Skorv

Trodde faktiskt att lilla E skulle klara sig, men nu har det kommit. Skorven. Hennes söta lugg börjar försvinna, håret lossnar mer och mer. Imorgon skall det införskaffas en kräm som tydligen ska vara bra mot skorv.

När man blir mamma så förändras mycket, saker som man älskade förut avskyr man nu.
T.ex. ljudet av motorcyklar. De åker förbi och ljudet är öreobedövande, man hukar sig nästan och funderar på om trumhinnan ska gå sönder. Underbart har jag tyckt förut. Nu blänger jag ilsket på motorcyklisterna och har god lust att anmäla hela högen för att de överskrider den lagliga ljudnivån med hästlängder, och framför allt, för att de asen väcker stackars E.
Hon flyger upp ur sömnen, vettskrämd. Gallskriker och har svårt att somna om igen.
Då är det nära att tanten i mig vill gå fram och lappa till människorna som orsakat denna "katastrof" med handväskan.

Det pirrar i låren och en hyllning till min mor

Efter de traditionella morgonsysslorna bestämde jag mig för att slå två flugor i en smäll.
Njuta av det fina vädret och söva Ella med en barnvagnspromenad.
Jag tog med mig Linus systemkamera och gick ut mot rynningeviken. Med ett sånt fint väder kände jag mig full av energi och jag hade ingen tid att passa så jag gick...och jag gick...
När jag kom hem igen blev jag alldeles paff över hur länge jag hade varit ute och bara promenerat. Klockan var precis 12.00 när jag klev utanför porten, 14.20 var klockan när jag stod i hissen upp igen.
Dryga två timmar, non stop.
När jag kom hem la jag mig i soffan, ammade E och satt på en film. Jag var sådär härligt slut och det pirrade fint i låren.

Lite bilder från promenaden:

"Hästhov, Hästhovsört, även kallad tussilago (Tussilago farfara) är en liten blomma som ofta växer vid vägkanter mycket tidigt på våren"

(sv.wikipedia.org)

Tänk att vara en and, ligga och sola lite i en damm

Det slog mig när jag tog den här bilden att Gud måste vara en sann konstnär! Klicka på bilden och kolla in "ögonen" på vingarna. Sjukt vackert.

"Och Herren sade till Mose:
»Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de draga
vidare. Men lyft du upp din stav, och räck ut din hand över havet, och
klyv det itu, så att Israels barn kunna gå mitt igenom havet på torr mark.

(...)

Och Mose räckte ut sin hand över havet;
då drev Herren undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten,
och han gjorde så havet till torrt land; och vattnet klövs itu. Och
Israels barn gingo mitt igenom havet på torr mark, under
det att vattnet stod såsom en mur till höger och
till vänster om dem."

(Bibeln Andra mosebok 14:15-16 & 14:21-22)

En äng full av vitsippor. Jag var riktigt sugen på att bara kasta mig på detta grönvita täcke.

L´s syster med barn kom på ett litet besök. Vi spelade tvspel, fikade och diskuerade en eventuell ommålning av sovrummet.
L åkte och repade, och precis när jag började känna mig rastlös för att jag inte visste vad jag skulle hitta på så ringer mamma och frågar om jag vill följa med på promenad.
Det värkte inte i låren, det pirrade bara och en kvällspromenix med mor lät mer än mysigt så på med E´s pyjamas och ytterkläder. Snutteninen och napp. Ner i barnvagnen.
Promenaden med min mor var inte bara mysig, det visade sig även att den var välidgt välbehövlig! Min mor är som en röntgen, hon ser direkt ifall det är något, även om man försöker att inte visa det.
Om jag blir hälften så bra mamma till E som min mamma är till mig har jag lyckats med något omöjligt.

Det finns en låt som på det enklaste och ärligaste sätt berättar om hur det är att ha en klockren mamma.
Jag har älskat den sen den släpptes. Mama med Spice Girls.
Det här är en hyllning till min mor.

Mama

She used to be my
only enemy and never let me free,

Catching me in places that I know I shouldn't be,

Every other day I
crossed the line,

I didn't mean to be so bad,

I never
thought you would Become the friend I never
had

Back then I
didn't know why,

Why you were
misunderstood,

So now I see
through your eyes, all that you did
was
love,

Mama I love you,

Mama I care,

Mama I love you,

Mama my friend,

My friend

I didn't want to
hear it then but I'm not ashamed to say it now,

Every little thing
you said and did was right for me,

I had a lot of
time to think about,

About the way I
used to be,

Never had a sense of my responsibility.

Back then I
didn't
know why,
Why you were misunderstood,
So now I see
through
your eyes, all that you did was love,

Mama I love you,
Mama I care,
Mama I love you,
Mama my
friend,
My
friend

But now I'm sure I
know why,

Why you were
misunderstood,

So now I see
through your eyes,

All I can give you is love,

Mama I love you,

Mama I care,

Mama I love you,

Mama my friend,

My friend

Mama I love you,

Mama I care,

Mama I love you,

Mama my friend,

You're my friend

-Spice
Girls-

God Bless America

Jag är välsignad med att ha fyra familjer. Den ena är den som jag helt plötsligt skapat själv. Den andra är den jag blivit uppfostrad i. Den tredje är den familj som Linus har blivit uppfostrad i. Den fjärde är en familj som har tre vilda härliga barn och en sköldpadda.

Under förra veckan var min familj, den som jag har blivit uppfostrad i, i USA. Dollarn var låg och jag kunde redan innan familjen åka ana att en viss shoppingnerv skulle sättas igång hos de två damerna i familjen. Men att det skulle bli såhär! Ja, jag kan inte annat än att skratta och njuta över de fina sakerna jag fått.

Situation: Mor och far frågar mig innan resan ifall det är något som jag skulle vilja ha.
Jag önskar mig ett par Levis jeans, nike skor och löshår.
När familjen är hemma igen visar det sig att jag, förutom ovan, också fått 4 par strumpor, 4 linnen, 1 blus och en t-shirt!
Och en ipod shuffle av pappa!

Jag känner mig fortfarande som ett barn på julafton, alldeles glad över att jag fått en massa fina presenter.

Linus fick också ett par Levis jeans och Ella fick också sin beskärda del av fina märkesplagg =)

Söt Nikedräkt

Coola Nikeskor med stötdämpare :-)

if I don't sleep Nobody sleeps. Sant så sant =-D

levis Jeans, lite baggy :-)

Ella 3 månader

Ett kvarts år, ett kvartal, 25 %, tre månader. Så stor är min lilla tjej!

Det betyder att hon har varit med mig i ett år, för ett år sen vann lilla E världens största race.

E fick en ny keps i tremånaderspresent.

Under den här månaden har mycket hänt, det största och roligaste måste nog vara att hon svarar när man pratar med henne. Det kommer en massa små söta woooo´n, whaaoooeeyy´n och jiiiii´n.

Hon ler mycket mycket oftare, nu är det mer regel än undantag. Det är så mysigt att vakna av en liten (men stark) fot i ryggen och vända sig om för att få ett stort leende. Dagarna kan inte börja bättre än så faktiskt!

Nacke och ben börjar bli starka, stundtals så står hon upp och nacken är alltmer stabil, fast man kan fortfarande få sig en rejäl smäll om man inte passar sig.

Hon börjar bli stor min lilla E. Jag har sorterat hennes byrå, och jag fascineras när jag ser hennes pyttesmå kläder som hon hade på BB. Att hon har varit så liten.

Från 51 cm till 63cm på tre månader. Hon är lång min tjej.

