Idag gjorde jag något som jag sällan brukar göra. Nästintill aldrig faktiskt.
Jag fikade, själv.
Jag och E var ute på vår sedvanliga eftermiddagspromenad, vi passerade områdets underbara bageri och i skyltfönstret stod det fina läskande semlor.
De såg helt enkelt för oemotståndliga ut, så in med barnvagn.
En semla tack.
18:- fattigare, och ut med barnvagn.
Jag kände mig som en dam i nån gammal klassisk film när jag gick där med min lilla
bakelsekartong med det röda snöret och rosett.
E hade somnat för länge sedan, och fortsatte att göra det hemma också.
Jag sätter mig i soffan och tittar på min lilla söta kartong.
Lägenheten är nystädad, disken urplockad och tvättmaskinen är på. Jag är alldeles ensam och det är lugn och ro.
Precis när jag ska knyta upp snöret känner jag att en kopp kaffe inte vore helt fel.
Så upp igen, på med kaffet.
Där satt jag en god stund och unnade mig en avslappnad tid med min semla och kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar