåsippor. Jag blev alldeles vild av det härliga vädret och blåsten som isade i kinderna. Jag vill så hemskt gärna ha ett litet hus på landet. När jag och L blir stora (dvs när vi har mer pengar) så kommer vi nog köpa eller bygga ett hus och flytta ut till L´s gamla barndomstrakt.

Ut på landet! Jag blir full av skratt när jag tänker på att jag vill bo på landet, jag som trodde jag var en fullblodad stadsare. Fast är det inte så, när jag rannsakar mig själv att jag innerst inne är en Mowgli. Lite vild och klättrar hellre i träd än att gå på asfalt? När jag var liten var turerna med familjen till kilsbergen eller något annat mysigt ställe vid skogen det bsäta jag visste. Jag försvann upp i träden, plockade kvistar. Inga hämningar, bara fantasi och ett med naturen.

Så kom den hemska och oundvikliga puberteten och tonåren. Hur man såg ut, vem man försökte vara, blev så mycket viktigare än den man kanske egentligen ville vara (Mowgli eller Tarzan alltså). Det var coolare att bo inne i stan, alla vet väl att de som bor på landet är riktiga lantisar som inte vet något om verkligheten. ...Att prata om den senaste Leviskollektionen var viktigare än att prata om känslan av frisk skogsluft.

Men kanske, ja jag menar kanske, är det så att jag mognat lite, kanske är det så att jag håller på att hitta hem.

För ut på landet ska jag någon gång, i min dröm rider jag på en kolsvart fullblodsarab och är lika cool som Pocahontas. I min dröm springer mina barn omkring på vår stora tomt med möjlighet att leka i skogen. I min dröm sitter jag (liksom min vän malin) i soffan och bloggar framför min öppna spis. Det är väl ändå ingen omöjlig dröm? Ska bara plugga klart och få ett jobb först =)