LITE BILDER:

Ella 1 dygn:

Ella 1 månad:

Ella 2 månader:

Ella 3 månader:

Semester

Det har inte blivit något bloggande på ett tag. Detta beror på att jag varit på semester,... ja, typ iallafall.
Mina älskade föräldrar och syster har varit i New York, min svärfar har varit i spanien, och min svärmor har varit på kryssning i Medelhavet. Så vi tyckte att vi också skulle åka på semester, men vi har varken haft råd eller möjlighet. Men min älskade L kom på en bra idé, varför inte låna svärmors hus? Vi tänkte bara vara där över en natt, men vi trivdes så bra så vi stannade hela veckan.
Det har varit underbart att leka husägare. Jag och E har gått på långa promenader och solat i det fina vädret. L har t.om kommit "hem" på lunchen eftersom han jobbar bara 10 minuter från sin mors hus. Det är lite skillnad på 10 minuter och 5 mil!
Att de kan vara så skönt med ett litet miljöombyte. Vi kom hem igen igår kväll och jag är full med ny energi.

Idag har jag storstädat hela lägenheten , dammat, dammsugit, moppat, tvättat, sorterat, vårstädat på balkongen. Ryggen värker, naglarna är ofrivillgt nerfilade, och jag har en bula i huvudet sen jag slog i huvudet i handfatet när jag torkade badrumsgolvet.
Under eftermiddagen har vi haft besök av min kusin och hennes sambo. E fick en jättefin body och byxor av ekologisk bomull.

Så vad har hänt under veckan?
Några tråkiga saker har hänt. Både min och L´s cykel har blivit snodd. Det är tråkigast med min cykel, för den är jättefin och jag har haft den jättelänge, och framförallt, jag hade fått den av min farmor som inte lever längre, hon hade bara cyklat på den en gång.
Aprilmånad har verkligen varit en Bilotursmånad, förutom den krossade bilrutan för några veckor sen så gick fläktremmen sönder i tisdags. Ännu en onödig tusing...
I fredags fick E tremånaders vaccinet, hon var jätteduktig, hon skrek lite förstås men lugnade ner sig såfort hon fick tutta. Men som så många andra vaccinerade bebisar så har hon fått feber och är gnällig och hängig. Jag har aldrig sett eller hört henne så ledsen... min stackars lilla gos.
Hoppas verkligen att hon mår bättre snart!
Och så har jag saknat mina föräldrar och min syster. Jag har varit som på nålar, varit beroende av att lyssna på nyheterna ifall det har hänt något terrordåd eller flygolyckor. Gud måste haft huvudvärk den här veckan, för det var längesen jag pratade med honom såhär mycket.
Det ska väl erkännas att jag inte var helt entusiatisk över deras tripp till staterna, jag blir ju så orolig.

Men självklart har veckan varit fylld av bra saker också!
Det härliga vädret har värmt mig enda in till själen! (oj, vad klyschigt...) Jag mår så bra när det är soligt, jag är som en solfångare som alstrar energi ju mer sol den får.

Och så har Ella hunnit bli tre månader! Ett kvarts år! Det betyder att det var ett år sen ella vann världens supermaraton =)
Hela familjen W-G har varit på strålande (..hi hi) humör hela veckan. Jag har ätit gott, jag har mått gott, sovit gott.
Hoppas kommande vecka blir lika bra.

Lite bilder från semestern:

Aj aj ont...

Jag sådde lite, mest för skojs skull =)

Glad kotte

Är man cool eller är man cool?

Ett riktigt vårtecken! Årets första nyckelpiga.

En minst sagt prekär situation!

Dagen börjar som vanligt, morgonamning i sängen -nyhetsmorgon. Frukost i soffan -Days of our lifes och Oprah.
Leker lite med E, E sover förmiddag, sätter på en tvätt, plockar lite. Går till Mega, äter ärtsoppa och förvånas över att jag för första gången tyckte att det var riktigt gott. Går hem... hamnar i en mycket prekär situation.
Sen förlossningen så har en del av min kropp börjat fungera som hos ett barn, dvs när det är läge att gå på toa, då är det läge DIREKT!

Situation: Jag går i sakta mak hemåt, det är ca 2 km hem. Pratar med E som inte vill sova, stannar till vid vägkanten och plockar en tussilago, gläds över det tillfälligt fina vädret, då, plötsligt, inser jag att en toalett inom en meters avstånd inte vore helt fel.
Slås av insikten att närmsta toalett är åt en km håll oavsett riktning... Fortsätter gå. Efter tre meter börjar paniken närma sig. Kommer jag att hinna hem?!? Fortsätter gå. Med mycket små men snabba steg tar jag mig framåt (det måste sett ut som om jag tränade inför OS i gång med barnvagn), känner hur det trycker på, paniken är ett faktum. Gången närmar sig jogging. Vettskrämd peppar jag mig själv. "Snart är du hemma, snart är du hemma... å det går inte! snart är du hemma, snart är du hemma...hjäääälp!" Aldrig förr har en kilometer känts så lång.
Jag hann hem, och aldrig någonsin har jag älskat min toalett mer än då.

Åker och lämnar E hos min mamma, fortsätter till min barnmorska. Det är dags för efterkontroll. Allt ser bra ut och jag har läkt ihop som jag ska. Jag berättar om min lilla utflykt, hon ler och säger att sånt där kan ta ett halvår innan den delen av kroppen fungerar som förr.
Förskräckt funderar jag över hur jag någonsin ska våga mig ut igen.
Tillbringar kvällen hos min föräldrar,( L repade ikväll igen) lagar kycklingwok och pratar barnvälsignelse.

Trots... ja... så har dagen varit en mycket bra dag.

Pyjamas

Jag har nog inte satt på mig pyjamas klockan 19.00 sen jag var liten, eller om jag varit väldigt sjuk, men igår gjorde jag det.
Jag och L kör stenhårt med E´s kvällsrutiner, det fungerar bra och är väldigt mysigt. Så igår efter kvällsamning och bad satt jag på henne pyjamasen, skulle precis sätta på mig "vanliga" kläder men kände att det kanske vore mysigt att börja kvällen tidigt för mig också. Så på med pyjamas och sockor. Går till sängen och läser och sjunger för E, L är och repar så det blev en ensam kväll för mig och E. E somnar och jag går omkring och fixar lite i lägenheten, i pyjamas. Vilken känsla. Kände mig så där mysigt trött och avkopplad som man ska göra på kvällen. Jag kanske också ska börja med kvällsrutiner...

L kommer hem, vi spelar lite tvspel och ser på en film. Chapter 27. Den handlar om Mark David Chapman, han som mördade John Lennon, och om de tre dagar som ändrade honom från ett hängivet beatlesfan till en läskig psykopat. En mycket bra film om man är intresserad om allt runt film (t.ex. vinklar, ljussättning mm), och kan se film som en konstform.

KlädDag.

Måndag: Bestämmer mig för att gå igenom mina kläder och sortera ut det jag inte kan eller vill ha. Jag river ut alla kläder så det bildas en enorm klädhög på golvet. Ella sitter bredvid i sin babysittern och stirrar med stora ögon när en massa kläder flyger förbi henne.
Så sätter jag mig bredvid henne och börjar sortera. Det visar sig att min snart tre månaders dotter redan har en god klädsmak. Jag lät E bestämma vad jag skulle göra med de kläder som jag var osäker på om jag ville behålla.
Timmarna rullar på, E sitter och ler och bubblar medan högen minskar. Det blir dags för lunch, förutom att E är gnällig för att hon ä hungrig så verkar hon trivas väldigt bra i sin babysitter mitt i röran, jag beslutar mig för att äta min spagetti m bacon på golvet bredvid henne. Vaför sitta vid ett bord för när man kan ha det lika bra på golvet? =)
Efter våran lunch fortsätter sorterandet, lilla E som var en mycket bra hjälp blev lite sömnig efter lunchen och somnade.
Efter några timmar till står det sex fullpackade kassar med kläder, graderoben är organiserad och allt hänger där det ska.
Funderar på om jag direkt ska gå och lämna in kläderna till röda korset. Bestämmer mig istället för att organisera en klädbytardag med lite väninnor. Klädbytardagar brukar vara både roliga och givande.
Till kvällen sorterade vi L´s garderob och E´s byrå.
En riktig kläddag.

Tisdag: Jag och E åker till Nora och hälsar på svägerska Malin m familj. En mycket trevlig dag.
Vi är hemma vid sex, då har L kommit hem och han och "farbror" kalle sitter och spelar lite gittarr och skriver lite nytt till bandet.
Kvällen rullar på, med tvätt, bad och mys med dotter och till sist House.

Den nakna sanningen

Vänner och bekanta, och obekanta också för den delen, frågar mig hur det är att vara mamma.
På två nanosekunder analyserar jag personen för att avgöra vilket svar jag ska ge. Det traditonella svaret "Det är fantastiskt att vara mamma!" eller om svaret ska bli den nakna sanningen.

För den nakna sanningen är att hur fantastiskt det än är att vara mamma så kan det emellan åt vara rent grymt förbannat jobbigt också.
Det är svårt att sätta fingret på vad det egentligen är som är jobbigt med att vara mamma (eller förälder för den delen). Kanske är det mest omställningen från att leva i sin egen bubbla och renk krasst bara behöva bry sig om sig själv till att inom loppet av nio månader behöva bry sig om, och ora sig för någon annan.
För visst är det fantastiskt att känna sig behövd, men det kan också vara tufft, man känner sig inte tillräcklig och oron för att på något sätt göra fel plågar en inifrån som en cancersvulst.

Det är så otroligt tabu att prata om den nakna sanningen att vara förälder. Det står väldigt lite skrivet om det och få pratar om det.
När jag väntade E förberedde jag mig på kanske bästa möjliga sätt inför förlossningen. I huvudet var det förlossning, förlossning, förlossning, åh! hur ska det gå? kommer det göra ont? hur ont? kommer jag att dö? vad kan gå fel? ... ...
Jag gick på gravidyoga (rekommenderas förvrigt), jag tränade profylaxandning, jag missade bara en föräldragruppsgång, jag läste minst 2000 sidor om förlossning, jag spenderade väl sammanlagt en månadstid googlandes om det mesta angående förlossning.
Men sen, ja vad händer sen efter förlossningen?
En vecka innan E kom läste jag på en sida där en nybliven mamma hade skrivit "Glöm inte målet med förlossningen". Då gick det upp för mig. Målet! Målet är att jag ska föda ett barn. Jag ska bli mamma. Jag ska få ett barn. Jag ska bli förälder. Det var ju målet.
Förlossningen gick bra, jag var lugn och kände mig påläst och kunnig om de olika stegen jag tog mig igenom. Så kom ella. Min älskade ella. Och jag blev mamma.
Jag hade nått målet. ...och sen då?
Allt jag hade läst om slutade där. Allt jag hade pluggat på räckte bara dit, jag hade klarat av provet, men nu hade jag ett livsprov kvar. Och inte var det någon som hade gett mig någon kurslitteratur på hur det skulle vara? Inte fanns det, och finns fortfarande inte, någon bruksanvisning över hur man sköter ett barn.
Chock.

Men man lär sig, så är det ju, man lär sig och det går bra. Jag hade bara önskat att jag visste att det jobbigaste inte var förlossningen (självklart är den också viktig att fokusera på), utan att det jobbigaste kommer sen. Sen när du målet. Sen när du kommer hem och man sitter där och tårarna rinner okontrollerat, brösten blöder, hormoner sprutar ur öronen, och hjärnan kokar gröt.
Förresten, då kommer något mer jobbigt, det heter samvete. För inte får man tycka att det är jobbigt att vara mamma. Det ska ju vara alldeles underbart! Det ska ju vara disney att ha barn.
Man känner sig hemsk och så gråter man lite till, och om möjligt, ännu mer okontrollerat.

Efter nästan tre månader som mamma har jag accepterat faktum. Det är emellanåt jobbigt att vara mamma. Och det får vara jobbigt!

Nu får ingen misstolka mig här, jag ångrar verkligen ingenting. Jag älskar mitt barn mer än någonting annat! Och livet som mamma är ju ofattbart underbart, och mestadels undrar jag över hur tråkigt mitt liv måste ha varit innan E kom.
Men, ja men, det jag vill säga är att jag önskar att det inte vore så tabu att prata om den nakna sanningen om föräldraskapet. Jag är ibland riktigt sugen på att skriva en bok om detta ämne, för jag tycker att den nakna sanningen måste fram och inte är något som man ska skämmas eller ha dåligt samvete över.
En som verkligen har vågat stå för den nakna sanningen med att vara förälder är amerikanen och tillikaså superrolig singersongwriter Jonathan Coulton som har skrivit en helt fantastisk låt om detta.
Den har den, kan tyckas, provokativa titeln "You ruined everything".
Du kan se och höra låten här nedan. Enjoy!

-You ruined everything-

"I was fine, I pulled myself together

Just in time to throw myself away

Once my perfect world was gone I knew

You ruined everything in the nicest way

You should know how great things were before you

Even so, they're better still today

Now I can't think who I was before

You ruined everything in the nicest way

Bumps in the road remind us

The worst of the best behind us

Only good things will find us, me and you

Days will be clear and sunny

We're gonna need more money

Baby you know it's funny

All those stories coming true

Despite my better efforts it's all for you

The worst kind of cliche

I'll be with you til the day you leave

You ruined everything in the nicest way"

-Jonathan Coulton-

En välsignat underbar söndag

Vilken underbar söndag.

Familjen ligger kvar länge i sängen, modern vaknar först och makar sig närmare sin dotter och gosar in sig i hennes hår. Att en bebis kan lukta så ofattbart gott. Det är en mycket speciell doft, bara bebisar luktar så.
Efter lite påtryckningar från den hungriga modern hasar sig fadern upp ur sängen för att fixa frukost.
Föräldrarna får äta frukost ensamma då barnet fortfarande sover.
Barnet vaknar och vill också ha frukost, efter amning och tillägg kryper mor och dotter ner i badkaret. Dottern flyter omkring och plaskar glatt, och modern blir varm inombords av de tandlösa leendena och de plötsliga skratten. Badandet får ett abrupt slut när dottern plaskar lite för vilt och skvätter vatten i ögat. Den så nyss badglada dottern vill verkligen inte bada mer.

Barnets farmor kommer på besök för att säga adjö, farmorn ska åka på semester till Barcelona.
Fadern lagar sin berömda smörstekta fisk medan farmor, moder och dotter tittar på kort.
Efter en utsökt lunch åker farmodern hem och familjen bestämmer sig för att ta en fika hos ett par mycket goda vänner två kvarter bort.
Hos vännerna får modern spela Guitar Hero, hon är inte så duktig men tycker att spelet är enormt roligt ändå. Så roligt att hon egentligen inte vill sluta spela. Fadern som, om möjligt, var ännu sämre på tvspelet än modern, tycker inte att var lika roligt utan vill gå hem.

Dagen vandrar på.

Föräldrarna bestämmer sig för att försöka lägga dottern till klockan 20.00. Tidigare försök med att få dottern att somna själv har misslyckats.
Modern bär in dottern till sängen, lägger sig bredvid henne, ammar, läser ett kapitel ur dotterns sagobok, sjunger en visa som modern själv fick höra när hon var liten och skulle somna, klappar dottern på näsan och ger dottern nappen. Tjugo minuter senare sover dottern tungt och den något stolta modern tassar sedan tyst ut till vardagsrummet där fadern sitter och spelar tvspel.
De njuter av den första "ensamma" kvällen på 2 ½ månad.
De trötta föräldrarna spelar tvspel och ser på tv för att sedan krypa ner i sängen.

Modern makar sig närmare sin dotter och gosar in sig i hennes hår. Hon tänker samma tankar som på morgonen.
Hur kan en bebis kan lukta så ofattbart gott?
Det är en mycket speciell doft, bara bebisar luktar så.

