fredag 29 augusti 2008
Åh denna natt, denna härliga natt, som vi kallar Ella Notte
Jag har nog gett lite av mina bacillusker till E. Hon nyser, snorar och är täppt. Täpptheten är det största problemet.
Klockan är 02.17... E vaknar en gång i kvarten av att det sätter stopp i näsan. Hur gör man då? När man inte kan somna utan nappen, men samtidigt måste andas med munnen för att näsan är full av snor?
För tjugohundrade gången vaknar jag, lyfter jag upp henne ur sängen, tar fram nässugen (näsfridan som den heter egentligen, en slang med filter och ett munstycke). E hatar nässugen!
Hon slänger med huvudet och viftar med händerna, ögonen visar skräck och ilska, samtidigt som hon skriker. Hon skriker med all kraft, MAAAMMMAMAMMAMAAMMAMMAAAMMMA,MAMMA!!!!!!!
Det gör ont i mig när hon skriker så. Vad ska jag göra? Jag gör det ju för hennes skull, kan hon inte förstå det? Stackars min lilla älskling.
Jag behärskar mig och suger på. Efter femtiosju liter snor så lyfter jag upp stackars E som skakar i hela kroppen, jag håller om henne. Hon lägger huvudet på min axel, kramar om min hals och stoppar andra tummen i munnen samtidigt som hon snyftar mammamamma...
Jag vaggar henne. Det dröjer inte länge innan hon somnar. Jag lägger henne försiktigt i hennes säng igen. Ger henne nappen. Hon låter inte täppt längre.
Jag kryper ner under täcket... somnar om.
02.40
Jag vaknar direkt! Det låter som att hon kvävs. Men jag vet att det bara är snoret som hon har svårt att svälja. Det blir för täppt. Ella vaknar och gallskriker.
Det är bara att börja om igen.
...
04.10
Jag kapitulerar. Inga regler utan undantag, va?
Ella ligger bredvid mig i sängen, vi har nyss haft våran triljonte fight med snoret.
Jag har märkt att hon sover iaf någon minut längre när hon får ligga i min säng.
Själv har jag gett upp all tanke på attt sova, jag blir bara tröttare av att sova en kvart och vakna igen. Just nu sitter jag bara och väntar på att hon ska vakna igen. Jag hör att hon blir täpptare och täpptare. Vad ska jag göra? jag tycker så synd om henne! Funderar på att ringa mamma.
Jag har fått pepp från en mamma på en föräldrasajt. Länge leve internet! Helt sjukt att jag kan sitta och skriva med någon som också är vaken den här tiden på dygnet.
Jag tittar på andra sidan sängen. L ligger och snarkar med ena armen utsträckt, han håller sin tumme i E´s hand. De ligger vända mot varandra. Väldigt söta är de.
Att L kan sova förstår jag inte. Han har vaknat till några gånger, tittat på oss med en glasartad blick. Klappat Ella och försökt tröstat. Sen har han somnat om igen.
04.23
Sådär ja... fram med nässugen igen.
....
10.35
Jag har precis vaknat. Ella sover än. Vilken natt!
Någon gång vid fem snåret så somnade vi båda. Jag minns att jag ammade henne till sömns då hon var för ledsen efter snorsugandet för att behålla nappen.
Det känns som att klockan är sex på morgonen, hur ska jag orka jobba ikväll?
Jag får vila mycket under dagen, tur att L kommer hem tidigt från jobbet.
Vi får väl se hur denna natt kommer att bli...
Saltlösningen är nästan slut... måste kanske köpa mer ifall...
torsdag 28 augusti 2008
Nä då, med mig är det bra... en smärre hjärtinfarkt bara... men annars så...
Ett riktigt litet busfrö!
Efter detta skräckevent så tog jag med mig E ut på gården. Där har vi ett jättestort äppleträd som ger sjukt goda äpplen. Jag plockade med mig fyra stycken och gick upp för att göra äpplesmulpaj.
