Dummes Kind!
Jag trodde jag skulle dö. Hjärtat förflyttades, inom loppet av en nanosekund, upp till halsen. Jag kunde inte andas, inte konstigt egentligen om hjärtat satt i halsen. Förstå vilket stopp det måste bli! Amygdala skickade panikorder till mitt hypothalamus, och min hjärna blev direkt redo att handla. Men jag stod still, blixt still. Gjuten i marken av den hårdaste betong.
Sen kom luften tillbaka. Hjärtat åkte tillbaka till sin plats, om än med onormalt snabba hjärtslag.
Skräcken la sig och ett nervöst leende kunde tydas i mitt nyss panikartade anlete.
SITUATION: Jag höll på att diska. Ella låg och lekte med sin boll mitt på köksgolvet. All disk var klar, förutom nappflaskan som var kvar i sovrummet. Jag tittade ner på min dotter som verkade mycket koncentrerad på sin boll. -Vad bra, tänkte jag, då behöver jag inte släpa med henne till sovrummet när jag bara ska hämta en nappflaska.
Så jag går i väg, direkt till sovrummet och tillbaka. När jag är i hallen och precis ska gå in till köket ser jag att dörren är olåst. Mycket märkligt, tänkte jag, den är ju alltid låst? Måste ha glömt den när vi var ute på förmiddagspromenaden...
Jag går in till köket.
Ingen Ella.
...Dörr olåst, ingen Ella. Var är Ella?! Kidnappad? Ella = nya Madeleine!!!! Aliens? Pedofiler? Alienpedofiler?!... Tankarna var utom all kontroll.
Det som kändes som en evighet var nog bara två sekunder egentligen...
Det första jag såg var bollen, under köksbordet. Sen såg jag två stora bruna ögon som tittade busigt på mig.
Luften kom tillbaks. Ella var inte kidnappad. Ella hade bara tagit världsrekord i ålning.
Hur hon lyckats åla sig in under bordet och in under bortersta stolen under den korta tid (max 15 sekunder) som det tar att gå från köket, till sovrummet, och tillbaks är en otrolig gåta.
Men nästa gång tar jag med mig Ella om jag så ska gå in till skafferiet!
Als erklärtes, dummes Kind!
Koko! Här är jag.
Ett riktigt litet busfrö!
Efter detta skräckevent så tog jag med mig E ut på gården. Där har vi ett jättestort äppleträd som ger sjukt goda äpplen. Jag plockade med mig fyra stycken och gick upp för att göra äpplesmulpaj.
Just då brydde jag mig inte ett dugg om mitt kostprogram. Min kropp var fortfarande i uppror och behövde hämta sig.
årets skörd =)
den blev visst lite bränd...
2 kommentarer:
Kalvfond blir det nog inte. Eventuellt en sparfond, men det blir man ju knappast mätt på. Inte för man t.ex dricker Hummerfond... men ändå.
Uppdaterade min blogg med att spy lite galla på skogen.
Ella och jag ska ta ett snack. Hon måste få lära sig mer om hur man skrämmer mamma på bästa sätt. Ska iväg och införskaffa lite The Ring-flickan kläder till Ella... ;D
Dock kanske hon är lite ung för att börja med att sminka sig runt ögonen... eller att sminka sig över huvud taget
Vilken skräck, dom tar sig längre än vad man kan tro.
Skicka en kommentar