Vardagsdramatik

Tog bussen till skolan idag. Den var som vanligt knökfull. Busschauffören öppnar dörrarna längst bak. Vi hoppar på.
Tjejen bakom mig kommer precis in när dörrarna stängs, hon tar ett steg bakåt och hamnar istället utanför dörren. Men en bit av hennes jackärm har fastnat i dörren. Jag menar verkligen fastnat! Bussen börjar sakta åka iväg. Hon bankar på dörren, joggar efter med ena ärmen i dörren och skriker att vi ska stanna.
Inom en nanosekund ser fantasifulla jag hur bussen gasar iväg och hur tjejen släpas efter och blir sönderskrapad mot asfalten för att sedan bli människomos under busshjulet.
Jag gallskriker. Jag tror jag svor tilloch med.
H*VETE! STANNA BUSSEN NU!
Först då tror jag att mina medpassagerare fattar allvaret. En kille som stod bredvid mig försöker bända upp dörren. Vi andra skriker. Allt går nog egentligen jättefort, men det kändes som en evighet.
Det tar ett tag innan ekot sprider sig från oss längst bak i den överöverfyllda bussen till busschauffören längst fram. Tillsist tvärstannar han.
Han öppnar dörren och den numera mycket chockade tjejen kliver på. Jag håller i henne och känner hur hon darrar. Det är helt tyst nu. Busschauffören ställer sig upp och frågar om det gick bra.
ÅK! Skriker jag.
En annan tjej som står bredvid oss frågar den chockade tjejen hur det var med henne.
Det är ok mumlar hon. Det är det inte. tänkte jag
Du kunde blivit människomos säger jag utan att tänka mig för.
Den chockade tjejen tittar först på mig, sen börjar hon att skratta och säger. Ja! Det kunde jag verkligen ha blivit!.
Sen sa vi inget mer under de resterande tio minuterna av resan till universitetet.
När vi går av säger jag Hejdå, ha en trevlig dag till den chockade tjejen. Hon vinkar och säger detsamma. Vi går åt olika håll. Helt plötsligt hör jag hur hon ropar: Tack förresten! Jag vänder mig om och ler, vad skulle jag säga?

På väg till mina klasskompisar känner jag själv efter. Vilken dramatik!
Jag som redan innan avskyr bussar och allt kollektivt överhuvudtaget (beror nog på min brist att jag har svårt att lita på människor jag inte känner och en liten tendens till bacillskräck), inte sjutton blev det bättre av det här.
Imorgon får L skjutsa mig till skolan tänker jag.