Just då brydde jag mig inte ett dugg om mitt kostprogram. Min kropp var fortfarande i uppror och behövde hämta sig.
onsdag 27 augusti 2008
Tre filmer
Jag trodde att det skulle vara skönt att slippa träna på ett tag, men inte! Det bokstavligt talat kryper i kroppen på mig, och inte som ett febersyndrom, utan jag längtar verkligen efter att få träna igen, jag tycker att det är så roligt. Det var ju extra typiskt att jag skulle bli sjuk den här veckan då de hade gratis prova på pass.
Men men... istället har det blivit en hel del filmtittande. Såfort E har somnat så har jag lagt mig i soffan. Disken har fått vänta.
Hairspray
"Baltimore 1962. Knubbiga Tracey Turnblad får chansen att medverka i en dansshow som sänds på lokal-tv, och passar samtidigt på att lära staden en läxa om integration och främlingsfientlighet."
-Bra och rolig musikal. Lite för amerikanskt klichéig för min smak dock. (Har man just sett mamma mia! så skulle nog vilken musikal som helst kännas lite so,so.) Men ändå sevärd, underbart att se och höra John Travolta spela kvinna.
P.S. I love you
"Holly och Gerry är ett ungt par som varit gifta i 9 år och fortfarande älskar varandra innerligt. När så Gerry dör av en sjukdom står Holly ensam kvar utan att veta hur hon någonsin ska kunna gå vidare. Så börjar brev dyka upp till henne, brev som Gerry skrev innan han dog och som är menade ska hjälpa henne att börja leva igen."
-En fantastisk film! Jag borde ha gett den en femma i betyg egentligen... Den påminner om The Lake House med Sandra Bullock och Keanu Reeves, (en av mina favorit filmer btw) den är lika romantiskt mystisk.
Ja, P.S. I love you, rekomenderas varmt.
The Jane Austen Book Club
En bokklubb startas för att diskutera Jane Austens verk. De sex medlemmarna märker snart att deras förhållanden, både gamla och nya, mer och mer framstår som 2000-talets version av Austens romaner.
-Fick en välförtjänt fyra av mig. Härlig och rolig film. En toppen "regnig höst,krypa ner i soffan under en filt, och inte se på något komplicerat film". Ett typiskt drama. I love it!
Jag tycker själv väldigt mycket om Jane Austen och blev sugen på att läsa om hennes verk.
Ännu mer sugen blev jag på att vara med i en bokklubb. Lite tantigt kanske, men vadå? Förstå vad mysigt att träffas varje månad och prata och diskutera böcker!
Om det är någon som vill starta en bokklubb med mig så skriv en kommentar genast. Jag vill/kan läsa vad som helst. Lite variaton på litteraturgenre är ju bara spännande.
Ja, så mycket mer än så har inte hänt under de senaste dagarna.
Jo! Tvåpetarn (aka Ella) har börjat ställa sig i krypställning. Hon är så söt! Hon lyckas ibland, men blir för framtung så att hon slår i näsan eller pannan i golvet. Detta händer minst 10 gånger om dan nu. Idag försökte hon även att klättra upp på soffan... Det var tur att blöjan var full, för det blev en rejäl duns på rumpan.
Ja, nu är de lugna stunderna över... det gäller att vara med.
En hel del smsande och facebookande har det blivit idag. Jag och min älskade barndomskompis/syster/kusin/bästis (kär vän har många namn) har Äntligen bestämt när vi ska träffas. Hon bor i gbg så det blir på tok för sällan. Hon har varken träffat Linus eller Ella. Och jag har inte träffat henne heller sen hennes student för tre (?) år sen! Men nu! Nu ska vi träffas. Det ska bli såå roligt att åka till göteborg, en av mina favoritstäder. Förhoppningsvis följer Linus och mamma med. Min Mamma är är nämligen väninna med M´s mamma, (som också har en helt fantastisk blogg som jag dagligen klickar mig in på. )
måndag 25 augusti 2008
två små gryn
Idag har E varit hängig och gnällig. Inte konstigt egentligen, jag undrar hur ont det gör?
Jag har läst att feber och hängigt humör hör till vanligheterna när bebisar får tänder. Lika vanligt är det tydligen att när tänder kommer fram, så kommer mycket ut (där bak alltså). Fyra väl fyllda blöjor har jag bytt idag, E brukar prestera med max en tömning om dan annars.
