Jag hinner inte!Jag hinner inte!...

Jag har verkligen inte lärt mig den anpassning och extrema flexibilitet som det krävs av en småbarnsförälder.
På söndagen vet jag i princip timme för timme vad jag gör under hela kommande vecka. Min kontroll, plan och schema får sig en rejäl törn när t.ex E blir sjuk som i början av den här veckan.
Då känner jag av stressen som ligger och flåsar mig i nacken.
Det är då det känns som att hela världen rasar samman för mig.
Det är då jag känner att jag inte hinner.

Jag hinner inte
Plugga fulltid
Jobba 40%
Vara en sån bra mamma som jag vill
Umgås med min fästman
Ta hand om Hela min familj (familjer)
Vara social och umgås med mina vänner
Laga bra mat varje dag
Gå på mina körövningar
Baka bröd till gudstjänsten
Sjunga på den andra gudstjänsten
Öva
Sova
Äta
Handla
Blogga så mycket som jag vill
Städa
Tvätta
Ta hand om mina blommor (min favoritväxt har dött i veckan, jag grät)
Landa och känna efter (så fort jag gör det kommer huvudvärken)

Men ändå så lyckas jag, mer eller mindre bra, att göra allt detta ändå.
Det krävs av mig att jag måste lyckas med det. Jag kräver det av mig.
Och jag vill verkligen Inte framstå som något offer, det här är mina val. Jag kan själv närsomhelst trycka på pausknappen och välja bort något.
...och självklart ska jag göra allt detta också, utan att klaga, och med förhoppningsvis ett bra humör.

Jag är väldigt stresstålig. Och det är väldigt väldigt sällan som jag känner mig påverkad av det. Men ibland, veckor som den här. Då kommer det som en blixt från klar himmel.
Jag får svårt att sova, och när jag väl sover så sover jag mycket dåligt och drömmer mardrömmar.Jag blir extremt lättirriterad a´la pms stuket.
När jag väl försöker slappna av, t.ex när jag duschar, så kommer huvudvärken. Det är en märklig huvudvärk som smyger sig på. Först vid pannan, tinningarna, sen snurrar den vidare ner vid lillhjärnan. Den försvinner snällt nog ganska fort.

Veckor som den här, som börjar rörigt och där jag fortfarande idag fredag, har 425 sidor (av 1300) kvar att läsa tills måndag, samt en inlämningsuppgift på fem sidor och då både L och E har varit/är sjuka, och helgen är fullbokad. Ja, då är det lätt att känna att det blir lite för mycket.
Vanligtvis brukar, som det tyvärr är känt, lärarutbildningen inte direkt innebära några fulltidsstudier (förutom när det är praktik). Det var typiskt att det just den här veckan skulle göra det.
Folk tycker nog att jag är helt wacko som både är mamma, pluggar, jobbar mm. Men det funkar bra och jag trivs med mitt liv. Såklart att man ibland önskar att dygnet hade mer timmar att erbjuda, men det är som sagt mycket sällan som jag känner såhär.
Undrar om det är så att det bara är att "get used to it"?

Äh! Nästa vecka blir nog bättre. ...Det vet jag att den blir.

Nu måste jag fortsätta att läsa. Om människorna bakom mig kunde sluta prata så sjukt högt, det är akut brist på tysta områden på UNi! Om tre timmar ska jag hämta E.