Det skall tilläggas att jag funnit en sida hos mig som jag inte visste fanns.
Jag har alltid varit intresserad av bilar. Måttligt iallafall. Kanske lite mer än medelvärdet hos tjejer. Intresset kommer nog från min far, för bäst är de bilar som går fort och låter högt.
Jag har dock aldrig brytt mig särskilt mycket om bilar... fram tills nu.
Våran nya bil är som min andra baby. Den ska vara ren och hel, punkt slut.
Efter att jag stolt åkte ut från tvätthallen häromdan dröjde det inte lång tid innan jag kände att jag satt och körde med rynkade ögonbryn.
Jag tänkte fula tankar om alla bilister (inte minst lastbilschaufförer) som skvätte äckelsmuts på min nya bil.
I en skarp högersväng var det en hel sjö av äckligt äckel smutsvatten. Jag gick ner till typ 5 km och kände hur jag riktigt rös när min nytvättade bil åker över vattenpölen (läs sjön).
När jag väl har parkerat och går ur bilen förbannar jag vädret och alla äckelvattenpölar med sitt äckliga smutsvatten. Min nytvättade bil är efter bara några kilometer lite smutsig igen!
Jag tar fram en nässduk och börjar putsa!
Jag slutar inte förrän nästan alla synliga fläckar är borta.
Nu är bilen smutsig igen, och jag längtar efter att få tvätta den på riktigt.
...
Ett sant i-landsproblem , I know.
och jag vet, barn i Afrika är glada om de ens får dricka äckelsmutsvatten, så vem är jag att klaga när det kommer lite stänk på min bil... jag vet.
Och inte var det särskilt miljövänligt att använda 12 näsdukar för att putsa upp bilen litegrann heller.
Jag vet, jag vet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar