Kalas

Torsdag:

Det veckliga besöket på BVC visar att Ella har gått upp precis som hon ska. Allt ser bra ut, men sköterksan, liksom jag, tycker att hon fortfarande låter illa i röre. Vi får en tid hos doktorn redan samma dag.

Jag och Ella följer med moster/svägerska malin med barn till Marieberg. Hittade ett par vrålsnygga skor (som jag INTE köpte!), annars blev det mer söta barnkläder som vi spanade på.

Tillbaka på vårdcentralen konstaterar doktorn att lilla E har en mycket seg och låndragen förkylning, men lugnar ner mig med att säga att ljudet i rören inte är något farligt. Eftersom hennes rör är så små än så låter det värre än vad det är sa han.

Redan på mareberg kände jag mig trött och seg, hos doktorn funderade jag på att be honom att kolla hur det stod till med mig också, för jag kände mig helsvajig.

Väl hemma visar det sig att jag faktiskt har lite feber, 38.4. Jag inser att jag inte borde följa med på scrapbookkvällen. Av ren utmattning blandat med hormoner blir jag så ledsen över detta så att jag bölandes blir stående i badrummet med E på axeln i flera minuter.

Jag bestämmer mig för att trösta mig själv med att hyra en film. (

Kvällen resulterar i en mycket bra film och sömn.

Fredag:

Vad stressigt allt blev! Jag hade hoppats på att hinna med att göra smörgåstårta och mosters marängtårta på förmiddagen. Men som jag så smått börjar lära mig finns det inga måsten eller hinna med som småbarnsförälder. Lilla E som hade bökat halva natten tyckte att det var helt ok att fortsätta böka under dagen också. Hon vägrade sova, ville inte sitta i babysittern, bara vara uppe i famnen. Det är inte lätt att baka med en arm.

Framåt lunch ger jag upp. Väljer att gå på en långpromenad med E för att få den övertrötta damen att sova. Samtidigt passar jag på att gå förbi Téhuset och köpa kaffebönor till L's nya stolthet, kaffekvarnen. Han fick den av mig i födelsedagspresent. Kanske jordens bästa födelsedagspresent till en kaffetokig man som redan har en ny kaffebryggare.

På väg hem är jag med om ett mycket roligt möte.

Situation: Jag stannar för att stoppa in E´s napp och knäppa till den stickade åkpåsen. Helt plötsligt stannar det en kvinna i närmare 40årsåldern med sin barnvagn. Kvinnan är mycket chict klädd, välsminkad, högklackat. Riktigt tillfixad ni vet. Såhär föll sig dialogen.

(K står för kvinnan, H för hanna, dvs jag)

K -Nää men ÅÅÅåh! Åh Gu´vicken fiiin åkpåse...

H -Hi hi, ja tack, det är min ma...

K -Alltså VAAAaar har du fått ta´på den då??!? Det måste vara nån nordisk desajner?!, svensk?

H -Hi hi...njae, det är min ma...

K -JAA GU´Vaa fiiin! Va den dyr?! Vart kan ja beställa den??

H -eh...njae, alltså det är min ma...

K -SÅÅÅ fin! å vicket fiiin gaaaaarn!

När jag tillslut kunde berätta att den nordiska designern faktikst var min mor och att åkpåsen inte heller gick att beställas trodde den ivriga kvinnan inte på mig. Jag blev räddad av min dotter som tyckte att det var tråkigt att ligga i en vagn som inte rörde sig . Jag ursäktade mig genast och skyndade iväg.

Märkligare möte dröjer nog.

Dagen fortsatte med bakning och let´s dance

Idag, Lördag:

La familia! Det skulle man kalla familjerna W-G, idag hade vi kalas för L. Hela 17 pers! Och då bara de allra närmsta. Föräldrar, L's faroch morföräldrar,syskon med barn.

Helt otroligt vad många vi är, det är jätteroligt, jättemysigt och jättetrångt.

Efter kalaset smet födelsedagsbarnet iväg till sina killkompisar. Tant Emma gjorde, som vanligt numera, mig och E sällskap till melodifestivalen (som förövrigt gjorde mig mörkrädd!) och sedan film med manlig huvudroll av finare sort.

trygg med napp och snuttenin