Kyckling på menyn

Så har hela familjen W-G smittat varandra. Det är alltså såhär det är att vara en familj? Baciller som hoppar från den ena till den andra. Sist på tur stod L, som var hemma från jobbet tisdag- onsdag. Han har inte haft någon feber, men är fortfarande döööödligt sjuk (någon som missade min sarkasm?). Så den här veckan har jag varit tvåbarnsförälder, har det inte varit välling till E så har det varit Té till L.

Jag hade tänkt att hitta på en massa skoj den här veckan, men jag har knappt orkat med någonting, mer än måstena dvs (en vecka utan måsten vore skönt).

Eller lite har jag gjort den här veckan.



I måndags var jag och hämtade pass och var i garnaffären med mamma. Min älskade moder har tagit på sig att sticka E´s barnvälsignelseklänning. Hon var väldigt entusiastisk i garnaffären, men på kvällen fick jag ett kort sms : 263 maskor, suck :$ Ja, hon är en pärla min mor. En ännu dyrbarare pärla har min mor blivit den här veckan, eftersom hon bjudit mig på lunch, två gånger!

I måndags fick jag kycklingsallad på Hells, och i torsdags fick jag kycklingsallad på Mummel och Mums. Jag gjorde även kyckling wok i tisdags, och åt upp resterna till lunch i fredags, så det har varit mycket kyckling den här veckan, men det gör inget för jag tycker väldigt mycket om kyckling.

Påtal om kyckling, kycklingsallad kanske till barnvälsignelsekalaset?

På måndagskvällen var jag å E och häslade på hos Joybells. Det var trevligt att sjunga lite igen, jag har saknat dom. E tyckte att det var spännande med alla nya ansikten och allt sjungande. Ögonen var stora och hon log ideligen.



I tisdags och onsdags var jag hemma och tog hand om mina älsklingar som hostade ikapp.

På tisdagen kom min syster förbi för att låna en klänning hon ska ha på
Risbergskas vårkonsert . Vi såg på en film som L hade hyrt, och min kära lillayster somnade, som vanligt, i soffan efter en halvtimme. När vi skulle åka och lämna tillbaka filmen upptäckte vi att bilen inte hade något batteri, vi har verkligen bilotur nu.
Vår kära vän Kalle hjälpte oss.

På torsdagen tog jag och E en promenad till HjalmarBergman teatern för att lämna en badhandduk som skulle användas på konserten. i samband med detta bjöd min mor oss på lunch.
Under eftermiddagen fick jag och E besök av Malin och Eline, vi tog en liten promenad och stannade till på ett fik som jag inte varit på sen gymnasiet.

I fredags var jag och E på BVC, allt ser bra ut, fast min älskade dotter går upp lite för lite i vikt, så vi fick order om att mata henne mera.
Familjen W-G har varit och tagit kort till Hej Baby i den lokala dagstidningen. Kortet blev väl sådär, jag tror att alla tittar in i kameran och vi ser väl ut som en idyllisk jätteglad familj, sådär som de gör på Hej Baby. Så jag antar att kortet blev okej ändå.
Till kvällen var jag och E hemma hos min pappa medna L lanade.
Pappa var ensam hemma eftersom de två damerna i familjen var i full gång med konsert. En mycket mysig far & dotter (och dotterdotter såklart) kväll, med panpizza och scfiction/action rulle med schysst ljud.

Igår lördag, införskaffades det hörselkåpor till E inför kvällens konsert. Jag lagade mat till familjen och moster och morbror som var på besök för att se på konserten.
L som fortfarande inte kände sig helt hundra, valde att stanna hemma. Jag och E stannade kvar hos min pappa. Vi gick på promenad och köpte blommor till syster. Vi arbetade i trädgården med att plocka bort och binda ihop pinnar som pappa hade klippt ner från äppleträden.
Sedan var det dags att göra sig iordning för att åka och se på Risbergskas vårkonsert.
Jag kan inte annat än att säga att jag har en Kunglig syster, som jag älskar och är så sjukt stolt över! Hon ska till att förvåna och överraska jämt den damen.

Ja, det var den veckan. Snor och host till trots så har veckan varit helt okej.