Även jag har känt mig hängig. Ont i halsen och lite täppt.
Jag och E var på terminens första Joybells övning idag, men vi gick tidigare då E blev för trött. När jag kom hem tog jag tempern, 38.5.
Har jag redan åkt på den traditionella höstförkylningen?
Hoppas att jag och min dotter mår bättre imorgon.
söndag 24 augusti 2008
Mamma mia vilken film!
Kan man bli lycklig av en film? Svar ja! Jag och min mor har precis sett Mamma Mia! och jag känner mig så glad, gladare. Vilken film! Jag rekomenderar Alla att se den, och vänta inte tills den kommer ut på dvd utan gå och se den på bio, redan imorgon om ni kan! Det är en upplevelse.
Jag och min mor och resten av biobesökarna skrattade högt. Jag fick ett flertal gånger riktigt ont i magen. Jag skrattade och grät. Denna film har verkligen allt.
Min favoritscen är en fin ballad (Kan man ha en solkatt i en bur) mellan mamman och dottern. Sången beskrev känslorna av att släppa taget om sin dotter, att se henne bli stor. Men den beskrev samtidigt dotterns känsla av att bli släppt och vuxen.
Jag tror att både jag och min mor blev berörda av scenen fast på olika sätt. Jag minns mycket väl mina första nätter i min första egna lägenhet. Känslorna var blandade av spänning och förtjusning över att vara "fri", att ha något eget, inte längre anpassa sig efter oskrivna familjeregler och sorgen över att ha förlorat detsamma. Osäkerheten av att vara själv och saknaden av sin mammas dagliga närhet.
Det sägs att en mor och en dotter har ett osynligt band. Detta tror jag starkt på. Det bandet tror jag knyts såfort man ser plustecknet på graviditetsteststickan, eller när man gör sin första kontakt med en adoptionsbyrå. Och oavsett hur hårda duster man kan ha, och att man ibland kan vara så arga på varandra att man nästan känner hat, så finns det alltid där. Det där bandet.
Jag känner redan ångest för den dagen då Ella blir vuxen och flyttar hemifrån, mitt hjärta går redan sönder över tanken att se henne sårad efter olyckliga slut med pojkvänner som hon trodde var den rätta. Jag skulle mer än gärna vilja stanna klockan redan nu. Men så går det inte till. Verkligheten är inte sån, och tur är väl det förresten.
Jag måste sova nu. Linus ligger i sängen och läser och är troligen en aningens oroad över hur hans energiknippa till fästmö ska kunna somna. Det är faktiskt jag också. För just nu känner jag mig full av energi och känslor. Jag skulle helst av allt bara vilja se på filmen igen, eller lyssna på soundtracket, dansa och sjunga med. Men det får vänta tills en annan gång. Dagen är sen.
Hursomhelst. Mitt verkliga budskap med detta blogginlägg är: gå och se Mamma Mia! på en bio nära dig =)
Kan man fånga en solkatt i en bur(den svenska texten)Ryggsäck och kepsBak och fram när hon går till skolanVinkar och lerMed en frånvarande blickSer henne gåOch jag känner ett styng av smärtaSatt jag med min tidning när hon gickVad vet jag om dom tankar som hon tänkerOch tiden som hon ger mig rinner utMin lycka är dom ögonblick hon ser migNån värdefull minut-Kan man ha en solkatt i en burHur kan jag fånga små sekunderAv henne underKan man ha en solkatt i en burDela varje var och när och hurVar gång jag tror jag börjat anaHar hon bytt banaKan man ha en solkatt i en bur-Sömniga ordHon och jag där vid frukostbordetÄnnu en dagDå vi knappast ser varannSen när hon gåttKommer känslan jag ofta kännerChanserna jag hade som försvannVad hände med dom äventyr jag drömt omOch resor jag planerade för ossEn vecka här och där men inte meraSå svårt att komma loss-Kan man ha en solkatt i en bur
Hur kan jag fånga små sekunder
Av henne under
Kan man ha en solkatt i en bur
Dela varje var och när och hur
Var gång jag tror jag börjat ana
Har hon bytt bana
Kan man ha en solkatt i en bur-Jag önskar att jag kunde stanna tidenOch leva alla stunder om igenAlla fina stunder-Ryggsäck och kepsBak och fram när hon går till skolanVinkar och lerMed en dagdrömmande blick
Söndagsskolansdag
Linus behövde jobba hemma med hemsidor och annonser, så jag och Ella kände att vi skulle hålla oss ur vägen. Jag har inte varit i kyrkan på hela sommaren så jag kände att det var dags att fylla på de religiösa poängen. Efter gudstjänsten gick vi vidare till stadsparken där det var Söndagsskolansdag. L´s syster med familj gjorde oss sällskap. Söndagsskolansdag är verkligen en jättebra idé. Det var fullt med roliga event för barnen. Och allt var gratis!
Hoppborg, ansiktsmålning, konserter och klättervägg är bara några expempel på allt man kunde hitta på.
Jag har precis kommit hem, nu ska jag äta och sen ska jag och mamma gå på bio och se på Mamma Mia. Som sagt. Vilken dag! =)
T.om. Pippi var på SskD. . Molnen fick besök av en massa färgglada borttappade ballonger
Ella tyckte att det var jättespännande med en alldeles egen ballong.
E´s kusin Emil var en hejare på klätterväggen...
lördag 23 augusti 2008
Höst! Vart tog Sommaren vägen?!
Det har varit några mycket kalla nätter. Luften känns friskare och mörkret kommer mycket tidigare. Semesterhysterin har lugnat ner sig. Busstidstabellen har återgått till sitt vanliga schema. Klassrummen är fulla av elever och lärare.
Detta kan vara exempel på att hösten är på gång. Det jag nyligen såg när jag var ute på balkongen för att hämta in tvätt och tittade ut över gården är mer än ett exempel på ett säsongskifte, det är ett bevis, ett faktum, att hösten inte bara närmar sig. Den är redan här.
Jag är ingen sensäsongmänniska. Visst, jag njuter av de vackra färgerna som kommer med hösten. Och jag kan tycka att det är lite småromantiskt att mysa in sig i en kofta och promenera hand i hand och sparka upp löven på vägen. Men det är nog också det enda.
Fast iofs har det ju inte varit någon välidg supersommar heller att glädjas av, men man ska inte klaga. Men jag längtar redan efter vår och sommar.
torsdag 21 augusti 2008
Ella sju månader
Kärt barn har många namn säger man, och det stämmer verkligen. Ella har många smeknamn.
Redan när E låg i magen trodde jag och L att vi skulle få en liten gymnast till dotter. Hon rörde sig så mycket därinne så hon fick namnet Lilla Atleten.
E´s rörlighet har inte minskat, snarare tvärtom. Bevis på detta har särskilt funnits den här månaden då E inte bara lärt sig att vända sig om, utan också att vända sig om flera flera flera varv. Dvs att hon rullar, sida till sida, fram och tillbaks.
Ella den Lilla orkanen.
Den här månaden har vi försökt att då E att sova hela nätter. Vi har medvetet lagt henne senare så att hon ska bli riktigt trött och därför inte vakna. Sedan när vi märkt att hon känner sig trygg med att sova i sin säng en hel natt, har vi sakta kommit tillbaks till den vanliga läggtiden (20.00)
Det har känts lite som i början när Ella kom, man vaknade, somnade om, vaknade somnade om. Men istället för att amma henne när hon har varit vaken och ledsen, har jag gett henne nappen som hon tappat (därav uttrycket "sketna napptapp!") och vaggat på spjälsängen.
Detta verkar ha fungerat. Med undantag förstås. Men numera sover E nästan alltid en hel natt.
Sedan vaknar hon vid sju och är vrålhungrig. Då ammar jag henne tills vi båda somnar om, sen blir det frukost med välling och gröt.
