Så har det alltså gått ett halvår...
För ett halvår sen låg jag helt utmattad och sniffade lustgas.
I ett halvår har jag varit mamma. Det har varit det mest omtumlande halvår i mitt liv, men också det bästa. Att vara mamma, Är det bästa man kan vara.
Jag fick en dotter, hon heter Ella. Hon kunde lika gärna hetat Lova, Miryam, eller Laura. Men det blev en sann Ella. Hon växer så det knakar, och det känns igår som hon var det där lilla knytet som sov hela tiden. Och samtidigt känns det som en evighet sen jag satt där och kämpade med amningen en gång i halvtimmen.
Tid Är relativt.
Nu ska jag sluta vara sentimental innan jag börjar gråta, istället ska jag reflektera över dotterns nya prestationer under den här månaden.
Jag gör det i punktform.
Ella sex månader....
- Jollrar mer nyanserat
- Äter sjukt mycket större portioner (vart tar allt vägen?!)
- Försöker sätta sig upp
- Kan vända sig om (men gör det helst inte)
- Hasar sig på rygg med hjälp av bakhuvud, rumpa och hälar (kan vara väldigt snabb när mamma är på toaletten eller i duschen t.ex)
- Älskar tittutleken
- Uppskattar sina leksaker (Numera ett måste att ta med sig om man ska bort)
- Håller gärna nappflaskan själv
- Kan, (nästan,ibland) stoppa in nappen själv
- ...är 70 cm och väger 8000 g.
Ja, det har hänt jättemycket under den här månaden, men kanske inte lika mycket till utseendet...eller?
2 dygn
1 månad
3 månader
4 månader
5 månader
6
månader.
2 kommentarer:
Men det känns som att Ella bara får allt mindre hår? Vart tar det vägen?
Ja men skoja inte. Hon har tappat jättemycket av det första babyhåret. Men nu, efter att vi har tagit bort skorven, så börjar det äntligen komma lite nytt.
Skicka en kommentar