Kan vi ha löst det?

Igår var en hemsk dag, E var otröstlig, jag blev otröstlig. Allt var bara fel.
Det enda som var roligt var mina lyckade minisemlor som jag bakade och ett härlig besök av en god vän och hennes två underbart busiga barn.
Idag har dagen varit sjuttiofemtusen gånger bättre. Denna positiva förändring beror på många saker men en av dem kan vara att vi kanske har löst ett problem, ett stort problem.

E har som bekant haft svårt att slita sig från sin moders barm. Hon har verkat ständigt hungrig. Hon har sovit dåligt, ofta varit arg, inte velat vara själv, bara tutta. (Inte alltid men oftast). Det går inte många kvarter innan E vill äta igen. Jobbigt? Ja!.
Idag fick hon tillägg med lite messmör i för att hon ska komma igång med magen igen (det funkade en annan gång), jag blev väldigt förvånad över att hon åt så mycket. Min kära svägerska som inte ammar utan ger ersättning och därför full koll på hur många milliliter en liten 1½månads knorv ska få i sig, konstaterade att det där inte alls var så mycket, snarare ganska lagom. E somnade för att sedan vakna nöjd (OBS! nöjd!), det slog mig då att jag hade lyckats göra min dotter mätt. Det slog mig också att mängden hon åt, och som är en lagom portion för en bebis i E´s ålder, inte var i närheten av vad hon brukar få av mig när jag har handpumpat (det har liksom inte kommit mer). Vi började genast diskutera om det kunde vara så att E inte blir mätt av bara min bröstmjölk. Detta är ett mycket vanligt "problem" har jag läst och hört, men inte reflekterat över att det skulle/kunde gälla mig och min mjölk.
Men det skulle ju isåna fall förklara E´s ledsna miner och hennes knölande. Ungen blir ju helt enkelt aldrig mätt! Inte konstigt att hon måste tutta hela tiden om min mjölk inte räcker.
Vi har därför idag testat att ge E både bröstmjölk och ersättning. Och gissa vad? En helt annan E! Antingen har hon somnat, alldeles färdig. Eller så har hon bara släppt taget om flaskan/bröstet och verkat nöjd. Hon har inte behövt tutta igen på två tre timmar! Hon har tillochmed klarat sig ensam (alltså utan att vara på någons axel) en bra stund utan att göra tråkiga ljud ifrån sig. Och framförallt; hon har varit helt annorlunda. Hon har verkat nöjd.

Så nu ska vi testa veckan ut med tillägg och bröstmjölk. Peppar peppar... men tänk om vi kan ha löst problemet? Att göra E nöjd är ju det enda jag vill.