För ca två år sen skrev jag en Buppsats om barns tidiga språkutveckling. Därför är det med stor nyfikenhet och spännings om jag följer min dotters utveckling. Jag kan konstatera att hon nu använder sig av Iterationsjoller. Då kombinerar barnet kononsanter och vokaler (stänger/öppnar, stänger/öppnar) . T.ex Mammamammamammamamma, Papppapappapappapappa, Dadadadadada, Vavavavavava.
Det är inte för inte som både jag och L ibland hoppar upp av glädje då det verkligen låter som att hon säger mamma eller pappa. Men av kunskap vet jag att det inte är så, inte i den mening som vi menar, hon iterationsjollrar bara och då händer det att M o A blandas med varandra.
måndag 4 augusti 2008
Nu ska det bort!
För första gången i mitt liv har jag känt mig missnöjd när jag tittar mig i spegeln. Det är klart att jag har haft mina komplex och så, men jag har ändå alltid känt mig nöjd och trygg i hur jag ser ut. Fram tills nu.
Magen väller fram som en blandning av en ölkagge och en femmånadersgravidmage. Det är kanske inte för inte som min ömma fader ibland brukar klappa mig på magen och fråga om det finns en till därinne.
"Ska du säga" brukar jag kontra med.
Så efter sex månaders soffpotatisande ska det bli ändring här!
Min älskade mamma har länge sagt att hon gärna betalar ett träningskort. Och idag fattade jag det avgörande beslutet. I två dagar har jag bokstavligt talat suttit med penna och papper för att sätta upp mål och delmål. Idag har jag bestämt mig, idag är jag klar.
Så jag ringde till samma ställe som mamma tränar på, (och min syster har också tränat där) för att boka tid för introduktion.
Som ett tecken från ovan hade de en tid ledig redan ikväll.
Jag är ganska nyss hemkommen från örebro rehab. Jag känner mig sådär skönt slut.
Min tränare heter Mattias. jag kallar honom för Mattias Whatever, för han säger "Whatever" i varannan mening. "Du kan göra så här eller whatever". Han är verkligen hur toppen som helst.
Mattias Whatever är rödhårig. Sen jag var liten har jag varit lite rädd för rödhåriga människor (vet verkligen inte varför, ett barntrauma kanske?) så jag var ju supernervös och visade stor respekt för denna rödhåriga man i början. Det visade sig ganska snart dock, att han var hur snäll som helst, duktig och hård.
Fyra gånger i veckan ska jag träna! 2 styrka, 2 motion. Så jag kan ju hoppa över ett motionspass på gymmet och powerwalka med mamma eller ta en lång snabb cykeltur istället om jag vill.
Sen fick jag ett kostprogram som vi la upp tillsammans.
- 08.00 FRUKOST - En tallrik fil, ett ägg, ett glas juice
- 10.30 MELLANMÅL - Keso med avokado
- 13.00 LUNCH - Fullkornspasta/Quinoa/Potatis med kött/fisk/kyckling, eller en sallad utan dressing
- 15.30 MELLANMÅL - yoghurt, frukt, nötter
- 17.00 MIDDAG
- 20.00 KVÄLLSMAT - 1 grov fullkornslimpa med valfritt pålägg, 1 glas mjölk
Utöver detta så är det förbud med läsk på vardagarna. Inget mer småätande! Godis får bara ätas på lördagen. Och om jag verkligen vill, så får jag äta en måttlig mängd chips/popcorn på fredagen eller lördag/söndag. Mattias sa att asketiskt lidande bara är onödigt. Sålänge man har klara regler vad som gäller angående sötsaker så skadar det inte. Nu gäller det bara för mig att inte göra som alkolisterna med "ett glas vin är bra för kroppen" och inte se att det står ett glas och inte en flaska. Fast i mitt fall gäller det att 2hg godis ska vara 2 hg godis och inte en hel påse!
Vad är mitt mål då?
HANNAS MÅL
- Gå ner 20 kg på ett år! (Dvs 80 kg till 60)
- Tappa minst två storlekar
- Bygga upp mina muskler och kondition igen
- Öva upp min självbehärskning
- Äta nyttigt och smart
Det ska gå. Jag är laddad. Om inte annat så måste jag ju träna nu när mamma har betalat kortet. =)
Imorgon är det dags igen.
Bye Bye soffpotatis