Att äta vitkål var ett stort misstag! På något vis har ämnena som gör att man blir gasig i magen av vitkål förts över i min bröstmjölk. Jag själv är nämligen inte särskilt gasig men min dotter är en levande gasläcka! Lilla E´s fisar har annars varit väldigt oskyldiga men nu skulle dom kunna ta kål (ha ha!) på en hel armé av rökdykare. Helt enormt!
På vägen till stan idag fällde jag ner "taket" på barnvagnen så att E kunde få titta på det fina vädret. Att trädkronor och flaggor kunde vara så intressant. Sättet som lilla E rörde sig gjorde att hon likagärna kunnat varit en mycket fokuserad tennismatchåskådare.
Det slog mig när jag såg hennes söta förvånade ansikte att det här var första gången som E såg det hon såg. Så hela vägen ner på stan presenterade jag de olika tingen som hon tittade på.
"Här är en lyktstolpe. Här är ett stort träd. Här är en trottoarpratare. Här är en farbror."
Ja, jag måste förklara det där med farbrorn. Efter att ha presenterat en hel mängd olika saker för E så kom presentationen av farbrorn som tittade ner i vagnen på E helt automatiskt. Farbrorn tittade genast på mig med en blick som inte kunnat betytt något annat än att jag troligen inte var riktigt frisk och att E omedelbart borde omhändertas.
Ett litet leende var allt jag fick fram som förklaring.
Lilla E har börjat le, har man tur kan man få tre-fyra leenden om dagen. Sakta men säkert kommer dom. Leenden som kan knocka vem som helst. Hon är så söt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar